Känns bra. Nu!
Precis efter jympan trodde jag att jag skulle behöva ringa akuten eller nåt. Jag gick sakta och det högg till överallt i kroppen och jag kände hur kraften sakta ”rann” ur mig. Men jag orkade fram till bastun. Tog av mig. Plockade i ordning mina grejer efter en väl inövad ritual. Öppnade en RedBull® och svepte den. Drog av plasten på en ”låda” Salta Pinnar. Tog Salta Pinnarna, Aftonbladet och en sitthandduk och gick in i värmen.
Läser tidningen och matar kontinuerligt in pinnarna ungefär som en kanin äter maskrosblad. Svetten börjar rinna ned i ögonen, dags att sätta sig utanför och vila lite i svalkan. Jag har en egen vilstol i vår gemensamhetsbastu. Nu får i och för sig alla som använder bastun låna den. Men den är min. I den sätter jag mig. Öppnar en stor flaska mineralvatten, tar ett par rejäla klunkar, låter det rinna ned. Drar en träbänk in under benen, lägger upp benen, lutar mig tillbaka. Fortsätter mitt kvällstidningsläsande. De sista Salta Pinnarna matas in.
Sakta känner jag hur krafterna kommer tillbaka, jag blir piggare. En vända till in i bastun. Nästa aktivitet i min rutin är rakningen. Nu är min fjuniga skäggväxt lagom uppluckrad och mjuk så det är bara att dra rakhyveln över det svettdrypande ansiktet. Hyveln sköljer jag med jämna mellanrum av i hett vatten.
In i duschen, schamponerar håret och intimområdena. Sköljer av. Sedan häller jag en klick schampo på min ryggtvättare gjord av rottingtyg på ena sidan och grönt frotté med ”söta” blommor på andra sidan (köpt i en fruntimmersaffär). Den är ca 50 cm lång och ca 7-8 cm bred. I ändarna två handtag i form av tygrep.
Den river jag av resten av kroppen med. Det blir liksom en extra smidighetsövning av det där.
Känner mig definitivt som en ny människa när jag lämnar bastun.
Men, jag bär också en annan känsla. Jag tillhör en minoritet. Det är sant! Hur många mer än jag; läser den här bloggen, bor i Vänersborg, går på samma jympa som jag och badar i samma bastu som jag?
Det om något är väl en minoritet! I morgon skall jag orda lite om minoritet, majoritet och demokrati. Och då kommer jag att hänvisa till ovanstående.
Där fick ni en djupdykning i mitt innersta bastuliv. Visst är det spännande?
Bloggen är fantastisk! Nu kan man följa med folk ända in i bastun. ja, alltså bildligt talat. Själv badar jag aldrig bastu. Har ingen.
Men nu när höstmörkret och kylan med den ska jag släpa min inte alltför vältränade kroppshydda till simhallen, grimasera illa i deras gym, dra ett världsrekord i 100 m bröstsim, alltså världens långsammaste 100 meter och därefter om jag orkar svettas som en gris i deras ångbastu.
Om jag efter det känner mig som en ny människa? Tvivlar starkt!
Det låter härligt! Tråkigt om alla skulle vara som medelsvensson