Sveriges nationaldag. Passerar vårt hushåll ofirad. 

På förmiddagen fick jag med mig hustrun, dottern och hennes sambo med ut på en ormexkursion. Nu blev den inte så lyckat. Vi fick bara se en bit av en snok: bilder.ngn.nu: Vanlig snok 

Ungdomarna skulle hem och packa så jag blev lämnad. Gjorde en vända till och då hade den bruna huggormshonan kommit fram: bilder.ngn.nu: Huggorm 

Jag fotade även lite annat. Ladusvala t.ex.: bilder.ngn.nu: Ladusvala 

Efter det blev det resa till Trollhättan och inmundigande av god mat hos mor och far. 

På eftermiddagen tog jag och hustrun cyklarna och for till stället där jag har utlagda plåtar. Vi hittade några kopparödlor: bilder.ngn.nu: Kopparödlor 

Passa då på och titta på gårdagens bilder: bilder.ngn.nu: Kopparödlor 

Nu är det strax dags för sänggående. Rasta hunden först och komma överens med sonen om vilken okristlig tid vi ska upp till morgonen och gratulera hustrun. 

Ringde veterinären idag på morgonen. Tessies sår på vänster sida baktill har liksom gått upp igen. Precis i mitten. 

Vi fick tid nu på onsdag 15:15. 

På: bilder.ngn.nu: Tessie, hittar ni en bild på Tessie och några nötkreatur. 

Latinsk namn: Coronella austriaca 

Tillägnat: Ida. 

Foto: Ola Jennersten 

Vad har hassel med hasselsnoken att göra? 
Troligtvis beror detta på att där hassel växer så kan det finnas just hasselsnok. Men den förekommer i alla torrare miljöer. Det finns beskrivet att den föredrar branta bergs-, stensluttningar, ljungbeklädd undervegetation och tallskog samt att marken ska vara sandrik. Även öppna äldre åkermarker, ängar, nämns också. Så man kan nog säga att förekomsten av hassel inte måste vara ett krav. Detta är en orm som gärna klättrar i träd. Kanske sågs den första gången nära hassel? 

Av vilken anledning kallas ibland hasselsnoken för slätsnok? 
Hasselsnoken saknar en s.k. knöl på respektive fjäll, vilket vanlig snok och huggorm har. Detta gör att hasselsnoken känns mer slät – slätsnok. 

Hur förökar sig hasselsnoken? 
Honan lämnar vinterhålan och ger sig iväg, troligtvis, till en invand plats som vi kan kalla parningsplatsen. Där väntar hon. Hannarna söker upp honan med hjälp av lukten. Parningen sker troligtvis på våren men det finns uppgifter om att just hasselsnoken kan para sig på hösten och spara på befruktningen lite så att avkomman kommer till våren. 
Honan förvarar äggen i sin s.k. kloak och äggen kläcks i samband med äggläggningen. Här skiljer sig hasselsnoken från vår vanliga snok (vattensnoken) som söker upp högar med förmultnande växter t.ex. komposter och gödselstackar och lägger äggen där eftersom det där är jämn och lagom temperatur. 
Hasselsnoken nykläckta ungar äter insekter den första tiden. 

Vad äter hasselsnoken? 
Här där vi bor, på våra s.k. breddgrader antas hasselsnoken leva mest på kopparödla. Men den verkar föredra sandödla och skogsödla. Mindre smågnagare kan också slinka med. Den uppges också äta andra mindre ormar dels av den egna arten (kannibalism) och dels av huggorm. Hasselsnoken är okänslig för huggormsgiftet. 
De nykläckta ungarna äter insekter. 

Hur fångar/jagar den sin föda? 
Som med de två andra ormarterna söks födan upp främst via lukten. Hasselsnoken ”kastar” sig sedan fram och hugger då t.ex. en kopparödla vid huvudet. Hasselsnoken slingrar sedan sin kropp kring bytet och kramar till. 
Så gör inte vanlig snok (vattensnok) och huggorm. 

Har hasselsnoken huggtänder? 
Nej, den har bara små korta taggar, precis som ödlor och en del fåglar. 
Huggormen har ju huggtänder och gift och anses ha ett faktiskt s.k. rent bett (men giftigt), till skillnad mot vanlig snok som också har huggtänder men mindre och ganska svaga men däremot anses ha en s.k. orent bett (utan gift). Med ”orent” menar man bakterier och s.k enzymer (ämnen som hjälper till att bryta ned föda). 

Finns det andra djur som äter hasselsnoken? 
Ja, kråkfåglar, vråkar och mårddjur. 

Var och när hittar jag den? 
Hasselsnoken är värmekrävande. Det antas att den är lite av en sjusovare. Den vaknar först i maj. Eftersom det då troligtvis är parningstid så är chansen stor att se den då. Likaså frampå höstkanten, fram till september, då honan ligger och värmer sig, gärna i solen och mot någon sten, för att äggen ska utvecklas. Mitt på sommaren rör sig hasselsnoken bara öppet ute om temperaturen ligger mellan 23-28 grader Celsius på tidig förmiddag och sen eftermiddag. Annars ligger den i någon håla eller under en sten. 
Hasselsnoken ses oftast på platser med tät markvegetation, på blockrik eller sandig mark i solexponerade lägen, t.ex. lövskogsbryn, ljung- och hagmarker och öppna klippbranter. 
Hittar du en hasselsnok så kanske du lägger märke till att den är lite långsammare och sävligare än huggormen. Till skillnad mot vanlig snok som är riktigt snabb. Och hasselsnoken ligger ofta kvar och kan då inta en hotställning med upprest huvud. 

