I går satt hustrun och jag samt några öl och diskuterade ditten och datten. Men mest handlade det om väldigt viktiga spörsmål. Hur vi mår? Hur ska vi hantera våra liv? Vad ska det bli med det hela? Hur ska vi förhålla oss till det?

Mitt i detta diskuterande går hustrun och hämtar en bok; Mia Törnbloms: ”Självkänsla nu!”. Och ur den läser hon följande: ”Om vi inte uppskattar och känner tacksamhet över det vi har kommer vi aldrig att känna oss nöjda med det vi får.”

Den där meningen innehåller massor med förstånd.

Kan man inte uppskatta det jag har nu. Vad händer då med de mål jag har? Som jag rusar mot i en allt stressigare fart. Och jag gör massor med uppoffringar på vägen, för att nå ’dit’. Till en punkt, där jag likt förbaskat inte kommer att känna mig varken tacksam eller nöjd. Och det, av den enkla anledning, att är jag inte nöjd i nuet så kommer jag sannolikt inte att vara nöjd i kommande ’nu’, i dået. :me:

Jag måste alltså bearbeta nuet och känna mig nöjd och tillfreds, för att ge mig en chans att även i framtiden kunna må bra.

Andra bloggar om: Tänkvärt