Efter en välbehövlig vila intog jag och hustrun vår baksida. Den balkong som nu låg i skugga, där var det 35 grader. 
Vi lät våra strupar svalkas av kall öl. 

Hunden rastades sedan cyklade vi in till stan och tog en plats på gatstenen snett framför den på vattnet uppbyggda scenen. 

Cajsa-Stina Åkerström kom och hon sjöng. Det var bra. Efter det tog vi oss till ett ställe här i Vänersborg som har en flytande restaurant, på somrarna. Där fick vi sällskap med några vi kände. Vi fick vänta på mat och dryck länge, lite irriterande. Men det var ju massor med folk. När hustrun och jag mer eller mindre bestämt att vi skulle dra oss hemåt, ja då kom brodern. Det gjorde att vi stannade lite längre än vad vi tänkt. 
Vi tackade för oss och tog en promenad ut mot Skräcklan denna helt underbara kväll. Sonen skulle vara där någon stans men vi gick om varandra. På tillbakavägen stötte jag på Matti och vid torget träffade vi fler ”kändisar”. 
Jag var törstig så vi styrde stegen mot torgkiosken och sedan blev det jättekonstigt. Jag beställde en halv special – märkligt. Och den åt jag upp. Jag hade sura uppstötningar och kraftiga svettningar hela natten, tack vare det. Att man aldrig lär sig?