Hur ser utbredningsområdet ut i Sverige? 
Tittar man på äldre bilder så fanns hasselsnoken i Bohuslän med en koncentration kring Göteborg. Kring Mälaren och lite spritt runt våra större sjöar. På östkusten och på Öland och Gotland. 
I dag verkar utbredningen mer gles. De senast (199-2007) inrapporterade fyndplatserna är: Kaxholmen vid Vättern (1st), öster om sjön Götemar vid Misterhult (1st), nära Ekelunda på Öland (1st), runt Karlskrona (3st) och lite sydost om Kivik (1st). Senast en hasselsnok rapporterades i Vänersborgstrakten är okänt, för mig. 

Vad är det största hotet mot hasselsnoken? 
Att öppna marker växer igen. Miljögifter anses ha stor betydelse då de främst hotar hasselsnokens bytesdjur. Att sedan människan emellanåt slår ihjäl hasselsnoken i tron att det är huggorm, trots att bägge är fridlysta gör ju inte förhållandena bättre för hasselsnoken. 

Vad skiljer våra tre ormarter åt? 
Jämför man slätsnok(hasselsnok), vanlig snok och huggorm så är skillnaderna ganska stora. Eller små. Det beror på hur man tänker – och tittar. Klicka här för att se en tabell i ett nytt fönster. 

Bilder från internet: 

Foto: Pierre Stjernfeldt / Myra 
Klicka på bilden för att se mer bilder från bildarkivet Myra. 

Foto: Pierre Stjernfeldt / Myra 
Klicka på bilden för att se mer bilder från bildarkivet Myra. 

Foto: Gustav E. M. Nyman 

Foto: Wikipedia, F. Spangenberg –> Der Irbis 

Foto: Länsstyrelsen Gotlands län 

Mer bilder: i Google skriv hasselsnok och klicka på bilder. 

Läs mer på internet (källor): 
Ett myller av liv. Och: ormar 

Sveriges herpetologiska förening 

Wikipedia, snokar 

Länstyrelsens faktablad (PDF)

Hasselsnok 

Kolmårdens djurpark, Hasselsnok 

Litteratur: 
Sveriges grodor, ödlor och ormar. Ingemar Ahlén, Claes Andrén och Göran Nilson. Författarna och Naturskyddsföreningen 1992. ISBN: 91-558-3711-5 (sid 32) 

Våra groddjur, ödlor och ormar. Bengt Sjögren. Zindermans 1973. ISBN: 91-528-0034-2 (Sid 122-128) 

Våra djur och växter. Bo och Gunnel Petersson. Trevi 1983. ISBN: 91-7160-678-5 (sid 320) 

Ormfronten 
Det såg tunt ut, ett tag men så fick jag syn på en – är det den jag kallar snokhona2? 
Låt oss titta på ett antal närbilder på huvudet och se om vi kan hitta snokhona2’s karaktäristiska ärr. Ett mitt uppe på huvudet och ett lite framför vänster öga. 

Vänster profil 

Uppifrån 

Framifrån 

Höger profil. 

Och nej, det är inte snokhona2. Detta är en annan snok. Sannolikt också en hona med tanke på storleken. Beteendet stämde inte heller. Denna var mycket skyggare. Vid ett tillfälle backade den tillbaka in mellan stenarna. Det såg faktiskt ganska kul ut, ungefär som när man spelar en film baklänges. 
De gula fläckarna på denna och snokhona2 är också något olika. 

Nästa orm också en snok ligger och värmer sig på en grästuva i kärret. 

Sannolikt är också detta en hona. 

En lite mindre snok fann jag också. 

Den for iväg som en oljad blixt strax efter den här bilden. 

En liten bit därifrån hittade jag en maffig bit. En stor hona. Hon verkade liksom col. Jag kunde försiktigt passera henne och hon låg kvar – nästan som snokhona2. 

Men det var inte snokhona2. 

Kanske bara en ca meter lite upp till vänster om ormen ovan, låg en betydligt mindre. 

Några fler ormar hittade jag inte. Däremot fick jag en rätt så bra bild på en fjäril, Påfågelöga. 

Ser nu att jag den 3/5 felaktigt kallade en Påfågelöga för Nässelfjäril. Den 28/4 däremot har jag fotat en Nässelfjäril. 

Och en Rovfjäril. 

Ingen lycka på ormfronten. De gömde sig allihopa. Här är rätt så kyligt och mulet. En lätt nordlig vind, nedkyld av Vänern. 

Fann dock en vanlig husspindel, på dörrtröskeln in till cykelrummet. Så här ska den se ut. 

Så vad är det då för spindel som jag fann på husväggen 2/5? 

Den här igelkotten var min första för i vår. Det var Tessie som ”hittade” den. Fick vänta ett bra tag innan den vågade sig ur sin klotform. Den råkade då hamna på rygg och jag stod länge och studerade hur igelkotten försökte komma på fötter men det verkade som den hade uppenbara svårigheter. 

Jag gick fram och petade försiktigt på den så den hamnade på rätt köl, så att säga.