Kategoriarkiv: Bilder

Hasselsnoken eller Slätsnoken

Publicerat av
2

Latinsk namn: Coronella austriaca 

Tillägnat: Ida. 


Foto: Ola Jennersten 

Vad har hassel med hasselsnoken att göra? 
Troligtvis beror detta på att där hassel växer så kan det finnas just hasselsnok. Men den förekommer i alla torrare miljöer. Det finns beskrivet att den föredrar branta bergs-, stensluttningar, ljungbeklädd undervegetation och tallskog samt att marken ska vara sandrik. Även öppna äldre åkermarker, ängar, nämns också. Så man kan nog säga att förekomsten av hassel inte måste vara ett krav. Detta är en orm som gärna klättrar i träd. Kanske sågs den första gången nära hassel? 

Av vilken anledning kallas ibland hasselsnoken för slätsnok? 
Hasselsnoken saknar en s.k. knöl på respektive fjäll, vilket vanlig snok och huggorm har. Detta gör att hasselsnoken känns mer slät – slätsnok. 

Hur förökar sig hasselsnoken? 
Honan lämnar vinterhålan och ger sig iväg, troligtvis, till en invand plats som vi kan kalla parningsplatsen. Där väntar hon. Hannarna söker upp honan med hjälp av lukten. Parningen sker troligtvis på våren men det finns uppgifter om att just hasselsnoken kan para sig på hösten och spara på befruktningen lite så att avkomman kommer till våren. 
Honan förvarar äggen i sin s.k. kloak och äggen kläcks i samband med äggläggningen. Här skiljer sig hasselsnoken från vår vanliga snok (vattensnoken) som söker upp högar med förmultnande växter t.ex. komposter och gödselstackar och lägger äggen där eftersom det där är jämn och lagom temperatur. 
Hasselsnoken nykläckta ungar äter insekter den första tiden. 

Vad äter hasselsnoken? 
Här där vi bor, på våra s.k. breddgrader antas hasselsnoken leva mest på kopparödla. Men den verkar föredra sandödla och skogsödla. Mindre smågnagare kan också slinka med. Den uppges också äta andra mindre ormar dels av den egna arten (kannibalism) och dels av huggorm. Hasselsnoken är okänslig för huggormsgiftet. 
De nykläckta ungarna äter insekter. 

Hur fångar/jagar den sin föda? 
Som med de två andra ormarterna söks födan upp främst via lukten. Hasselsnoken ”kastar” sig sedan fram och hugger då t.ex. en kopparödla vid huvudet. Hasselsnoken slingrar sedan sin kropp kring bytet och kramar till. 
Så gör inte vanlig snok (vattensnok) och huggorm. 

Har hasselsnoken huggtänder? 
Nej, den har bara små korta taggar, precis som ödlor och en del fåglar. 
Huggormen har ju huggtänder och gift och anses ha ett faktiskt s.k. rent bett (men giftigt), till skillnad mot vanlig snok som också har huggtänder men mindre och ganska svaga men däremot anses ha en s.k. orent bett (utan gift). Med ”orent” menar man bakterier och s.k enzymer (ämnen som hjälper till att bryta ned föda). 

Finns det andra djur som äter hasselsnoken? 
Ja, kråkfåglar, vråkar och mårddjur. 

Var och när hittar jag den? 
Hasselsnoken är värmekrävande. Det antas att den är lite av en sjusovare. Den vaknar först i maj. Eftersom det då troligtvis är parningstid så är chansen stor att se den då. Likaså frampå höstkanten, fram till september, då honan ligger och värmer sig, gärna i solen och mot någon sten, för att äggen ska utvecklas. Mitt på sommaren rör sig hasselsnoken bara öppet ute om temperaturen ligger mellan 23-28 grader Celsius på tidig förmiddag och sen eftermiddag. Annars ligger den i någon håla eller under en sten. 
Hasselsnoken ses oftast på platser med tät markvegetation, på blockrik eller sandig mark i solexponerade lägen, t.ex. lövskogsbryn, ljung- och hagmarker och öppna klippbranter. 
Hittar du en hasselsnok så kanske du lägger märke till att den är lite långsammare och sävligare än huggormen. Till skillnad mot vanlig snok som är riktigt snabb. Och hasselsnoken ligger ofta kvar och kan då inta en hotställning med upprest huvud. 

