Jobbat eftermiddag idag. 

Fokus 
Funderade på detta med fokus när jag cyklade hem. Det är ju populärt med fokus, att fokusera. De menar väl att man ska koncentrera sig på en sak i taget. 

Det där med fokus kommer väl från fotografins värld? 

Och om det nu ska fokuseras så kan vi väl lika gärna använda resten av termerna från fotovärlden. 

Ja perspektiv används ju redan så det var inte det jag menade. Jag tänkte på brännvidd. Ser du på omvärlden i ett vidvinkelperspektiv eller i ett teleperspektiv? 

Man kan ju tänka sig att den som fokuserar med ett vidvinkelperspektiv antagligen tar in mer fakta i det den fokuserar på. 
I motsats till den som betraktar sitt fokus genom ett teleperspektiv. Visserligen är telepersonen kanske än mer fokuserad än vidvinkelpersonen, men är det bra? 

Har man perspektiv, fokus och brännvidd så kan man också ha skärpa. Vi säger att du fokuserar utav bara attan och drar på med ett ordentligt tele så du begränsar perspektivet maximalt, då gäller det att du skärper dig också. 
Är man lite berusad så brukar det gå bra att begränsa perspektiv och ha fokus med det är sämre ställt med skärpan och uthålligheten (slutartiden). 
Är du trött och irriterad så fungerar inte skärpeinställningen så bra heller. 

Om vi nu utgår från att du är kompetent till att faktiskt ställa in skärpan, på det du fokuserar på, så infinner sig det intressanta begreppet skärpedjup. Hur stort område, i djupled, sträcker sig din skärpa? Har du ett vidvinkelperspektiv så får du faktiskt automatiskt ett större skärpedjup och omvänt har du teleperspektiv så blir skärpedjupet mindre. 
Det har å göra med ljuset. Med vidvinkelperspektivet öppnar du upp och släpper in mer och på köpet får du då en möjlighet att se allt skarpt dels i det vida och dels på djupet. Det du förlorar är detaljerna – du måste ju ta in en massa information. 

Så om vi återgår till att vara fokuserad så avses nog att man kopplar på ett tele och då begränsar man ljusinsläppet och förlorar därmed i skärpedjup. Vi ser med skärpa på en liten del av ett perspektiv som vi fokuserar på och då med ett begränsat djup. 

Det här kräver koncentration. Så då funderar vi ju givetvis på hur länge orkar man hålla den koncentrationen. I kameravärlden handlar det om från tusendelar av en sekund till ca 30 sekunder. 

En annan intressant vinkling på det här är att den som är vidsynt kan gå närmre inpå det den fokuserar på och den som fokuserar genom teleperspektivet kan gå längre ifrån – hålla avstånd. 

Och så har vi stabiliteten. Är du fokuserad så kan du inte samtidigt gå omkring och skaka, då förlorar du skärpan, även om du är fokuserad. 

Det finns ju en del gurus som hävdar att fokus är det som räddar världen. Kan det bero på att de använder tele och inte behöver gå så nära? Och så måste de sitta still, hela tiden. 

Om vi håller oss kvar i fototermerna så infinner sig begreppet objektiv som ju i fotovärlden är ett substantiv – en sak. Medan det i mänskliga sammanhang används främst inom den s.k. råttforskningen. Det gäller att vara objektiv när man studerar ett objekt. Objektet ska påverkas så lite som möjligt och då ska du inte ha några värderingar. Det är därför vetenskaplig (råttforskning) är så kall. Den tar ingen hänsyn. 

Men visst verkar det som om en del människor faktiskt betraktar världen som om de tittade på den genom ett objektiv med all den mekanik det innebär. 

Hela den här diskussionen om vidsynthet kontra stuprörsseende vill jag låta landa i detta med om hur världen ska betraktas. Förstås den bättre om man studerar detaljerna och utifrån den kunskapen sammanfogar en helhet eller förstås den istället av att man först ser helheten, utgår från den, och sedan fördjupar sig i detaljerna – för att få helheten förklarad. 

Ta som exempel detta med doktorer (specialister) och människor. Skulle fler åkommor bli botade om doktorerna hade bättre kunskap om hur hela människan fungerade? 

När jag fotograferar gör jag ofta så att jag först tar en vidvinkelbild och sedan zoomar jag in och använder telet för att rikta blicken, fokus, mot någon detalj och sedan när jag presenterar eller publicerar bilden så händer det att jag visar just vidvinkelbilden och så markerar jag detaljen och i ett hörn av bilden visar jag vad jag zoomat in på. Mitt sätt att visa var en detalj hör hemma i en helhet. 

Mitt förslag till att betrakta världen och din omgivning på är att gör det växelvis, använd för det mesta din vidsynthet när du ser dig omkring, ta in så mycket som möjligt. Stanna upp, du kanske stötte på något som intresserade dig. Fokusera då på det, låt det fylla dig. Gå på djupet och gotta dig i detaljerna. I nästa stund backar du lite, höjer blicken och tar in det stora perspektivet igen, helheten.