Inget trådlöst nätverk här heller. Vi har ett rum med två sängar och dusch och toa. Det kallas ”twin en-suite”. Är det endast ett rum med dubbelsäng kallas det, ”double rom”.
Kostar £96 för två nätter.
Vi sov riktigt bra i rummet ovanför puben. Det var ingen lång körning från Washford till Minehead. Vi stannade först till i Dunster och letade upp ”The National Park Centre”. Vi ville ha hjälp med att få ett par nätter på ett vandrarhem, i första hand. Det var kört. Skolorna har någon slags avslutningsritual där det ingår en massa s.k. country-hyss. Antingen campar de eller så ligger de på vandrarhem.
Vi frågade också personalen om vilka vandringar de rekommenderade. Och det var liknande förslag som vi fick i Dulverton. Och de hade ingen bättre småkarta än den vi hade. Köpte ingen Exmoor-T-skirt, den var vit. Ingen bra färg för en gris som mig 🙂
Vi åkte då till turistinformationen i Minehead. Att fickparkera, med en högerstyrd bil, på dessa små stadsgator var ett äventyr, jag lovar.
Personalen på turistinformationen hjälpte oss med att boka ett B&B, i Minehead, ”up on the hill”, lät trevligt tyckte vi och så hade de parkering och låg lite i stadens utkant. Passade oss bra, eftersom vi är lite oroliga för hyrbilen. Hertz backar inte upp med mycket. Läste på en liten klisterlapp i bilen idag att vi/jag är ansvarig om det sker inbrott i bilen och t.ex. bilstereon själs. Än en gång, första och sista gången vi hyr en hertz-bil.
Vi fick en karta med färdvägen utritad samt två kryss med internetcafé markerade. Dit ska vi senare, för att kolla om vi fått ePost som bekräftar avbokning av hotellet i London samt bekräftelse från Hertz om att vi kan utöka bilhyrningen.
Vi åkte så för att hitta Beverleigh B&B, på North Hill. Jösses, jag skrev igår om smala byvägar, på landet. Tänk er gator som är en bil breda, med kanske 20 cm marginal på var sida och med mur på ena sidan och hus på den andra. Och så brant uppför och tvära hårnålskurvor. Sporadiska, nödtorftiga s.k. mötesplatser. Lägg till Engelsmän som kör fort som f-n, på dessa gator. Här där står dessutom parkerade bilar(?), gärna i en kurva, för där finns ju plats(?).
Den där parkering som var utlovad bestod av en garagenedfart som man fick backa in på efter att ha kört gatan fram och trixat en stund och lyckats vända bilen.
B&B-föreståndarinnan såg klart bekymrad ut när hon såg våra skärrade miner. Här trodde vi att vi valt ett ställe där bilen inte skulle komma till skada, jo, jo.
Vi fick förklarat för oss och hon berättade att hon var från Holland. Och hon hade sin bil med sig till England, för 13 år sedan. Sedan köpte de en engelsk bil och då fick hon också väldiga problem. Skönt att hon förstod oss.
Rummet och huset (Edwardian) var en upplevelse. Allt är designat. Rummet gick i bordellrött men stilen var mer liksom indisk. Överallt hänger det väskor, tofsar och små tygpåsar. Svårt att beskriva.
Vårt nästa mål med dagen var en kustvandring i Exmoor, gärna med riktig hed (moorland). Föreståndaren berättade då att vi ju i princip redan var upp på Exmoor (vilket vi inte betvivlade ett dugg). Det var bara att köra ned en liten bit och sedan upp igen så kom vi upp på hedlandskap. Efter en lång utläggning om hur breda (smala) vägarna var så hade hon övertygat oss om att det kanske var värt ett försök.
Vi hade ju ändå tänkt köra en bit för att komma till en föreslagen vandring: Allerford, Bossington and Hurlstone Combe.
