Lite av varje

Månen
Det var ju fullmåne igår kväll och molnfritt.
Riggade upp digitala systemkameran SONY a100 med objektivet SIGMA DG 75-300 samt fjärrutlösare.
Fick ta bort UV-filtret (det blev dubbla månar).
Efter en hel massa bilder och olika inställningar så godkände jag en som jag egentligen inte alls är nöjd med. Det fattas skärpa men jag tycker att den duger att visa här på bloggen :me:
[Bild: Månen]

Läkemedel
Nu så. Idag kunde jag hämta ut min kasse(!) med läkemedel. Doktorn fixade tydligen detta igår kväll. Tack!

Läst i ttela
Med risk för att inte ha tillräckligt bra grundfakta ger jag mig in i debatt om skolskjuts.
Anledningen är en näst intill tårdrypande artikeluppföljare i dagens morgonbalska. Sid 11 med rubriken: "Mörkerrädsla inget skäl att frångå reglerna".
I föregående dags tidning fanns också en artikel om samma sak, med rubriken: Missar hela skoldagar.
Nätupplaga av artiklarna (så länge de nu finns kvar…):
"Finns inget skäl att frångå reglerna"
samt:
Maja, 10, kommer inte till skolan

Följande grundfakta går att få fram via artiklarna:
Fickan Maja är 10 år.
Mörkerrädd
Måste ta sig 2km på grusväg i skog till plats där skolskjuts hämtar.
Flickan är äldst i en barnaskara av 2 mindre syskon. Den minste ligger i barnvagn, 5 månader gammal. Mellanbarnet är 4 år.
Mamman är föräldrarledig med barnen. Arbetar annars som sjuksköterska. Frånskild.
Sambon arbetar heltid.

Maja, 10år, har därför inte kommit till skolan de veckor hon är hos sin mamma. När hon är hos sin pappa kommer hon till skolan.

Mamman menar att det är en omöjlighet att med två små barn följa och hämta Maja till och från skolskjutsen.
Speciellt om någon av de yngre barnen skulle vara sjukt / sjuka.

Jag har irriterat mig på det här och gått och funderat på det.

Man kan se det på två sätt:
Först – jag sitter inte inne med alla fakta. Jag har bara tillgång till det media framför. Så med det i åtanke…

1. Självklart ska den stackars mörkrädda flickan slippa gå / cykla den mörka skogsvägen. Om mamman omöjligen inte kan följa henne så ska givetvis skolskjutsen ställa upp vilket den gjort de tre första skolåren om jag fattat artikeln rätt.

eller

2. Det kan inte vara 'omöjligt' att ta på en 5 månaders bebis kläder, lägga det i barnvagnen och se till att fyraåringen får på sig kläder (Maja kan hjälpa till) och så följer mamman och småsyskonen Maja till skolskjutsen.
När det är dags att hämta så upprepas proceduren och mamman och småsyskonen står och väntar på Maja.
Hur stort problem är det?
Är det verkligen omöjligt som mamman vill mena?

Jag vet massor med familjer som gör och har gjort så.

Om något av småsyskonen skulle vara sjukt, ja då får kanske Maja stanna hemma de dagarna då. Om nu sjukdomen är såpass allvarlig.

Om nu det är ett oöverstigligt problem, att följa och hämta Maja – borde inte mamman, pappan, sambon funderat på det här innan de placerade sig i nuvarande boende?
Maja är skillsmässobarn. Som jag ser det så är det ofta de som kommer i kläm när vuxna inte kan reda ut sin livssituation. Hon kommer inte till skolan.

Ska då kommunen alltid rädda upp de biverkningar den livssituationen skapar?

Jag menar med det att man ska inte vara tillsammans för barnens skull. Jag menar mer att väljer man att inte fortsätta sina liv tillsammans så ska man se till att barnen slipper att fara illa. Den smällen får föräldrarna ta. För barnens skull.

Bosätter man sig på landet så vet man ju att t.ex. skolskjuts inte alltid kommer och hämtar / lämnar direkt vid dörren, om nu inte färdvägssituationen är sådan så att regelverket kan medverka till undantag.

Å andra sidan ter det sig ju givetvis mycket märkligt, för Maja, att hon de tre första skolåren får skolskjuts, till / från huset och sedan fr.o.m. det fjärde så gäller andra regler.
Regler ska vara flexibla. Vi människor är flexibla och olika.

Bilder
Lade in bilder i inlägget: Slö dag. Tycker att det tar emot, på något vis? 14/8-09.

Hälsoläget:
Idag bestämmer jag att inte klaga.
[01-08-010-020]

3 svar på ”Lite av varje

    • rogart: När jag hade UV-filtret påskruvat fick jag liknande resultat. Att ta med automatik var heller ingen bra idé. Det funkade bäst med halvautomatiskt. Fast tid och sedan fick kameran bestämma storleken på bländaröppningen (F-talet).
      Min bild är tagen med: ISO 100, 280mm (70-300mm teleobjektiv), tid 1/25 sek, F-tal 32.

  1. Nisse!
    Månbilden är jättefin! Den mer än duger, tycker jag! :o)
    Ända gången jag sett något liknande var när jag gick en fågelkurs. Jag har glömt vad det kallas, men en jättekikare är inställd på månen och sen tittar man efter fåglar som flyger förbi.
    Effekten var otrolig, minns jag.

    Svårt dilemma med tösens mörkerrädsla. Men jag undrar faktiskt också – är det verkligen samhällets ansvar att ta hand om konsekvenser av vuxna människors val?

    Ofta finns det nog en medvetenhet om hur deras val drabbar barnen.
    Om flickan tidigare fått skjuts kanske det inte gått att förutse konsekvenserna, men vuxna kanske ändå måste ta mer ansvar för barnens väl och ve och inte skrika på samhällets hjälp när problemet inte är större än det tycks vara här.

    Min reflektion är också sagd med minimal information.

    Rent allmänt tycker jag vi har en tendens att lägga ansvar på ”samhället” – så klart med rätta ibland.

    Men vad/vem är samhället? Det är ju vi allihop tillsammans. Att ta eget ansvar utifrån den lilla bit av samhället vi utgör var och en är något jag tycker vi måste bli bättre på!

    MK DVK

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *