Läser i Jane’s blogg och då var det en sak som kom fram i minnet.

Jag var i en affär, GeKås, i Ullared. Där höll en mamma på att förklara för sina barn vad de skulle göra om de kom bort, från sin mamma.
Jag kom då att tänka på när vår son var liten. Han kom bort ”med vilje” för han hade upptäckt att då fick man glass.
Så på skoj sa jag till barnen: ”Först ska ni se till att få en glass.” Mamman vänder sig då mot mig och blänger ilsket och säger: ”Jag säger till dem att de ska leta upp en snäll TANT!”
Och genast kände jag mig som en ful gubbe.
Jävla kärring!
Jag var på vippen att tala om för henne att det vanligaste sättet att numer röva bort barn är att just ”snälla kvinnor” skickas in i stora affärer och lockar barnen med sig. Sedan traskar de rakt ut ur affären till väntande bil och kör sedan iväg. Det ville jag ”köra ned i halsen”, på mamman. Men jag teg. Jag var förstummad. Så jag teg. Jag blev egentligen väldigt ledsen.