Jag har lovat en god v\u00e4n att dela med mig av ber\u00e4ttelser som jag nedtecknat. Kul h\u00e4ndelser, tycker jag. H\u00e4r kommer den f\u00f6rsta:<\/p>\n
Aff\u00e4ren<\/strong> (ca 1984) Denna h\u00e4ndelse utspelade sig i ett klassiskt aff\u00e4rskomplex. Strategiskt placerat mitt ute p\u00e5 en sl\u00e4tt, i V\u00e4nersborg, Torpa-Hallen tror jag det hette p\u00e5 den tiden.<\/em><\/p>\n T\u00e4nk er nu en pappa, som \u00e4r p\u00e5 relativt gott hum\u00f6r. En dotter som \u00e4r p\u00e5 \u00e4nnu b\u00e4ttre hum\u00f6r, prathum\u00f6r. Runt tre \u00e5r gammal, fredag eftermiddag, massor med folk. Pappan n\u00e5got stressad, men p\u00e5 gott hum\u00f6r. Dottern pratar, pratar, pratar… Fler sm\u00e5ber\u00e4ttelser kommer.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag har lovat en god v\u00e4n att dela med mig av ber\u00e4ttelser som jag nedtecknat. Kul h\u00e4ndelser, tycker jag. H\u00e4r kommer den f\u00f6rsta: Aff\u00e4ren (ca 1984) Jag har tv\u00e5 barn, en pojke och en flicka. Flickan \u00e4r \u00e4ldst. Barns spontanitet … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nJag har tv\u00e5 barn, en pojke och en flicka. Flickan \u00e4r \u00e4ldst. Barns spontanitet och hj\u00e4rtliga \u00e4rlighet \u00e4r n\u00e5got fantastiskt fint. Egenskaper, man som f\u00f6r\u00e4lder skall v\u00e5rda \u00f6mt. Nu \u00e4r det dock s\u00e5 att samma egenskaper kan st\u00e4lla till en del f\u00f6rtret. S\u00e5 kallade pinsamma situationer. Om man som f\u00f6r\u00e4lder \u00e4r obet\u00e4nksam, \u00e5 det \u00e4r man ju ibland, eller?<\/em><\/p>\n
\nHon pratar s\u00e5 in i norden, s\u00e5 hon ”drar uppm\u00e4rksamheten till sig”. Hon st\u00e4ller den ena tokiga fr\u00e5gan efter den andra, som barn m\u00e5ste g\u00f6ra f\u00f6r att l\u00e4ra sig n\u00e5got.
\nSedan h\u00e4nder det, pappan (jag) tappar t\u00e5lamodet. Dock tappar han det mycket beh\u00e4rskat.
\nHan lutar sig fram, mot sin dotter och s\u00e4ger n\u00e5got. Oh\u00f6rbart f\u00f6r omgivningen. Pappan avl\u00e4gsnar sig sedan, mot sm\u00f6ret. Med en k\u00e4nsla av att ha imponerat omgivningen. Han fick tyst p\u00e5 dottern. Efter inte s\u00e5 v\u00e4rst m\u00e5nga steg, h\u00f6rs en r\u00f6st, med klar, h\u00f6g och tydlig st\u00e4mma. Som l\u00e5ter som f\u00f6ljer:
\n”DU KAN H\u00c5LLA K\u00c4FT SJ\u00c4LV!”
\nI n\u00e5gra tiondelar av en sekund, var det kn\u00e4pp tyst, i den n\u00e4rmaste omgivningen. Sedan utbr\u00f6t ett beh\u00e4rskat skratt.
\nDetta var ett av de tillf\u00e4llen d\u00e5 jag rodnat och haft en k\u00e4nsla av att liksom kunna f\u00f6rsvinna upp i tomma intet. Men se det gick inte, Jag fick allt st\u00e5 d\u00e4r med skammen. 1-0 till dottern.<\/em><\/p>\n