Jag börjar med att nämna att vår hund nu kan lägga ytterligare en titulering till samlingen: Kamakazie-Collie. 

Efter jobbet tog hustrun och jag en kort promenad med hunden. Och som hon brukar letade hon även denna gång upp ett äpple. Ett stort fint runt äpple. 

Där vi promenerar finns en stor fin gammal grusplan, bredvid en nyare grusplan som utgör fotbollsplan. Denna fotbollsplan ligger brevid skolan … 

Tillbaka till den gamla grusplanen, där lockade jag till mig hunden och fick äpplet och kastade iväg det några gånger. 

Hon, hunden, tycker det är extra kul om man liksom kastar det så att det (äpplet) rullar och skuttar utmed marken. 

Det är bara det att då står hon oftast mitt i vägen så man "tvingas" svinga iväg det där äpplet åt ett annat håll. 

Jag fintade mot grusplanen och skickade iväg äpplet åt sidan på cykelvägen. Äpplet åkte iväg långt – hunden efter, i full fart. 

Då kommer det en cyklist, äpplet och hunden har kurs rakt mot cyklisten. Hustrun och jag står där som förstenade och kommer oss inte för att försöka stoppa hunden. Ett tag antog jag att cyklisten nog kommer att väja. Det gjorde den inte, cyklisten hade antagligen solen rakt i ögonen och uppmärksammade inte äppleprojektilen med en fokuserad hund efter. 

Resultat: Hunden springer rakt in i cykeln och blir påkörd på bakdelen. Cykeln tvärstannar och cyklisten hoppar av. Hade inte så hög fart som tur var. Hunden försvinner ut på en äng bakom en häck. 

Jag skyndar fram till cyklisten – man känner ju sig skittaskig i ett sådant här läge; lös hund på cykelväg och ett äpple i full fart. 

Det är grannens pojk och det var ju tur. Han liksom känner ju till hunden och oss. Och snäll som han är frågar han hur det gick med hunden. 

Då kommer hunden, gör en vid båge och visar tydligt att den där cykeln den är farlig den. 

Där hade vi alla tur – det kunde ju ha gått riktigt illa. 

Så nu ska vi träna hunden på att avbryta: "jakt på äpple". 

******* 

Senare på dagen var vi uppe till Hunneberg och Bergagården och vandrade runt utefter elljusspåret där. När vi hade tagit oss runt så unnade vi oss en smaskig fika och hunden – ja hon fick givetvis syn på en katt som hon ansåg inte hade något existensberättigande. Ibland blir man väldigt trött. 

Vi tog omvägen hem om Blåsut för att kolla hur husbygget fortlöpte för P&M. När vi kom höll en kranbil på att lyfta takbjälkar på plats. Det vore ju himla skönt om de fick lagt taket innan nederbörderna kommer. Och det verkar ju som om det skulle kunna gå vägen. 

Vacker väder och vi ser fram emot en slapp kväll.