Vi åkte till båthotell i GBG. Britsen eller kojen var inget vidare. Trötta lade vi oss redan 20:00. Efter besök på Liseberg. Strax före 24:00 fick jag ta ett gäng läkemedel då bädden var i svåraste laget.
Fredag 2007-nov-23
Svara
Kategoriarkiv: Vardag
Torsdag 22 nov 2007
Har fått en idé om att jag inte ska ta läkemedel för att klara jobbet. Så de dagar jag jobbar tar jag inget på morgonen. Funkar faktiskt relativt bra. Tills jag kommer hem.
Efter lunch så blir det stört i säng. Liksom inget att välja på. Och där ligger jag mer eller mindre helt borta i 2-4 timmar. Sedan kravlar jag mig upp, samlar kraft. Tar en dos läkemedel (f.n. 400mg Brufen och 250mg Paraflex) och sedan sitter jag och väntar på att de ska verka. Så jag kan börja röra på mig igen.
Fick en annan idé. Jag är ju f.d. lärare i psykiatri, utbildad pedagog och sjuksköterska. Så jag skickade ett erbjudande till Högskolan Väst om att jag kunde komma och berätta (föreläsa) för deras adepter (inom hälso- och omvårdnadsprogrammen) om hur det är att ha ryggproblem och då specifikt Cervikal Spinal Stenso samt hur det är att vara långtidssjukskriven.
Vi får se om de nappar? Jag tar ju inget betalt.
Segt
Känner mig seg. Är liksom långsam (försiktig) i rörelserna. Blir ”hastigt” sämre? Med hastigt menar jag då att jag märker försämring från en vecka till nästa.
Idag har jag jobbat, ca 3 timmar, promenerat ca 2,5 km och varit på jympa (55 min).
Förr var det så att jag blev piggare och starkare ju längre in i terminen jag kom. Nu är det tvärt om. Orkar mindre och mindre.
Den här kroppströttheten är jobbig. Och all småvärk. Och all stelhet. Notera att jag skriver ”småvärk”. Jag tar antagligen så mycket läkemedel nu så att det inte gör mycket ont. Men det blir segt och orken tryter.
Det är tur att man är så j-a positiv!
Onsdag
Jobbat förmiddagen (2 timmar)
Åkte sedan till bassängavslappningen. Idag slappnade jag tydligen av på rätt sätt – jag fick beröm? Jag trodde jag sov…
Idag hade alla nakenskydd på sig i bastun. Och vi diskuterade ljud- och ljusterapi. Det där med ljudterapi gick jag igång på. Man ligger på en slags bädd och så går bastonerna in i kroppen och liksom masserar. Om det inte blir någon operation (ja det vet man ju inte) så kan det där ju vara något som kanske underlättar och lindrar. Eller varför inte i väntan på en eventuell operation?
Efter bassängavslappningen blir det buss hem och sedan mat. Sedan slår liksom tröttheten till. Det går bara inte att hålla sig uppe. Bara att bädda ned sig. Försöker vakna flera gånger. Hamnar i s.k. komasömn. ”Nu går jag upp!” Tänker jag, bara för att upptäcka att man vaknar till en stund senare. Och sådär håller det på. Kom i alla fall upp ca 16:30.
Nu ska jag strax gå och lägga mig, igen. Och stoppa i mig ett gäng muskelavslappande preparat. Musklerna i överkroppen går på högvarv, fast inte jag, liksom.
Men först ska jag skriva till Mortimer.
Måndag
Jobbat förmiddagen. Eller rättare, jag har varit på brandutbildning.
Hemma ringde jag till Ortopedmottagningens tidbokning på Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) i GBG. Det var nedslående besked.
De har sorterat bort alla (återfall) äldre än 1 år. P.g.a. resursbrist. Resursbristen består bl.a. i att tre ryggkirurger, som under många år lärt upp sig inom SU, nu har startat privat operationsmottagning.
En annan orsak är ju också politikens spariver.
Troligtvis kommer en skickad remiss att gå tillbaka till den som skrev den (vårdcentralsdoktorn). P.g.a. att mitt tillstånd inte är så allvarligt. Det krävs minst förlamningar.
Och med den där remissen ska det följa nytagen s.k. slätröntgen och magnetröntgen. Mitt problem här, är att inom NU-sjukvården och NÄL är kunskaperna om nackar rudimentära. Och röntgenläkarna är inga hejare på sin bedömning heller. Kompetensbrist. Jag har ju blivit felbedömd förut.
Skulle det nu gå att få en remiss med RTG & MR till SU så kommer ju den tillbaka. Då kan det kanske öppna en möjlighet att få bli bedömd i en annan region (landsting), men bara kanske.
Ingen direkt ljus möjlig framtid. Hur ska det bli?
