Här har de inget trådlöst nätverk. Vi har ett rum ovanpå en Pub ute på landet. 

Betalade £47.5 för rummet. 

I morse lämnade vi The China Fleet Country Club. Vi åkte först och handlade bananer och bubbelvatten sedan tankade vi bilen. Tog sedan väg A38 mot Exeter, förbi Plymounth. På vindlande småvägar (A30-A377-A396) nådde vi så Tiverton. Där hade de en turistinformation. Väl där konstaterade vi att den informationen inte var till stor nytta. Turistinformationerna i England är väldigt lokala. Vi hittade dock ett gratishäfte som handlade om Exmoor och i den fanns en karta som upplyste oss om att det fanns ett Visitors Center i Dulverton. In i bilen, hittade tillslut tillbaka till väg A396. Vi fick åka på väg A361 en liten bit och svängde sedan av till A396 igen, mot Minehead. Svängde av på väg B3222 in till Dulverton. 

Dulverton är ett förtjusande litet (trångt) samhälle. På Visitors Center fick vi utmärkt hjälp. Köpte ett häfte innehållande ett antal enklare vandringsleder. Och personalen på Centret hade valt ut tre stycken som skulle vara sevärda eller värda att uppleva. 

Efter att ha köpt frimärken och besökt en offentlig toalett så satte vi oss i bilen och trixade oss ur byn via dess mycket trånga gator. Vi valde en led som startade vid en by vid namn Witypool. Väg B3223 ut ur Dulverton var avstäng(?) så vi fick köra ut väg B3222 i stället. Vi fortsatte på väg A366 tills vi om till avfarten in mot Winsford (väg inget nummer). I Winsford skulle jag ha kört mot Witypool. Jag trodde jag gjorde det. Det gjorde jag. Vi hamnade på den smalaste vägen hitintills. Men allt verkade stämma på kartan vi kom ut till och körde över väg B3223. Körde vidare på om möjligt en ännu smalare väg? Och så kom vi till slut till en P-plats (en stor en.. Kostade £2. Vi bytte om. Det regnade så det blev regnkläder på från början. Vi gick till en informationstavla och studerade den. Då började jag ana oråd. 

Vi gick till tjejen (tanten/kvinnan) som skötte avgiften till P-platsen och visade vår tänkta rutt. Vi var inte alls där, vid Witypool, vi var vid Tarr Steps. En bra bit söderut om vårt tänkta mål. Vi diskuterade en stund med kvinnan och tjatade på oss att vi skulle gå ned och titta på The Tarr Steps. Vi gjorde så. Vi kom ned till en ganska strid flod (river). Först såg vi inget upphetsande. Men så skymtade jag något mellan träden. Över floden hade det byggts en stengångbro, någon gång på13:e århundradet. Materialet var någon slags hård slipsten för halka på dem, det gick inte. 

Efter en liten stunds funderande så bestämde vi oss för att företa oss en liten vandring utmed flodens västra sida, uppströms. Det fanns säkert en bro någonstans där uppe. Om inte annat vid Witypool. Vi bestämde att vi skulle gå i 30 minuter och hittade vi då ingen bro så vänder vi. När det var 1 minut och 58 sekunder kvar på tiden såg vi en gångbro, över floden. Där ser man. 

Vi gick över bron och så följde vi sedan floden nedströms på den östra sidan. Naturen utmed floden var lövskog, en hel del Ek. Höga kullar, väldigt höga. 

Bild på Tarr Steps.

Tillbaka till bilen konstaterade vi att vi vandrat ca 3 km. 

Vi körde ut till väg B3223 via den där otroligt smala vägen. Den var så smal så en Fasantupp hade väldiga problem med att låta oss passera. Det var väl kanske 30 cm för fasanen att hålla sig undan på. Av vägen kom den inte. Här i England har de ju en annorlunda teknik med vägarna mot vad vi har i Sverige. Här har de t.ex. inga diken. Vägen i sig är vattentransportör. Sedan låter de gräs, buskar, allehanda snåriga växter och träd växa upp intill vägen. Detta klipper de sedan på så vis så att det till slut bildas en slags grön tunnel. Varför gör de så? En teori är att det har med krig att göra. En annan är att det kanske skyddar mot regn. Skyddar det mot vind? Givetvis. Men vad är huvudanledningen? Effekten blir i alla fall att de djur som lyckas komma ut på vägen (vilket är svårt) har mycket små möjligheter att komma av vägen. 

Vi svängde norrut på väg B3223. Körde tills vi kom till väg B3224. Där körde vi österut. Kom sedan tillbaka till A396 där vi svängde norrut mot Minehead. När vi kom till väg A39 svängde vi österut och körde tills vi kom till Washford. Svängde in på Abbey Road, körde en bit och så kom vi fram till puben The White Horse. 

Vi gick in och checkade in. Fick se rummet, en våning upp. Jag var hungrig så vi frågade om vägen till en öppen affär. Det skulle finna en co-op i Williton. Vi hittade den till slut. Där köpte jag ostkaka, grädde på sprayflaska, rundbröd och tomater. Hustrun köpte jordgubbar. 

Tillbaka på rummet smaskade vi i oss det hela. 

I morgon blir det till att jaga logi för nästa natt. Någon turistinformation i Minehead ligger bra till. Är det OK väder har vi en vandringsled vid kusten (Exmoor) som verkar lovande. 

Nu blir det tidigt sänggående.