Har precis ätit frukost. Vi bestämde att bo i stugan en natt till. Det blev bekvämast så.
En campingplats kostar 205 SEK. Så det skiljer bara 270 SEK.

Hunden spydde i natt.

Solen skiner.

Låg och läste hela fm och sov på em. Hustrun solade.
Burkskinka och potatismos med majs till lunch.
Jag kände att jag ville ha senap och ketchup till maten. Den hade jag (vi) glömt packa. Så jag gick bakom stugan, låste upp cykeln och trampade iväg mellan stugorna mot campingaffären. Efter ca 10 meter kommer hunden farande på min vänstra sida, inte bra med lösa hundar på en camping. Hunden var instängd på altanen, vi hade ”stoppat” med en utvikt, liggande brassesolstol. Den hoppade hon galant över och över även trapporna nedanför. Det är väldigt imponerande att vår hund gör så för hon är egentligen livrädd för ”liggande” stolar och okända trappor. Men, att se sin husse, cykla iväg, det var starkare. Hon tycker det är himla kul att följa med på cykelturer.

En lätt pastasallad till middag.

Vid ca 18:00 bestämde vi oss för att cykla ned till affären vid Rotviksbro. Det var öppet till 19:00. Köpte några fler kvalitetspocket. Ett paket Uddevallare och korvbröd gjorda på grovt bröd. Hustrun köpte nåt kött och körsbärstomater.
När vi cyklar tillbaka och jag är nästan precis på vägens högsta punkt, mellan Rotviksbro och infarten till Hafsten, stannar det till en silverfärgad bil, i den mötande halvan av vägen. Ett riktigt ”kärringstopp” var det. ”Kärringstopp” innebär att stannar bilen med bromsen utan att trampa ned kopplingen.
Jag noterade detta och antog att det var någon som var ute och letade efter något. Jag fortsatte att cykla.

När vi var en bit in på vägen till Hafsten så kom en bil bakom mig och tutade. Jag höll mig ordentligt åt sidan. Tänkte att det var kanske någon som behövde ordentligt med plats.

Bilen vägrade köra om. Den kom i stället sakta krypande och körde jämsides med mig. En glad man ropar; ”Hej!”, till mig. Bilen var silverfärgad. Samtidigt som jag stannar och kliver av cykeln, fortsätter mannen; ”Känner du inte igen oss?”. Innan jag hinner säga att det är något bekant men som jag inte kan placera får jag veta att det mamman och pappan till sonens flickvän.

De har en stuga alldeles i närheten och vi blev ditbjudna.

Det var jättetrevligt. Hunden kunde visserligen uppträtt lite mindre hispigt. Känns bra att vi nu är riktigt bekanta med föräldrarna till Sonens flickvän.

Vi var hemma strax före 24:00.