Vivan Nordlundh
Vivan Nordlundh föddes den 24 januari 1931 och avled den 26 december 2008. Hon var gift med Nils Nordlundh och makarna hade tre barn. Anne-Marie, den äldsta avled 2007.
Vivan och jag kände varandra sedan barndomen, från en tidpunkt då hon var tio år och jag sju. Vi hade sedan kontakt underhela livet, de senare åren genom samarbete inom föreningslivet. Fastän vi blev relativt nära bekanta behöll vi hela tiden en respektfull men mjuk distans gentemot varandra. Med hennes yngre bröder, Rune — som jag räknar som min bäste kamrat genom åren — och Åke, blev jag också god vän, liksom med föräldrarna. “Du hör ju till familjen”, brukade Vivan säga till mig när jag vid födelsedagar och liknande var inbjuden.
Mina föräldrar kom så småningom att hämta mjölk hos Anderssons på Sandbäck, vilket gynnade utvecklingen av vår bekantskap. Vi gick visserligen i skilda skolor, Vivan och hennes bröder i Brinkebergskulle, dit de hade en lång och mödosam skolväg att traska i alla sorters väder. Jag gick i Vassända-Naglum. Jag hörde snart att Vivans lärare var imponerade av hennes studieresultat. De menade att hon borde fortsätta att studera, närmast då i realskolan. Men föräldrarnas ekonomi tillät tyvärr inte detta.
Tiden gick. I slutet av 1940-talet började den observante yngre brodern Åke att visa viss oro för systern: “Vivan ska ha en liten knart”, sa han till mig. “Knarten” kom så småningom och visade sig vara dottern Anne-Marie, som blev till glädje för oss alla i kretsen.
Som sammanfattning kan sägas att Vivan Nordlundh kom att leva ett mycket rikt liv, stimulerad av intellektuella aktiviteter och samhällsinriktat arbete. Hon var medelpunkt i en tillgiven familj och hade en stor vänkrets. Hennes livssyn var ljus och hon gav uttryck åt en stillsam optimism. Hon var ansvarstagande och handlingskraftig och ägde en underfundig humor. Om jag skulle välja en dikt att läsa till hennes minne, så skulle det bli Karin Boyes “Över dem som stupat i förtid”.
Vivan Nordlundh, som ägde den förening av känslighet och styrka, som kallas mognad, hade visserligen nått mogen ålder, men med tanke på hennes vitalitet och glädje över livet känns det ändå som att hennes bortgång kom alldeles för tidigt.