"I vården sitter man tryggt i båten"
Sysselsättningsgraden bland äldre har aldrig varit högre än nu, men de som blir av med jobbet drabbas ofta av långa perioder av arbetslöshet.

Cirka 60 000 personer i åldrarna 55—64 år är inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Ungefär hälften har varit utan jobb mer än tre år under den senaste tioårsperioden. Orsakerna kan vara funktionsnedsättning, låg utbildningsnivå eller en inaktuell utbildning.

— Om man förlorar jobbet i den här åldersgruppen beror det ofta på företagsnedläggningar och då ofta inom industrin. Många saknar bra utbildning och då är det besvärligt att komma in på arbetsmarknaden igen. Det är sällan att någon som är etablerad på arbetsmarknaden blir av med jobbet av andra orsaker inom andra delar av arbetsmarknaden, till exempel vården eller offentlig sektor. Då sitter man väldigt tryggt i båten, konstaterar Håkan Gustavsson, analytiker på Arbetsförmedlingen.

Hej.

Skriver detta pga en text som min arbetssökande hustru visade mig. Hon har arbetat i vården i 38 år. Ryggen tog mycket stryk. Hon fick efter många om och men sjukersättning på 25% och omplacering till lättare arbetsuppgifter. Avdelningsreception. Trivdes bra och fungerade utmärkt.

Det var på NÄL, inom NU-sjukvården. När de nya FK-reglerna kom, som reglerar arbetsgivares rehabiliteringsansvar, passade NU- sjukvården på att göra sig av med en hel massa personal. Sådan personal som hade ett jobb men inte rätt kompetens. Eftersom min fru är utbildad undersköterska och jobbade som receptionist så fick hon helt enkelt sparken – efter 38 år i vården.

Kort efter detta så kontaktade NU-sjukvården arbetsförmedlingen och sa sig vara villiga att anställa arbetssökande (projekt), på lönebidrag.

Numer är det mer regel än undantag att sjukvården 'gör sig av' med den som inte längre kan utföra det som den har papperskompetens till – nya arbetssökande finns det ju gott om…

Utöver detta suspekta handläggande så är sjukvårdens personalpolitik urusel. På de ställen jag känner till så går personalen verkligen på knäna.

Ett exempel på hur det kan se ut. Pratade med en fd kollega inom psykiatrin (NÄL) och denne sa: "Det är större omsättning på personal än vad det är på patienter." samt: "Psykiatrin har, sedan de stora psykiatrisjukhusen lagts ned, backat minst 10 år i patientomsorg."

Jag kan kanske förstå uttalandet: "I vården sitter man tryggt i båten" om man tittar på en generalisering, som jag inte har tillgång till. Men, tar man till sig vad de flesta andra rapporter och media för fram så får jag inget trygghetsperspektiv.

Redan för 10 år sedan visste politiker och tjänstemän att en äldrebom stod för dörren. Vad gjordes? Inte ökade man bemanningen eller satsningar på att hantera den framtiden. Jag vill påstå att sjukvården gjorde precis tvärt om. Det är idag, betydligt färre 'händer i vården' som ska ta hand om en betydande tillökning av vårdsökande.

Det är min verklighet.

Kan Du ur det perspektivet då se att rubriken: "I vården sitter man tryggt i båten" ter sig väldigt märklig.

Sjukvårdens personalpolitik är nu, 2013.

Vänligen