Nu har det dragit igång. Lister borta. Lossat alla kontakter utom de vid golvet. Skruvat bort alla gardinstångshållare. Tagit bort alla tavelkrokar och sladdhållare.
Det där med listerna är ett kapitel för sig. I vår lägenhet har vi vattenburen värme. Rumpnissarna som tänkte(?) till och byggde våra lägenheter måste ha haft ett ordentligt röjarparty och antingen gjort ritningarna på rördragningen på fyllan, med totalt hjärnsläpp eller under kraftigt bakrus med en pistol mot huvudet.
Alla rör, till och från alla element ligger liksom fritt i rummet, vid väggen, på golvet, oisolerade, gömda bakom en list som består av 5 mm masonit (en sida och ett "lock"). På masoniten har de klistrat en foliefilm som ska likna mörkbrunlaserat trä.
Där det inte finns rör sitter en lite smalare list. Även den av masonit med påklistrad foliefilm. Och som stadga, innanför det där har de limmat en ca 10 mm tjock frigolitlist!
Och dörrfodren består av hårdplastlister.
Ja, jösses!
Ska räkna på vad det kostar att köpa och sätta dit alternativ i vanligt hederligt trä.
Nästa projekt blir nu att riva ned den gamla tapeten. Tvunget, eftersom det är en strukturtapet.
Nästa steg är spackling följt av slipning. Sedan börjar själva tapetseringen.
Har lagt in en tröstebild åt dig på min blogg.
🙂
Är det så det ser ut? Eller är det en uppfräschning på gång?
Det är så det ser ut. Byggstandarden här är obefintlig.
Och så infann sig känslan av att vara gnällig.
Ska kanske vara nöjd?
Ja, och det är väl jag egentligen.
Lyxproblem kan man ju liksom gnälla om.
Närå. Du får gnälla hur mycket du vill. Hur ska något annars någonsin bli bättre, om vi bara sitter nöjda och pyser?
Så sant och så rätt.