Idag har vi haft traditionsenlig smaka-av-julskinka-träff. 

På jobbet blev vi bjudna på jullandgång och tårta. 

Och så fick jag en sådan där anti-aha-upplevelse. En användare (som använder ett av våra verksamhetssystem) ringde och hade ett problem. Det fixar jag hörde jag mig själv säga och när jag skulle starta upp programmet hittade jag det inte först. Och när jag hittade det hade jag inte en aning om vad jag skulle använda för inloggningsnamn och lösenord. Jag gissade – och jag gissade rätt? Första gången – urusel säkerhet! 
Och när jag väl var inne i programmet hade jag inte en susning om hur jag skulle lösa problemet – det var helt tomt i huvudet. Och det var jag då jag fick den där anti-aha-upplevelsen, jag har ju aldrig tidigare varit inne i det programmet och gjort något över huvudet taget – ?! 
Så jag fick ringa upp programmeraren och fråga. 

Jag tillbringar en stor del av min medvetandetid till att gå som ett litet barn och vänta på att det ska komma ett paket med posten. Och kommer det inte i morgon, ja då blir det jobbigt. Jag är inte hemma på onsdag (första vardagen efter jul) då det med största sannolikhet kommer. Jag kommer hem först sent på torsdagen.