Lämnade den hårda sängen, utan problem. Även om jag sovit gott så känner jag mig ganska slak? Drömde om jobbet? Mardröm?
Efter idogt studerande på vädret via BBC Breakfast så kom vi fram till att en inomhusaktivitet var det som gällde. Valet föll på Project Eden.
Project Eden är ett jättelikt växthus. Ja, eller två och så stora planteringar utanför. Alltihopa är byggt i en stor f.d. sandgrop. Jag tror det hela användes för framställning av Porslin (china).
De kallar den en krater och den är belägen strax nordost om St Austell. Vi körde dit via A38 och A390. Man kom till en parkering. Därifrån gick bussar som körde en vidare. Sedan var det en promenad till entrén. Regnet hängde i luften hela tiden.
Vi gick först in i den tropiska sfären. Jösses, det var varmt och klibbigt. Snabbt åkte plaggen av. Även om gick i bara kortbyxor och kortärmat så rann svetten.
Massa växter planterade efter världsdel och teman. Mycket arrangemang för barnen. Det som störde mig lite var att de tydligen hade släppt lös någon konstskola. En del verk kändes som om de inte riktigt hörde hemma där.
Efter besöket i den sfären var det klädbyte som gällde för min del. Så förutseende hade jag i alla fall varit så jag hade tagit med mig klädbyte.
En lättare lunch stod som nästa punkt på vårt schema. Skönt att vila benen lite.
Vi gick ut lite eftersom det höll upp. Vi gick bort till en byggand som kallades The Core. Den innehöll ännu mera konst. Många av dem mobila. Och i mitten, i ett eget rum, stod ett stort stenägg, i massiv sten, 80 ton. Den var dekorerad med symetriskt placerade kupor, ungefär som ett lagom fylligt kvinnobröst. Tittade man på stenägget uppifrån, vilket egentligen inte gick, så såg man att förebilden/mönstret var en blommas mitt.
Vi fortsatte vårt undersökande av utomhusplanteringarna tills regnet jagade in oss. Då angrep vi sfären som innehöll den s.k. tempererade zonen. Den var behagligare. Här fanns mycket mer vackra blommor (en del lägger jag ut via ngnfoto.blogg.se senare) så nu åkte min kamera fram.
Nästa punkt var fika. Då läste vi/jag i ett häfte vi köpt för en massa pund att det i den tropiska sfären fanns ödlor och bönsyrsor, för att hålla efter skadeinsekter.
Eftersom regnet fortsatte ute och förhindrade fortsatt utomhuspromenerande, fast vi gjorde ett försök, så gick vi in i den tropiska sfären igen och denna gång på ödlejakt. Men den jakten blev resultatlös. Efter det var det dags att dra sig hemåt. Vi stannade till i souvenirshopen och där köpte jag en T-skirt med texten: ”the 2007 eden sessions” för £9.50.
Vi hittade sedan vår bil, ja innan det tog vi ut lite kontanter i en automat.
Därefter blev jag enveten. Fastän jag egentligen var jättetrött så fick jag för mig att jag skulle leta upp en sådan där s.k. skattgömma (geocache) som skulle vara gömd i närheten. Jag satte på GPS’en och gav mig iväg. Det var väl ca 1,5 km. När jag var inom 35 meter från gömman så pekade GPS’en på att jag skulle gå rakt in i taggiga snår. Det gjorde jag inte. Eftersom jag inte ville vara borta för länge så struntade jag i att undersöka närmre, något var säkerligen fel med koordinaterna. Jag stängde av GPS’en och gick tillbaka.
Efter ett tag insåg jag att jag gått vilse. Så det var bara att sätta på GPS’en och följa spåret tillbaka. Det var förvånansvärt lätt att gå fel. Vilket jag gjorde en gång även om jag hade en GPS. Hustrun hade hunnit och bli orolig innan jag var tillbaka. Och en hel del regnskurar fick jag också utstå.
Som grädde på moset valde vi fel väderstreck när vi lämnade Project Eden, med vår hyrda Ford Focus (väldigt bra sittkomfort, för mig i alla fall. Bra in- och ursteg.), Det blev en omväg via A391 mot Bodmin och när vi skulle ut på A30 mot Liskeard så körde vi fel även där och kom åt helt motsatt håll. Vi vände och sedan var det bara raka spåret via A30-A38 tillbaka till Saltash och China Fleet (porslinsparken eller porslinsflottan), lägenhet nr 31.