Förbannad så det knakar!

Och det beror inte på att hunden smyger upp i soffan och lägger sig där och ser ut som om det är världens naturligaste beteende.
Det beror inte heller på att jag nyss har ätit falukorv med potatismos.
Jag kan inte heller anklaga att ”handlingen” blev mer omfattande än jag tänkt.
Inte ens att jag är tvungen att ta extra värkmedicin kan jag skylla min ilska på.

Nä, den riktas mot ett par, en han och en hon, utanför Sten&Ström, Överby, Trollhättan, vid ca strax före 11:00, i en silverfärgad herrgårdsvariant av någon bilmodell som jag i mitt ilskna tillstånd inte lade märke till.
Jag kommer norrifrån in på parkeringen och ser framför mig till höger två lediga parkeringsplatser, intill varandra. Jag ser då en bil komma från motsatta hållet, söderifrån, en silverfärgad bil. Snäll som jag är så väntar jag in dem, för körstilen tyder på att de är på väg till just dessa två parkeringsplatser.
Döm om min förvåning när de ställer sig tvärs över bägge två! Först tror jag att de nog backar ut och ”rättar till” sin parkering, för de såg ju att jag också skulle dit.
INTE då! De kliver ur, låser bilen och går lugnt in i Sten&Ström, att jag tutar för att påkalla deras uppmärksamhet, bryr de sig inte det allra minsta om.

Lite längre bort hittar jag en ledig parkering. Jag går in på Sten&Ström och bort mot Harald Nyborg, det var ju dit jag skulle för att leta fodertunna, och då står de där, paret, och tittar på verktyg.

Då rann adrenalinet till hos Nisse Nordlund så jag gick fram till dem och frågade:
”Hur f-n är ni funtade som parkerar tvärs över två parkeringar!”
Då svarar ”KÄRRINGEN” (egentligen en relativt ung kvinna kanske 40-50år):
”Det är väl inte så farligt att gå några extra steg?”
Min kommentar till detta blir:
”Skäms på er. J-a sätt!”

Efteråt tänkte jag på det jag skrev om igår, på min internetsida. ”Jag Tycker!”. Under några rubriker skrev jag om Respekt och jag skrev om att vi vuxna måste reagera var vi än möter beteenden som avviker. Beteende som är respektlösa.
Och det var ju precis vad jag gjorde.

Synd bara att jag inte hade en kameramobil med mig så jag kunde ha fotograferat deras bil och sätt att parkera och sedan lagt ut en snygg bild, här, med ett tydligt registreringsnummer.

Undrar hur de tänkte? Vad styrde deras beteende? Tänkte de på att det finns personer som har svårt att gå men inte riktigt kvalar in för handikappkort? Givetvis inte.
Det här två var ett ypperligt exempel på cynisk egoism. Personer som utan att reflektera ”kör över andra”. Empatilösa.
De tycker säkert att de är skitfräcka och att vi andra är mesar som inte begriper att ”ta för oss”.

En bieffekt när jag blir arg och upprörd är att mina besvär ökar inom några sekunder. Så jag hade rejäl värk när jag kom hem. Det börjar kännas bättre nu.

Man får inte respekt om man inte visar det. Och man kan inte visa respekt om man aldrig fått det. Man får den respekt man förtjänar.

Sommar!

Jo, här tycker jag det är sommar. 20 grader celsius varmt i skuggan. Då svettas i alla fall jag. Obetydlig vind. En hel del moln men solen tittar ändå fram rätt så mycket.

Var ute med hunden. Hon fick springa av sig på fotbollsplanen med sin favorit-belöningsleksak.

I och för sig hade hon, strax innan, kanske inte visat sin allra bästa sida när hon inte lät sig bli klappad av en utvecklingsstörd flicka.

Hunden blev rädd. Tråkigt tycker jag. Vi måste jobba mycket, mycket mer med vår hunds trygghet.

Apropå Könsroller

Läser i Jane’s blogg och då var det en sak som kom fram i minnet.

Jag var i en affär, GeKås, i Ullared. Där höll en mamma på att förklara för sina barn vad de skulle göra om de kom bort, från sin mamma.
Jag kom då att tänka på när vår son var liten. Han kom bort ”med vilje” för han hade upptäckt att då fick man glass.
Så på skoj sa jag till barnen: ”Först ska ni se till att få en glass.” Mamman vänder sig då mot mig och blänger ilsket och säger: ”Jag säger till dem att de ska leta upp en snäll TANT!”
Och genast kände jag mig som en ful gubbe.
Jävla kärring!
Jag var på vippen att tala om för henne att det vanligaste sättet att numer röva bort barn är att just ”snälla kvinnor” skickas in i stora affärer och lockar barnen med sig. Sedan traskar de rakt ut ur affären till väntande bil och kör sedan iväg. Det ville jag ”köra ned i halsen”, på mamman. Men jag teg. Jag var förstummad. Så jag teg. Jag blev egentligen väldigt ledsen.