Hur ser utbredningsområdet ut i Sverige? 
Tittar man på äldre bilder så fanns hasselsnoken i Bohuslän med en koncentration kring Göteborg. Kring Mälaren och lite spritt runt våra större sjöar. På östkusten och på Öland och Gotland. 
I dag verkar utbredningen mer gles. De senast (199-2007) inrapporterade fyndplatserna är: Kaxholmen vid Vättern (1st), öster om sjön Götemar vid Misterhult (1st), nära Ekelunda på Öland (1st), runt Karlskrona (3st) och lite sydost om Kivik (1st). Senast en hasselsnok rapporterades i Vänersborgstrakten är okänt, för mig. 

Vad är det största hotet mot hasselsnoken? 
Att öppna marker växer igen. Miljögifter anses ha stor betydelse då de främst hotar hasselsnokens bytesdjur. Att sedan människan emellanåt slår ihjäl hasselsnoken i tron att det är huggorm, trots att bägge är fridlysta gör ju inte förhållandena bättre för hasselsnoken. 

Vad skiljer våra tre ormarter åt? 
Jämför man slätsnok(hasselsnok), vanlig snok och huggorm så är skillnaderna ganska stora. Eller små. Det beror på hur man tänker – och tittar. Klicka här för att se en tabell i ett nytt fönster. 


Bilder från internet: 

Foto: Pierre Stjernfeldt / Myra 
Klicka på bilden för att se mer bilder från bildarkivet Myra. 


Foto: Pierre Stjernfeldt / Myra 
Klicka på bilden för att se mer bilder från bildarkivet Myra. 


Foto: Gustav E. M. Nyman 


Foto: Wikipedia, F. Spangenberg –> Der Irbis 


Foto: Länsstyrelsen Gotlands län 

Mer bilder: i Google skriv hasselsnok och klicka på bilder. 


Läs mer på internet (källor): 
Ett myller av liv. Och: ormar 

Sveriges herpetologiska förening 

Wikipedia, snokar 

Länstyrelsens faktablad (PDF)

Hasselsnok 

Kolmårdens djurpark, Hasselsnok 


Litteratur: 
Sveriges grodor, ödlor och ormar. Ingemar Ahlén, Claes Andrén och Göran Nilson. Författarna och Naturskyddsföreningen 1992. ISBN: 91-558-3711-5 (sid 32) 

Våra groddjur, ödlor och ormar. Bengt Sjögren. Zindermans 1973. ISBN: 91-528-0034-2 (Sid 122-128) 

Våra djur och växter. Bo och Gunnel Petersson. Trevi 1983. ISBN: 91-7160-678-5 (sid 320) 

Spindlar

Publicerat av
2

Skickade bilden på spindeln som sitter på vår tegelvägg till Torbjörn Kronestedt på naturhistoriska museet. 
Han har svarat och meddelar att det sannolikt är en Vargspindel, en hona, med det vetenskapliga (latinska) namnet: Trochosa ruricola. 
Den är mycket vanlig – även i villaträdgårdar. 

Jag tackar och bugar för den upplysningen. 

Bilden igen: 

Vargspindel, en hona, Trochosa ruricola. 

Tisdag

Publicerat av
6

Jag håller på att splittra mig. 

Från nu är planen att jag ska publicera mina naturbilder främst på ngnfoto.blogg.se. 

Jag började också "märka" mina bildfiler (folk skäl som bara den). Under den uppdateringen upptäckte jag att den plats, via telia, som jag använder för denna bildlagring, har utrymmesmässigt slått i taket. 

Nu är ju inte 10MB så värst mycket i dagens hårddiskutrymmesvärld. 

Jag har av den anledningen frågat telia om det är möjligt att utöka utrymmet för just den s.k. platsen. 

Går inte det så får jag leta upp en annan lösning. Främst där man kan få gratisutrymme. 

Måndag

Publicerat av
2

Svår dag på ormfronten. Regn, blåst och lite kyligt. Lite uppklarnande nu mot kvällen. 

Tog en eftermiddagstur med hunden. Råkade ut för två saker som upprörde mig. 

Först var det 5 stycken pojkar som tränade eller lattjade lite fotboll vid fotbollsplanen. 3 bilar krävdes för detta, ända fram till fotbollsplanens kant. Parkeringen ligger ca 100 meter bort. 

