Planering:
Åker hemåt.

Tova med familj åker mot Gävle

Kommer hem.

Så här blev det:
18:25
Vandrarhemmet Ed, Utsikten (Gymnasiet) rum nr 12.

I går kväll:
Det blev ingen lucka i vädret så vi kunde spela kubb, det blev ett oherrans oväder. Kraftig blåst och en massa regn. Hela kvällen och natten och fram till ca 09:00 idag.

Efter en del diskuterande kom vi fram till att det var lika bra att packa ihop.
Dottern & sambon började medan vi såg till Tova, i vårt tält. Vi började så smått packa ihop inne i vårt tält.

När det bara var det genomblöta yttertältet kvar (vårt) så slutade det regna, givetvis.

Vi stoppade in yttertältet i en stor sopsäck (den från Käringsunds camping på Ekerö, Åland) och så åkte vi och checkade ut.
Sista gången vi tältat på en såhär svindyr camping (310 SEK per natt) och då ligger själva tältområdet i campingens ytterdel.

Det var långt för mig, med gåproblem, att ta mig till toaletterna.

Jag förstår inte vad det kommer sig att ’långliggande’ husvagnsägare, resande husvagnsägare och husbilar ska ha de platser som ligger närmast toaletter, dusch, kök m.m.
Många av de jag räknade upp har dessa faciliteter i sina vagnar / fordon, så…?

I Finland hade de, i vart fall hitintills, tänkt rätt. På de flesta ställena. Där var tältarna förlagda närmast gemensamhetsanläggningarna och husvagnar och husbilar var förlagda till ytterkanterna.

Efter utcheckningen bestämde vi oss för att se om vi kunde få oss en hotellfrukost. Svårt med parkeringsplatser i centrala Strömstad. Den staden skulle behöva trängselskatt…
Vi hade också kort om tid. Klockan började närma sig 11:00.

I turistinformationen blev vi rekommenderade att åka bort till Coop Forum och restaurangen på andra våningen. Där skulle de servera en prisvärd frukost.

Frukosten kostade 58 SEK per person och var helt OK.

Vi smockade och åt. Värme, energi samt ett bättre humör kom så sakteliga tillbaka in i våra kroppar.

Efter frukosten skildes vår vägar. Tova med familj körde norrut och vi valde att köra österut.

Hustrun ville jaga svamp och så blev det. Vi stannade på något ställe och hittade några hekton.

Bullarens Djurpark
När vi kom ut på väg 164 och svängt söderut så kom vi efter ett litet tag till en skylt där det stod ’Djurpark’.

Vi körde förbi, stannade, och vände. Svängde in till djurparken, Bullarens djurpark.

Där på parkeringen välkomnades vi av två Åsnor. De var snälla:
[Bilder] Kommer när ork, rid och lust infinner sig samtidigt…
Senare fick vi veta att de normalt roade sig med att nypa besökare i rumpan.
Vi var tydligen inga lämpliga offer, för deras del.

140 SEK per vuxen kostade det men vi fick rabatt för att vi verkade ’så trevliga’. Ägären och skötaren var bördig från Italien, hette Franco Pongolini. Kom till Sverige i början på 70-talet.

Djur började han samla på sig för att få motiv till sin konst.

Nu hade han massor med djur.

Ett urval:
[Bilder och text] Kommer när ork, rid och lust infinner sig samtidigt…

En av höjdpunkterna, för mig, var när jag fick bekanta mig med hans ormar 2st pytonormar samt en SydAmerikansk leguanart.
[Bilder] Kommer när ork, tid och lust infinner sig samtidigt…

Utöver rabatten bjöd han på kaffe. Det kom en hel del folk. Han satt med oss och diskuterade sitt liv, djurparken.

Jag visade honom lite av de bilder jag tagit samt videosnuttarna på Gunveigs parande sköldpaddor.
Han gav mig sin personliga e-postadress och avkrävde mig ett löfte om att jag skulle skicka bilder.

Och så ville han givetvis att vi skulle berätta för andra om hans djurpark.

Utöver djurparks- och djurskötare var han lite av allkonstnär men mest keramik.

På vintern ’var han konstnär’ och på sommaren sålde han sina alster och drev djurparken.

Jag begriper inte hur han fick det att gå runt?
Dessutom skötte han det det hela så gott som själv. En och annan praktikant dök upp men mer var det inte. Utrymme för sjukdom fanns inte…

Myndighetsproblem berättade han en hel del om och enligt hans tycke urbota dumma och idiotiska regler. Bl.a. var han tvungen att installera en utomhusdusch till Jakarna (?).

De djur vi såg var samtliga välmående och välskötta.

En tam hjort gick omkring ’löst’ vilket i.o.f.s. hängbuksvin, höns, gäss, änder och getter också gjorde.

Han berättade vad det berodde på att hjortpojken var reserverad mot främlingar.

En besökande familj var orsaken. Barnen hade kastat sten på den tama och tillgivna hjorten.
När Franco konfronterade föräldrarna fick han veta att det var viktigt att djuren fick lära sig vilka som bestämde och därmed menade föräldrarna att barnens stenkastning var berättigad.

Franko kastade ut dem.

Sticker jag ut hakan om jag skriver att det var en Tysk familj? Har jag fördomar? Det är inte första gången jag hör liknande berättelser. Och givetvis begriper jag att det beteendet inte omfattar alla tyskar. Det är rötägg, oavsett nationalitet, som beter sig på det här sättet.
Men, förlåt, Tyskar är överrepresenterade i min upplevelsestatistik.

Hustrun och jag njöt av djurparken och de nyfikna och oftast snälla djuren.
Emu’er, t.ex. ska man dock inte försöka klappa.
[Bilder] Kommer när ork, rid och lust infinner sig samtidigt…

Innan vi lämnade djurparksparkeringen hade vi bokat rum på vandrarhemmet i Ed.