Vi körde som förestånderskan föreslagit och vi kom upp på heden. Ja, eller i alla fall den del av nationalparken med kullen ”Selworty Beacon”, mellan Porlock och Mainhead. Trevlig, när vi kom upp. Det gick en liten bilväg, som man faktiskt med lite god vilja kunde mötas på, uppe på höjderna, ända bort mot Allerford och Bossington. Vägen tog slut i en P-plats. Med tjusig utsikt ut mot havet (och Porlock bay) och vid god sikt kan man se över till Wales. Och nere i dalen/viken såg man West Porlock.
Perfekt, detta innebar att vi inte behövde gå uppför, vi var uppe. Vi parkerade bilen, bytte om, och gick mot en höjd, Bossington Hill. Vi hamnade dock först på en höjd nära Hurlestone Point. Därifrån hade vi tänkt gå en bit på den förslagna vandringsleden mot Bossington. Vi fick vända, det var för brant ned mot havet och stranden (Bossington Beach), stigen i sig var inte brant den gick utmed höjden Bossington Hill. Men vår höjdrädsla sa stopp.
Vi gick till slut upp på Bossington Hill. Därifrån tillbaka till bilen.
Vi körde sedan ned till centrala Minehead, för att äta och koppla upp oss mot internet på ett internetcafé. Vi stannade på vägen och kollade in en camping. Vi hittade en parkering utanför ett co-op (mataffär). Vi hittade internetcaféet men vi ville äta lite först. Vi gick vidare ned mot stranden. Där valde vi ett snabbmatställe (Fish & Chip). Hustrun valde just Fish & Chip. Jag krånglade till det med att beställa en fiskburgare med pommes. De hade inga fiskburgare, men de skulle fixa till något liknande. Jag fick en fiskburgare – där ser man.
Efter maten styrde vi stegen tillbaka till internetcaféet, då var det stängt!? Det var bara att styra stegen till nästa internetcaféet (utan café). Där fick vi betala över £1 för 25 minuters access och lån av dator. På det förra stället hade vi bara behövt betala £1 för en hel dags access men då ska man ha sin egen dator (laptop).
Vi kom till slut åt min ePost och vi hade då fått bekräftelse från hotellet i London om att avbokningen var klar.
Inget från Hertz, är jag förvånad? Vi ska ned till turistinformationen i morgon och be dem ringa Hertz.
Vädret var faktiskt soligt, klarblå himmel, så i stället för att åka upp till Beverleigh B&B på North Hill, så lät vi bilen stå kvar på parkering. Vi var först inne i Co-op och handlade. Vi gick sedan tillbaka ned till stranden och satte oss där. Kikade på det invällande tidvattnet. Tog av mig på fötterna och gick ned till vattnet, det var varmt! Jag gick upp en bit på stranden, ca 4 meter från dåvarande vattenlinje, och stod där tills vattnet hade kommit upp till ca 30cm på mina ben. Det tog väl ca 10 minuter.
Sakta strosade vi sedan tillbaka in mot centrum och till bilen. Körde sedan upp till Beverleigh B&B på North Hill. Parkerade bilen, på garagenedfarten, framför en annan bil. Undrar hur de gör till morgonen? Jag har ingen lust att gå upp och flytta bilen.
Förestånderskan gav oss djupa tallrikar och matskedar så vi kunde äta vår köpta naturella biologiska yoghurt och tidigare köpta cornflakes. Till det gjorde jag i ordning en kopp kaffe och så åt jag en banan till.
Nu börjar det bli dags att förbereda sig för sängen, den bordellröda. I morgon ska vi vandra till Exmoors högsta höjd, Dunkery Beacon, 519 möh, om vädret tillåter. Den andra delen av dagen ska bl.a. tillbringas på internetcaféet med att boka boende, troligtvis norrut, nära Manchester. Först ska vi dock kolla med TV’n om hur vädret utvecklar sig där uppe, där är ju översvämning nu, i de trakterna. Vi ska fråga om detta på turistinformationen också.