{"id":35,"date":"2007-10-28T17:42:00","date_gmt":"2007-10-28T16:42:00","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.ngn.nu\/2007\/10\/28\/min-sjukhistoria-2006-2a-upplagan\/"},"modified":"2009-05-25T20:38:21","modified_gmt":"2009-05-25T18:38:21","slug":"min-sjukhistoria-2006-2a-upplagan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.ngn.nu\/index.php\/2007\/10\/28\/min-sjukhistoria-2006-2a-upplagan\/","title":{"rendered":"Min sjukhistoria 2006 (2:a upplagan)"},"content":{"rendered":"

2001<\/a> 2002<\/a> 2003<\/a> 2004<\/a> 2005<\/a> 2006<\/strong>
\n<\/big><\/p>\n

Den 21 mars var det dags f\u00f6r s.k. slutbesiktning. F\u00f6rhoppningsvis \u00e4r det sista g\u00e5ngen jag tr\u00e4ffar Dr BL.
\nBesiktningen gick galant. Jag blev godk\u00e4nd. Inga problem att b\u00f6rja jobba, tyckte Dr BL.<\/p>\n

Jag var d\u00e5 ca 98% frisk om vi j\u00e4mf\u00f6r med besv\u00e4rsl\u00e4get innan operationen. Jag tyckte definitivt att jag s\u00e5g ett ljus. Jag var p\u00e5 v\u00e4g tillbaka!<\/p>\n

Ett stort bekymmer var dock att magen \/ tarmen var totalras. Allt gick i princip rakt igenom. Det enda jag t\u00e5lde bra var Thekakor? Ut\u00f6ver det en diet som var sockerfri, fettsn\u00e5l, fiberfri och mj\u00f6lkfri.<\/p>\n

Och v\u00e4sandet, tinnitusen ville inte ge med sig och s\u00e5 hade jag fortfarande ett k\u00e4nselbortfall i tummen. Men jag hade ingen v\u00e4rk och inga andra konstiga besv\u00e4r, orsakade fr\u00e5n nacken, ska v\u00e4l till\u00e4ggas.<\/p>\n

Konstatera att felet p\u00e5 magen beror p\u00e5 att magen \/ tarmen \u00e4r f\u00f6rbannad efter m\u00e5nga \u00e5rs l\u00e4kemedelsmisshandel och beh\u00f6ver vila \u2013 s\u00e5 f\u00e5r det bli.<\/p>\n

Kontaktade min arbetsgivare och flaggade f\u00f6r att jag nu planerar en Comeback. Jag tyckte det var l\u00e4mpligt att vi b\u00f6rjade med ett rehabiliteringsm\u00f6te, i maj. Strax d\u00e4refter ville jag b\u00f6rja arbetstr\u00e4na.
\nDet sket sig. Arbetsgivaren sn\u00f6ade in sig p\u00e5 att F\u00f6rs\u00e4kringskassan inte var n\u00e4rvarande. \u00c4nd\u00e5 hade jag muntligt besked fr\u00e5n FK att delge m\u00f6tet. Det godk\u00e4ndes inte. Och det best\u00e4mdes att jag inte fick b\u00f6rja jobba f\u00f6rr\u00e4n ett rehabiliteringsm\u00f6te h\u00e5llits. Snopet! Man k\u00e4nde sig inte s\u00e5 v\u00e4rst v\u00e4lkommen tillbaka.<\/p>\n

H\u00e4r ska n\u00e4mnas att FK och min v\u00e5rdcentralsdoktor inte tycket att jag skulle b\u00f6rja jobba f\u00f6rr\u00e4n ett \u00e5r efter operationen. Arbetsgivaren var inne p\u00e5 samma linje. Jag gick mer p\u00e5 operat\u00f6rens bed\u00f6mning och han menade att jag kunde ha b\u00f6rjat jobba redan tidigare.<\/p>\n

N\u00e5ja jag gick hemma en m\u00e5nad till. Den 31 maj var n\u00e4sta rehabiliteringsm\u00f6te. Allt avl\u00f6pte v\u00e4l. Hade t.o.m. med mig ett intyg fr\u00e5n min sjukgymnast som intygade att jag kunde b\u00f6rja arbeta, i mindre omfattning om arbetsplatsen var anpassad. Planerad jobbstart, p\u00e5 25%, den 12 juni 06.<\/p>\n

