Ordet pennalism har fått en mer reell innebörd numer. Det är vår hund Tessie som ”terroriserar” katterna. Och hon föredrar att ”plåga” den ena katten mer än den andra, den ”piper” mer. Dessutom ger den inte tillbaka lika ”kraftigt” som den andre.

Så här kan det gå till; Katten Linus kommer och går. Hunden kommer störtande, gärna bakifrån, och knuffar till katten med nosen eller ena tassen. Sådär håller hon på tills katten blir ”förbannad” och ger igen. Då lägger hon sig på katten och biter på den lite var stans. Katten fräser och använder både klor och tänder för att komma loss. 

Om det då skulle hända att katten biter till lite ”för hårt” då blir hunden förbannad? Då blir katten Linus skiträdd och springer och gömmer sig. Efter ett tag kommer han fram och stryker sig mot hunden och så börjar det hela om?

När det gäller katten Abbe är det lite annorlunda, det börjar likadant men han springer inte och gömmer sig han hoppar upp på en stol där sitter han sedan och ”jabbar” med tassen på hundens nos. Hunden går närmre och ”puffar” då och då till katten i sidan. Då försöker katten Abbe bita hunden i ögonbrynen. Lyckas han med det blir hunden förbannad igen och låter som en folkilsken best och häver sig upp i stolen och låter som om hon ska till att döda katten. Men katten smiter undan ned på golvet och upp på en annan stol och där börjar det om. Oftast är det katten som är den mer envetne här. Detta är troligtvis anledningen till att hunden föredrar att ”plåga” Linus eftersom han inte är lika ”tuff”. 

Efter dessa ”drabbningar” kommer ofta katterna och går fram och stryker sig mot hunden? 

De stryker sig aldrig mot mig? Jag kanske ska slå, sparka och bita lite på dem?