Tre parkerade bilar, vid en fotbollsplan och man kommer bara dit via cykelvägar. P.g.a. personuppgiftslagen kan jag inte visa dessa bilar och deras registreringsnummer. Om nu dessa tre bilar råkar vara identiska med de tre på bilden är detta givetvis en slumpmässig tillfällighet. 

Senare kommer en av bilarna körande, på cykelvägen, förbi en lekplats. Lite väl långt bort från fotbollsplanen? Och definitivt inte närmsta vägen från fotbollsplanen till bilväg. 

Även här gäller personuppgiftslagen och varje eventuell överensstämmelse med verkligen är även här slumpmässig och tillfällig. 

När jag kom dit såg jag att en annan av bilförarna roat sig med att backa upp och spinna loss i gruset, svänga (sladda) lite för att sedan lägga in ettan och spinna loss i gruset igen och tar vägen via cykelvägen som går förbi parkeringen – jösses? 

Den här bilden är dock i allra högsta grad verklig och visar hur någon av de fem fotbollslattjande pojkarna helt klart är väldigt omogen. Bilen är sannolikt bakhjulsdriven. 

Det andra som upprörde mig var att jag för en sekund släppte uppmärksamheten på hunden. Då passade hon på att anfalla en hund som var i koppel och sprang bredvid en cykelande pojke – som höll i andra ändan av kopplet. 
F-n vad man skäms. J-a hund! 
Men givetvis är det mitt fel. Jag ska INTE ha henne lös när jag nu vet att hon kan göra sådär – ibland. Hoppas nu bara den cyklande pojken med hunden inte blev allt för chockade. Han höll nästan på att ramla. 

Som final på det hela så passade vår byracka på att morra åt mig – nu sitter huvudet löst (hennes). 

Söndag

Publicerat av
3

Ormfronten 
Det såg tunt ut, ett tag men så fick jag syn på en – är det den jag kallar snokhona2? 
Låt oss titta på ett antal närbilder på huvudet och se om vi kan hitta snokhona2’s karaktäristiska ärr. Ett mitt uppe på huvudet och ett lite framför vänster öga. 

Vänster profil 


Uppifrån 


Framifrån 


Höger profil. 

Och nej, det är inte snokhona2. Detta är en annan snok. Sannolikt också en hona med tanke på storleken. Beteendet stämde inte heller. Denna var mycket skyggare. Vid ett tillfälle backade den tillbaka in mellan stenarna. Det såg faktiskt ganska kul ut, ungefär som när man spelar en film baklänges. 
De gula fläckarna på denna och snokhona2 är också något olika. 

Nästa orm också en snok ligger och värmer sig på en grästuva i kärret. 

Sannolikt är också detta en hona. 

En lite mindre snok fann jag också. 

Den for iväg som en oljad blixt strax efter den här bilden. 

En liten bit därifrån hittade jag en maffig bit. En stor hona. Hon verkade liksom col. Jag kunde försiktigt passera henne och hon låg kvar – nästan som snokhona2. 

Men det var inte snokhona2. 

Kanske bara en ca meter lite upp till vänster om ormen ovan, låg en betydligt mindre. 

Några fler ormar hittade jag inte. Däremot fick jag en rätt så bra bild på en fjäril, Påfågelöga. 

Ser nu att jag den 3/5 felaktigt kallade en Påfågelöga för Nässelfjäril. Den 28/4 däremot har jag fotat en Nässelfjäril. 

Och en Rovfjäril. 

Lördag

Publicerat av
6

Ingen lycka på ormfronten. De gömde sig allihopa. Här är rätt så kyligt och mulet. En lätt nordlig vind, nedkyld av Vänern. 

Fann dock en vanlig husspindel, på dörrtröskeln in till cykelrummet. Så här ska den se ut. 

Så vad är det då för spindel som jag fann på husväggen 2/5? 

Fredag kväll

Publicerat av
Svara

Den här igelkotten var min första för i vår. Det var Tessie som ”hittade” den. Fick vänta ett bra tag innan den vågade sig ur sin klotform. Den råkade då hamna på rygg och jag stod länge och studerade hur igelkotten försökte komma på fötter men det verkade som den hade uppenbara svårigheter. 

Jag gick fram och petade försiktigt på den så den hamnade på rätt köl, så att säga. 

Torsdag

Publicerat av
Svara

Får nog säga att jag blivit bortskämd med väldigt bra väder. 

