\n\tDet går att sova i dubbelsäng men det är jobbigt, rör sig hustrun så vaknar jag och vice versa. \n<\/p>\n
\n\tKollade TV’n om vädret. Såg eländigt ut. Men jag gissade mig till att det nog skulle lätta upp under eftermiddagen. \n<\/p>\n
\n\tVi frågade portiern om vädret på väg till frukosten. Han ansåg att det skulle regna i en hel vecka till. Vi blev erbjudna att låna paraply. \n<\/p>\n
\n\tFrukosten var helt OK. Vi valde kontinental – det räckte gott. \n<\/p>\n
\n\tIgår kväll hade vi fått lånat en kartbok över Manchester och nu fick vi låna paraply. \n<\/p>\n
\n\tVårt mål var Lyme Hall och Park. \n<\/p>\n
\n\tEfter en hel del funderande och konsulterande av datorns kartprogram (jag skrev en lapp med korta körinstruktioner) kom vi fram till att vi skulle försöka köra via A560-A627-A626-A627-A6 och sedan till Disley. \n<\/p>\n
\n\tVi gjorde så, i rätt så kraftigt regn, och hittade utmärkt. Framme vid parkeringen (£3.50) så bytte vi till regnkläder. Nu småregnade det. Huset (slottet), trädgården, shopen och caféet hade liksom olika öppnandetider(?). Parken var dock fri och öppen att gå i, så vi började där. Det regnade och blåste mycket. Vi gick och försökte se (röda; Red Deer) hjortarna. Vi såg dem på långt håll. Vi gick sedan till en fängelsebyggnad (cage) som stod för sig självt uppe på en höjd. Där hittade vi en engelsk lärare som höll reda på grupper av elever som hade olika uppsökande uppgifter inom parkområdet. Han var trevlig. \n<\/p>\n
\n\tVädret lättade efter hand. \n<\/p>\n
\n\tTiden för slottets (husets) öppnande närmade sig så vi drog oss dit. Väl där läste vi att man kunde gå en guidad tur en timma innan det öppnade och det gjorde vi. Besöket i huset och trädgården samt guidningen kostade £8, var. \n<\/p>\n
\n\tGuiden var en liten barsk dam. Som pratade på och årtalen och gamla gubbar kom i en strid ström. Ett och annat om huset (slottet) kunde vi dock uppfatta. \n<\/p>\n
\n\tDet här slottet var speciellt intressant för hustrun. Hon är en hängiven studerande av serien (filmen) ”Stolthet och Fördom”. Detta hus ägdes, i filmen av, Herr Darcy. \n<\/p>\n
\n\tEfter rundvandringen gick vi ut i trädgården – slutat regna(?) – hustrun filmade. Ett besök i shopen blev det också. Och vi kunde inte låta bli att äta en middag i restauranten, i källaren. Vi avslutade det hela genom att vandra ned till Caféet. Och där tog vi dryck och lite efterrätt i form av lämplig kaka. \n<\/p>\n
\n\tJag tog upp mobiltelefonen för att kolla – vi hade fått ett meddelande från sonen, det löd: ”Hej, vet ni vad, eran hund bet precis av en bit på örat på en annan hund helt oprovocerat, visserligen så gick ungen fram…” osv. Ja, jösses. Han har det inte lätt, sonen, med vår Pit-Collie. Det där blir väl något vi får hantera vidare, när vi kommer hem. \n<\/p>\n
\n\tYtterligare lite promenad blev det innan vi satte oss i bilen igen och trixade oss tillbaka till Mottram (Hyde). Efter ett kort vilade hade vi vilat upp oss så pass så vi orkade ta ett beslut om att vi kanske likt förbaskat skulle nedlåta oss till att köpa en timma internetuppkoppling (£5). \n<\/p>\n
\n\tMen först gick vi till restauranten Premier Forrest. Där hade de en meny där man valde två rätter och så fick man den billigaste. Hustrun valde svärdfisk och jag valde en entrecote och till detta drack vi var sin kall öl, första ölen i England(!?). Denna torrläggning har med det myckna bilkörandet att göra. \n<\/p>\n
\n\tTillbaka på rummet kopplade vi upp oss mot internet. Vi passade då på att kontrollera våra finanser samt boka boendet, sista natten (9-10:e), nära Standstedt. Det blev: The Oasis Hotel, 2 Hart Road, Old Harlow, Harlow. För £50. Det ligger ca 10 miles (ca 16 km) söder om Standstedt så det tyckte vi var OK. \n<\/p>\n
\n\tDet var en trött Nisse som kröp i säng.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det går att sova i dubbelsäng men det är jobbigt, rör sig hustrun så vaknar jag och vice versa. Kollade TV’n om vädret. Såg eländigt ut. Men jag gissade mig till att det nog skulle lätta upp under eftermiddagen. Vi … Forts\u00e4tt l\u00e4sa