Dagen b\u00f6rjade med att sitta och knappa p\u00e5 telefonen och till slut komma fram till doktorn p\u00e5 v\u00e5rdcentralen, efter 30 minuter.<\/p>\n
D\u00e4refter l\u00e5ngpromenad med hunden. Underbart v\u00e4der. H\u00f6g kall luft. Frusen mark. Solen skiner. H\u00f6gt vattenst\u00e5nd(?).<\/p>\n
Allt som i en promenadsaga, tills…<\/p>\n
…hunden brukar leta upp en grankotte som ska kastas – s\u00e5 \u00e4ven denna dag.<\/p>\n
Vi kastade grankotte.<\/p>\n
Hunden kommer fram och ska l\u00e4mna kotten, eftersom hon \u00e4r lite kortare \u00e4n vad jag \u00e4r s\u00e5 m\u00e5ste hon str\u00e4cka upp huvudet f\u00f6r att hon ska kunna l\u00e4mna av kotten i min framstr\u00e4ckta hand.<\/p>\n
Just d\u00e5 blev det n\u00e5got konstigt, kotten hoppade v\u00e4l snett eller s\u00e5. Den gled i alla fall liksom ned lite i halsen, p\u00e5 hunden.<\/p>\n
Hon f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 upp den men eftersom den hade sina fj\u00e4ll v\u00e4nda liksom ut\u00e5t s\u00e5 gjorde r\u00f6relserna bara att kotten \u00e5kte l\u00e4ngre och l\u00e4ngre ned i hennes hals.<\/p>\n
Och d\u00e4r stod jag och s\u00e5g en hund s\u00e4tta en stor grankotte i halsen. Jag var ett tag \u00f6vertygad om att h\u00e4r st\u00e5r jag och ser p\u00e5 medan min hund d\u00f6r.<\/p>\n
Hon k\u00e4mpade och liksom ulkade och h\u00f6ll p\u00e5 och s\u00e5 tv\u00e4rt blev det bara som vanligt.<\/p>\n
Hon tittade p\u00e5 marken och s\u00e5 tittade hon p\u00e5 mig. Hennes \u00f6gon fr\u00e5gade ”S\u00e5g du vart kotten tog v\u00e4gen?”. S\u00e5d\u00e4r lite anklagande ocks\u00e5 – ”Har du tagit den?”.<\/p>\n
Och sedan var hon som helt vanligt.<\/p>\n
Lite marigt k\u00e4ndes det att l\u00e4mna henne och \u00e5ka till jobbet.<\/p>\n
Efter en del om och men (hemma hos mor och far) s\u00e5 kunde jag till slut komma hem. Nu hade jag n\u00e4stan f\u00f6rberett mig p\u00e5 en d\u00f6d hund eller \u00e5tminstone en hund i n\u00e5gon form av sv\u00e5righeter (man m\u00e5lar ju upp det v\u00e4rsta).<\/p>\n
En helt vanlig glad hund m\u00f6ter mig i d\u00f6rren. Fint t\u00e4nker jag – d\u00e5 kommer nog kotten ut den vanliga v\u00e4gen – efter ett tag.<\/p>\n
En snabb rastning – hustrun och jag skulle tr\u00e4ffas f\u00f6r After Work p\u00e5 Swania i Trollh\u00e4ttan.<\/p>\n
Fixade lite mat \u00e5t hunden och katterna. Kl\u00e4r p\u00e5 mig, tittar ned p\u00e5 hallmattan och ser n\u00e5got korvliknande i dunklet d\u00e4r p\u00e5 mattan – ser ut som en kattskit (ja det har h\u00e4nt att det hamnat p\u00e5 mattan – hur? – f\u00e5r vi aldrig veta.).
\nDet m\u00e4rkliga \u00e4r min n\u00e4sta reaktion – jag tar upp den med handen (och d\u00e5 har jag precis innan t\u00e4nkt att det \u00e4r en kattskit?). Jag inser snabbt att det \u00e4r en kotte. I de n\u00e5got f\u00f6rvirrade tankarna funderar jag kort p\u00e5 – ”Hur kom den ut?”. Jag luktar p\u00e5 den – den luktade inte skit – allts\u00e5 har den inte kommit ut bakv\u00e4gen. Givetvis inser jag att det finns inte en chans att det skulle kunna g\u00e5 s\u00e5 fort. Men \u00e4nd\u00e5…<\/p>\n
1. Fakta – hunden har kr\u00e4kts upp kotten.
\n2. Kotten har p\u00e5 grund av det bl\u00f6ta maginneh\u00e5llet, dragit ihop sig och blivit helt sl\u00e4t.<\/p>\n
Ja jag \u00e4r d\u00e5 heln\u00f6jd…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Dagen b\u00f6rjade med att sitta och knappa p\u00e5 telefonen och till slut komma fram till doktorn p\u00e5 v\u00e5rdcentralen, efter 30 minuter. D\u00e4refter l\u00e5ngpromenad med hunden. Underbart v\u00e4der. H\u00f6g kall luft. Frusen mark. Solen skiner. H\u00f6gt vattenst\u00e5nd(?). Allt som i en … Forts\u00e4tt l\u00e4sa