Kan inte låta bli att bli lömsk på alliansen och fega gråsossar (alla är de i händerna på ”marknaden”). Som roar sig med att jaga svaga, halta och lytta. (Koncentrera er på fuskarna!)
Begriper inte att Alliansen klankar ned på tidigare s-regering? De förde ju en utmärkt borgerlig politik (då bräkte inte alliansfåren så högt…).
Alliansen kom till dukat smörgåsbord. Vad gör de då? Givetvis sätter dessa frossare igång med att äta upp allt. Tänker de duka upp nåt igen?
De yrar så ini attan om alla nya jobb. De hänger ihop med om det är hög- eller lågkonjunktur, så tagga ned lite.
När ska det skapas riktiga, varaktiga jobb, som behövs, där det behövs? Inom hälso- och sjukvård och skola t.ex. De bågnar ju under sin resursbrist.
Fredag
Läkarbesök
Var till vårdcentralsdoktorn på förmiddagen. Det blir fortsatt sjukskrivning. Alltså fortsatt arbete 10 tim / vecka.
Har troligtvis en diskbuktning i nivå C7, åt vänster. Det innebär att för jag hakan ned mot bröstbenet så värker det till som attan i vänster överarm – så det gör jag inte. På morgonen kan det dock gå bra. Sedan blir det värre under dagen.
Tar nu medicin mot värk 3-4 ggr per dag.
Det värker ständigt i underarmarna men medicinen hjälper ganska bra.
Fick en hel påse mediciner. Ska få en kontakt med en kurator (och kanske massage) och så ska jag försöka få en tid till ortopeden på Sahlgrenska i GBG. Det kan faktiskt gå snabbare om jag sköter det själv än att gå via remiss. Det är i alla fall värt ett besök.
Mobiltelefonen
Var och hämtade den på det s.k. paketutlämningsstället (åh… vad jag saknar posten, gamla fina posten…)
Den här funkar till belåtenhet. Den är nu laddad och konfigurerad. Har precis fört över några mp3-låtar och så tre stycken avslappningsspår. Den är också synkad med mina kontakter och kalendern i Outlook.
Garderob
Vi har sålt en garderob. Hustrun ansåg att vi hade en för mycket…
Det var ett gäng här och hämtade den. Medan damen som köpte den gav mig pengar så bar hennes pappa och dotter ut den. Möjligtvis var pappan hennes man men han verkade väldigt gammal. Kände mig urusel som inte kunde hjälpa till. Men de klarade det galant.
20-årsjubileum på Överby (Trollhättan)
Vi var där. Vi gick till OBS, nej just det, Coop Forum heter det ju numer. Där åt vi tårta, ost, kött, choklad och så drack jag kaffe och cider (hustrun dricker inte kaffe). Efter det knallade vi bort till nyöppnade Max (Svensk hamburgerkedja). Där köpte vi en ”original” för 39 SEK. Den var jätteäcklig (plastig) och pomes fritasen var sega. Helt klart minus. Ingen bra start.
En annan klar knepighet var att det fanns ingen väg att gå. Skulle man gå dit, lagligt, så fick man gå vägen via McDonalds, om du nu t.ex. åker buss. Hur smart är det?
Var en sväng till mor&far medan hustrun handlade.
Torsdag
Jobbat förmiddagen.
Köpte en bok: Anatomisk Tecknarskola, Människa – Djur – Jämförande anatomi, András Szunyoghy & György Fehér, ISBN 3-8331-2145-9. Vikt: 3kg. Tur jag hade ryggsäcken men jag hade behövt en shoppingväska på hjul (dramaten).
En fantastisk bok som visar anatomin på ett sätt som du inte hittar i den medicinska litteraturen.
Tänk om jag kunde hitta en bok som hette typ: ”Nervens väg”, den ska innehålla detaljerade studier och teckningar på varenda större nerv och dess förgreningar. Vägen den tar genom kroppen. Någon som sett en sådan? Hittar inget vettigt (Än så länge) varken på bibliotek eller på nätets anatomisidor.
Hemma var det städning som gällde. Tog det i omgångar. Rasta ofta.
Och i morgon, till morgonen är det dags för läkarbesök till vårdcentralsdoktorn.
Måndag
Jobbat förmiddagen.
Trött och så svider det i ögonen.
Körde pappa till frisören – han blev skitsnygg, på 20 minuter. Brudar! De ni…
Körde till Överby och strosade runt lite. Fantiserar om att investera i en ny mobiltelefon. Med MP3 och kalender som man kan synka med datorn. Det lutar åt en SonyEricsson W200i. Bra prisklass.
I butikerna säger de att den kan inte synka kalendern med datorn, bara synka musik.