B\u00f6rjade ocks\u00e5 s\u00e4tta ihop ett jympapass. Hade best\u00e4mt mig f\u00f6r att b\u00f6rja leda Friskis&Svettis BAS-jympa till h\u00f6sten. Skitkul!<\/p>\n

Det k\u00e4ndes otroligt bra att f\u00e5 b\u00f6rja jobba. Enda smolken var att arbetsgivaren inte hade best\u00e4llt n\u00e5got h\u00f6j- och s\u00e4nkbart bord och ny stol. Inte fick jag n\u00e5gon egen arbetsplats heller. Jag fick dela rum med Omsorgsn\u00e4mndens ordf\u00f6rande. Hon gillar dofter \u2013 det g\u00f6r inte jag.<\/p>\n

Fick veta att chefen best\u00e4llt bordet samma dag jag b\u00f6rjade jobba, det \u00e4r minst 6 veckors leveranstid. S\u00e5 som jag tjatat p\u00e5 han att best\u00e4lla. Det var en av anledningarna till att jag valde att b\u00f6rja arbeta 25% ist\u00e4llet f\u00f6r att b\u00f6rja arbetstr\u00e4na. Hade jag b\u00f6rjat med arbetstr\u00e4ning s\u00e5 hade inget bord blivit best\u00e4llt. Arbetsgivaren g\u00f6r inget som de inte m\u00e5ste, tyv\u00e4rr.<\/p>\n

Den h\u00e4r semestern ska sent gl\u00f6mmas, av flera orsaker men fr\u00e4mst av att jag fj\u00e4llvandrade! Vi hyrde en stuga i Vemdalen och jag gjorde l\u00e5nga fj\u00e4llvandringar. Det var en euforisk upplevlese.<\/p>\n

Sj\u00e4lva jobbandet g\u00e5r bra. Fritiden g\u00e5r bra. Besv\u00e4rsniv\u00e5n \u00e4r minimal. Och s\u00e5 \u00e4r det fram till slutet p\u00e5 2006. D\u00e5 s\u00e4ger min vikarie upp sig. Han blev erbjuden fast tj\u00e4nst och accepterade. Men s\u00e5 fick han b\u00e4ttre jobb i GBG.<\/p>\n

Det d\u00e4r st\u00e4llde till det. Enda positiva var att jag fick tillbaka min arbetsplats. Nu hade inte f\u00f6rvaltningen n\u00e5gon som sk\u00f6tte IT-samordnaruppgifterna. Vi hade ocks\u00e5 f\u00e5tt ny chef. Effekten blev att jag fick f\u00f6rs\u00f6ka hinna med allt (IT-samordnaruppgifterna) inom mina 50% som jag d\u00e5 var uppe i.<\/p>\n

Gjorde ett f\u00f6rs\u00f6k att arbetstr\u00e4na upp till 75%, det sket sig. Nu b\u00f6rjade en jobbig tid d\u00e4r jag fick sitta med min nya chef och f\u00f6rklara att jag inte kunde ha s\u00e5 m\u00e5nga arbetsuppgifter, att vi m\u00e5ste prioritera.<\/p>\n

Vid ett tillf\u00e4lle blev jag riktigt ledsen. Jag hade kommit \u00f6verens med chefen om en arbetsuppgift som jag inte kunde ha kvar. P\u00e5 en arbetsplatstr\u00e4ff s\u00e4ger d\u00e5 chefen att: \u201dNisse vill inte ha den h\u00e4r arbetsuppgiften, vem kan ta den i st\u00e4llet?\u201d. D\u00e5 kommenterade jag omedelbart: \u201dDet handlar inte om att jag inte vill, det handlar om att jag inte kan, jag orkar inte, det finns inte tid.\u201d Jag s\u00e5g p\u00e5 chefen och p\u00e5 en av mina arbetskamrater att de inte trodde p\u00e5 mig \u2013 fy f\u00f6r attan!<\/p>\n

