Planering:
Helsingfors i Finland.

Vi lämnar Helsingfors och letar upp Ingå (Inkoo). Där ska vi hitta Gunveig.

Om vi stannar över natten eller inte beror på våra hälsolägen.

Så här blev det:
Rastila camping. Helsingfors, Finland.

18:48 (LT)
Sömn OK. Låg och läste tills det inte gick mer.

Duschade på morgonen. Måste ju fräscha till mig nu när jag ska träffa Gunveig.

SMS
Till Gunveig: ”Vi äter frukost nu. Vi tar det lugnt. Vi räknar med att dyka upp under förmiddagen och stannar sedan en liten stund. Vi har tältet ståendes i Helsingfors. Vi får se hur länge jag (vi) eller du orkar. Det viktiga är ju att vi träffas. Kramar!”

Vi åt ”rester” till frukost, tog det lugnt och startade bilen mot Ingå.

Vi körde dit via ringväg ’I’ och väg [51].

Körde in till Ingå. Stannade vid Biblioteket. Gick in till Caféet och frågade var vi kunde finna [I], turistinformationen.
”Det är vi det.”, svarade cafépersonalen.

På en karta visades jag hur jag skulle köra för att hitta rätt. Inga problem. Det var inte långt.

På väg dit körde vi efter en tjej på en vespamoppe. Det visade sig vara Gunveigs yngsta.

Körde lite, lite för långt, backade, och så var vi på gårdsplanen.
Där stod Gunveig, äldsta & yngsta dottern samt barnbarnen Elin (5år?) och så tror jag den lilla Ebba (9v) var med också. Ebba är född den 6:e april så hon och Tova (8/4) är ju definitivt jämngamla.
Gänget kompletterades också med dvärgpudeln(?) Pixel och nyförvärvet Soja en 9v ung Shetland Sheepdog.

Vad märkligt det kändes att träffa en person, för första gången som jag känt, i typ, flera år.

Kaffe & tårta samt lunch fick vi. Hustrun påminde mig om att vi måste tacka för maten – vi glömde det. Jag skickade ett SMS och tackade och nu tackar jag igen.

Gunveig berättade mer om björnmötet, för hustrun, jag sov just då…

Vi fick titta på alla sköldpaddsägg, en var på väg ut men hade bara rispat lite på insidan av skalet så det var nog en eller ett par dagar kvar. Om jag fattade det rätt.
Så någon nyföding fick vi inte uppleva.

Men vi fick träffa två vuxna hannar, 5 vuxna damer samt 3 ungdomar.

Den ena hannen höll jag lite i:
[Bild] Kommer när ork, tid och lust infinner sig samtidigt…

Av en händelse fick jag, för mig, uppleva något unikt; en sköldpaddsparning. Jag filmade det hela med min lilla digitalkamera:
[Film] Kommer när ork, tid och lust infinner sig samtidigt…

Jag orkade inte med så värst mycket, många intryck blev det, så vi tackade för oss. Gunveigs äldsta dotter menade att det var deras tur att sedan hälsa på oss, låter lovande. Häftigt om hela styrelsen i GNYu kunde träffas; Jag, Gunveig och Kristina.

På hemväg svängde vi ned till Porkala och fick konstaterat att Portala ”inte finns”. På en del kartor står namnet Porkala och på andra inte?
Ingen by eller samhälle eller ens en samling med hus som skulle kunna kallas Porkala. Ja vi hittade då inget i vart fall.
Nu vet vi. Det är ingen ort. Det är ett område. Numer ockuperat av sommargäster. Förr var det ockuperat av Ryssarna.
Jag vet ju givetvis inte hur det var på den Ryska tiden (troligtvis tvärstopp) men det kändes inte direkt åtkomligt nu. Det var ”Privat” och bommar på de flesta ställen.
Vi var i alla fall ned till gästhamnen och tittade lite.

Valet av återfärd föll på: rakt igenom Helsingfors. Det var roligare än att åka runt.

Tillbaka på campingen såg vi att där var nya tältgrannar och just nu (19:08 LT) håller ett gäng Finska ungdomar på att sätta upp ett familjetält. Det lutar åt party…

Jag tänker läsa bok jag.