Så när jag kom hem mejlade jag kundsupporten på SonyEricsson. Jodå W200i kan visst synka kalendern (Outlook), om man tankar ned en programvara; PC-suite.
Där ser man och butikerna som ville att jag skulle köpa en dyrare modell …
Fick ta extra medicin. Kroppen känns väldigt gammal. Värk nästan överallt. Tar regelbundet T. Diklofenac 50mg 1st morgon och kväll numer. Och de senaste dagarna Ipren eller Alindrin som extra medicin på dagen.
Har ägnat tid åt att försöka skriva ihop min sjukhistoria, kortfattat. Mina besvär började ju 2001. I min text är jag nu på 2003 och det har blivit 2 A4, redan. Är det kortfattat? Jag är hopplös. Jag får väl skriva klart och så får jag skriva en sammanfattning av min sammanfattning :o)
Har också ägnat tid åt en ny mejl- och bloggkamrat. Hälsa på henne ni också: kristinasryggdagbok.blogg.se
Fredag
Jobbat förmiddagen.
Jag satt och sökte någon information om något via google och då dök min blogg upp. Klickade mig dit och då upptäckte jag att jag ju redan visste det där som jag utgått från att jag inte visste? Eller är jag glömsk?
Upptäckte en annan sak, när jag läste det där från ca hösten 2005, att det kändes liksom kul. Det var på den tiden jag recenserade morgonblaskan eller i alla fall hade synpunkter och reflektioner på en del av innehållet.
Tror jag ska återuppta det där. I alla fall på lediga dagar.
Fick en virusvarning från en välmenande kamrat, via mejl. Normalt går inga virusvarningar ut via mejl så där började en liten varningslampa fladdra innanför pannloben.
Mejlet handlade om ”Welcome to the matrix.pps” och att det skulle vara en ”franskpirat” som kallar sig ”Nwin2” och som satt ihop något fantastiskt virus som raderar hårddisken.
En sökning på symantec bekräftade mina misstänkar om att detta är en s.k. ”hoax”.
Läs mer om detta mejl på: http://www.symantec.com/security_response/writeup.jsp?docid=2003-080107-4555-99&tabid=2
Och läs mer om ”hoax” på: http://www.microsoft.com/sverige/athome/security/threats/hoax.mspx [not 11/1-11 sidan gäller inte längre]
Onsdag
Jobbat 2 timmar, arbetsplatsträff, bl.a.
Bassängavslappning.
Sov en massa. Nu ca 18:00 har jag piggnat till lite.
Angående jobbet.
Jag annonserade lite tidigare om att jag eventuellt kommer att bli s.k. tvångsförflyttad. Jag är ju numer att betrakta som byråkrat och då har man ett eget rum, om man nu inte som jag bara arbetar 25%, då verkar det som om man får flytta på sig, bort från arbetskamrater och andra inarbetade ting.
Det får mig att tänka på något som jag undervisade om när jag var verksam som lärare i psykiatri. Jag drog den här undervisningen ganska tidigt på terminen. Den handlade om att komma för sent och vad det får för effekter. Den som mer eller mindre kroniskt kommer för sent har genom sitt beteende valt bort gruppen (klassen). Gjort en prioritering. Det tråkiga är att det kvittar vad som anförs som argument, har ingen betydelse om det faktiskt är behjärtansvärt. Gruppen upplever sig ändå som bortprioriterad.
Det där får som effekt att när gruppen planerar gemensamma aktiviteter så händer det att den s.k. kroniske senkommaren glöms bort. Det kan också bli så att det som senkommaren säger och tycker inte anses som viktigt även om det är skitsmarta grejer.
Det här är väl kända s.k. gruppdynamiska effekter och konsekvenser.
Det jag blir ledsen över är att det verkar fungera så även gentemot dem som blir sjuka (mig). Mina arbetskamrater som grupp agerar som om de blivit bortprioriterade av mig. Min insats eller närvaro är inte lika viktigt längre. Det kan till och med vara så att den upplevs besvärande. Ingen protesterar när chefen föreslår att jag ska flytta på mig för att underlätta deras möjligheter att kunna samarbeta mer effektivt (det fattas egentligen ett rum).
Det handlar egentligen om att de måste anpassa sitt arbete, efter mig, ca 10 timmar per vecka. De resterande 30 timmarna är jag ju inte där.
En medarbetare uttryckte det så här: ”Du kan inte begära att vi ska anpassa oss efter en som bara arbetar 25%”.
Intressant, det förväntas av mig att jag ska anpassa mig till 100% efter dem.
Helt bestämt är det inte men eftersom jag är den ende, av fem, som protesterar så är nog min möjlighet att få vara kvar i arbetsgemenskapen obefintlig.
Å andra sidan, med det klimatet, vem vill vara kvar då?