Idag, för att fortsätta plåga er med ormar, så var det märkligt tomt på ormar. 

Men innan jag fortsätter så vill jag visa vad bra såret har blivit på Tessie. 

Och sedan en spindel som satt och lurade på husfasaden i går kväll. 

Jag tror det är en vanlig husspindel men den verkar ha lite för korta ben? Bakkropp+kropp+huvud är ca 15mm. 

Ormar: 
Hittade en lite bredvid platsen där den helsvarta snoken brukar hålla till. 

Den här ormen kan vara den som jag såg häromdagen ligga och smälta maten, på en helt annan plats. Och nu när jag tittar närmre på bilderna är det inte alls samma. 

Jag fick förklaringen till ormglesheten. En massa ungar kommer rusande, vilt skrikande. Och så träffade jag magister Erik. Det var någon typ av idrottsdag och eleverna skulle springa den s.k. Onsjörundan, den går tydligen via vägen rakt genom kärret. Och det hade passerat ett gäng innan. 

Hittade i alla fall en mindre snok som trotsade klampandet för solen. 

Ett stort gäng barn kommer springande, även dessa vilt skrikande och med pinnar i händerna som de viftar omkring sig med, konstigt att jag såg orm över huvudet taget? De stannade och pratade lite med mig, ville veta vad jag jobbade med och vad jag gjorde där och här och varför – typ, tusen frågor – och så kom brorsdottern Ida farande. 

Det gick väl ca 10-15 minuter så lägrade sig lugnet och som på beställning nästan vällde ormarna fram. Fann tre mindre snokar som låg nästan tillsammans, i alla fall 1+2. 

Och sedan tror jag att jag hittade den svarta snokhonan. Det verkar som om hon bytt födorevir. 

Det syns ju inte så bra här att hon är helsvart men profilbilderna blev inte bra och så låg liksom solen på från fel håll – svårt att få rätt färger i motljus. Att få en bild på hennes högerprofil gick inte. 

Efter ett tag bestämde hon sig för att glida iväg och kanske käka lite? Och då fick jag en bra bild på hennes högerprofil – inga gula fläckar. 

För första gången på länge kunde jag inte hitta den jag kallar snohona2 – hon med ärren på huvudet. Hon har kanske dragit iväg och käkat? 

Ska passa på att nämna att samtliga bilder, förutom några få, där hunden varit med, har jag tagit utan att skrämma eller störa ormen. Jag är noga med det. Jag låter de vara ifred. Skulle jag hålla på och försöka fånga dem och placera dem på ”snyggare” platser, för att få bättre bilder, så skulle jag snart inte ha några ormar att fotografera. 

Det är förvånansvärt glest med huggorm? Det brukar nämligen vara tvärt om. Jag har i.o.f.s. sett 5-6 stycken under de här vårveckorna. Men var är de nu? 
Kan det vara så att smågnagarbeståndet drastiskt minskad p.g.a. det höga vattenståndet i vintras? I så fall drar ju säkerligen ormarna till andra jaktmarker. 

Sedan kan man ju fundera på av vilken anledning det är så väldigt mycket snok? Det duggar ju inte tätt med grodor och paddor. Det kan vara så att det tidigare år varit fler groddjur – då föds det ju fler ormar. Minskar sedan groddjuren drastiskt så försvinner ju inte det stora antalet snokar som genom ett trollslag. Och det finns ju fortfarande en hel del groddjur i kärret. 
Snokarna är ju också inte så känsliga som huggormen. Snokarna kan ju dryga ut kosten med småfisk och en och annan litet långsammare smådäggdjur. 

Vuxna huggormar håller sig näst intill strikt till dieten smågnagare och större gnagares, samt andra smådjurs nyfödda. Det har i alla fall tidigare funnits gott om iller ibland stenarna utmed kanalen. Deras ungar är ett relativt lätt byte för huggormen. 

En fjäril ställde upp: 

Nässelfjäril Påfågelöga 

Nu strax (kl 11:30) ska jag rasta hunden. Hustrun slutar tidigt idag och vi har bestämt att vi ska härja runt på Överby köpcenter. 

Missade paketgubben med typ 1 minut – irriterande – nu måste jag vänta tills efter 16:00 och då cykla till andra ändan av staden för att få mitt paket, med nya hårddisken och DVD-r skivorna. 

Har varit och hämtat paket nu. Ska byta hårddisk – håll tummarna.