Jag slet och jobbade och f\u00f6rs\u00f6kte hinna med, vilket jag inte gjorde. Ett problem var att min chef inte kunde f\u00f6rst\u00e5 att om vi hade m\u00f6ten, ofta, s\u00e5 tog det mer tid, procentuellt, fr\u00e5n mig, \u00e4n fr\u00e5n de som hade heltid. Dessutom hade jag ju, p.g.a. min deltid, alltid mindre tid till f\u00f6rfogande mellan tv\u00e5 m\u00f6ten, att utf\u00f6ra uppdrag p\u00e5. Det var tydligen ocks\u00e5 sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n

Torsdagen den 17 augusti 2006 ca kl 21:00.
\nTelefonsamtal fr\u00e5n akuten Uddevalla, v\u00e5r son, har v\u00e4lt, k\u00f6rt i kull, blivit p\u00e5k\u00f6rd? Motorcykelolycka. Klagar p\u00e5 ryggv\u00e4rk, sp\u00e4nd buk. Skraps\u00e5r i ansiktet och troligtvis p\u00e5 kroppen i \u00f6vrigt.<\/p>\n

Vi \u00e5kte dit. Vi stod d\u00e4r, ensamma, i en \u00f6dslig korridor, mitt i natten och v\u00e4ntade, utanf\u00f6r IVA. Sonen var p\u00e5 r\u00f6ntgen. Han levde tydligen fortfarande?<\/p>\n

En s\u00e4ng kommer, 3-4 personal runt omkring, en massa stativ, monitorer? F-n! Han ligger i respirator, t\u00e4nkte jag. Kommer fram. Han \u00e4r vaken, tittar p\u00e5 oss, h\u00f6jer en hand (Yes! Ingen f\u00f6rlamning i den niv\u00e5n i alla fall). Och s\u00e5 s\u00e4ger han: ”F\u00f6rl\u00e5t, det var ju inte meningen ni skulle f\u00e5 uppleva det h\u00e4r…”.
\nVi f\u00e5r inte f\u00f6lja med in, de vill g\u00f6ra iordning f\u00f6rst.<\/p>\n

N\u00e4r vi kommer fram g\u00e5r jag direkt till sonens t\u00e5r och kl\u00e4mmer till, ”Aj!” S\u00e4ger han d\u00e5. ”Bra.” Svarar jag. Sedan kan jag koppla av.<\/p>\n

Det visar sig att hans nacke \u00e4r bruten p\u00e5 tre st\u00e4llen, 5 revben \u00e4r brutna, ett nyckelben, en tumme och ett underarmsben och s\u00e5 var ena lungan kollappsad.<\/p>\n

Han h\u00e4mtar sig bra, ung pojk. Efter 7 veckor kan han ta av nackkragen och b\u00f6rja sin rehabilitering.<\/p>\n

Den 27 december 2006 tar min syster livet av sig.<\/p>\n

Det gjorde inte forts\u00e4ttningen l\u00e4ttare.<\/p>\n

L\u00e4s mer om min sjukhistoria, f\u00f6rsta halvan av 2006, p\u00e5: Det hela b\u00f6rjade h\u00f6sten 2001. \u00c5r 2006<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

2001 2002 2003 2004 2005 2006 Den 21 mars var det dags f\u00f6r s.k. slutbesiktning. F\u00f6rhoppningsvis \u00e4r det sista g\u00e5ngen jag tr\u00e4ffar Dr BL. Besiktningen gick galant. Jag blev godk\u00e4nd. Inga problem att b\u00f6rja jobba, tyckte Dr BL. Jag var … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[100,241,99,170,222],"tags":[282,285,240],"class_list":["post-35","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-css","category-rehabilitering","category-sjukdom","category-sjukdomshistoria2","category-tinnitus","tag-kanselbortfall","tag-magproblem","tag-rehabiliteringsmote"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.ngn.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/35","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.ngn.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.ngn.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.ngn.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.ngn.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=35"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.ngn.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/35\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.ngn.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=35"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.ngn.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=35"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.ngn.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=35"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}