Besvärsläget
Idag är det något bättre. Har lika ont men det känns inte som om ’det tänker’ bli värre. Notera att jag har börjat betrakta mina besvär som ett slags eget väsen; ’besvären’.
Och lite så är det. De för sitt eget liv. Det jag kan göra är att mildra och anpassa.
Djur & Natur
Gränslade cykeln och trampade mot Onsjökärret. Halvvägs ser jag ett rådjur.
Inte så välsedd hos många villaägare.
[Visa mer…]
Stod en stund vid ’pölen’ i ett försök att få ännu bättre bild på Vattensork. Men så hade någon käck lärare på Onsjöskolan bestämt sig för att nu var det dags för orientering. Gruppvis med gapande och skrikande barn kom farandes.
Då visar sig inga Vattensorkar – de blir ju skiträdda av mitt kameraljud. Så jag övergav den idén.
Gick utmed kanalkanten och spanade. I dag (då) var det mulet. Perfekt. Då kommer ormarna mer fram och visar liksom hela kroppen. Första ormen, en snok såg jag ganska fort.
När jag gick igenom bilderna såg jag att jag även fått rätt så bra bild på spindeln som syns ovanför huvudet på snoken, bilden innan.
(någon typ av Vargspindel)
Jag vände och gick tillbaka och tog svängen om ’pölen’. Hejdade mig mitt i ett steg såg två snokar samtidigt. De låg på ett ställe där jag inte sett orm tidigare.
och
De låg väl ca 1 meter från varandra. Jag kunde röra mig ganska fritt utan att de reagerade. Så antagligen sov de. Eftersom våra ormar inte har något ögonlock så kan de följaktligen inte heller blinka eller blunda. Men de sover och då ligger de väldigt still och liksom avslappnat.
Såg en Nötväcka men den blev det ingen bra bild på.
Gick sedan grusvägen, som går igenom kärret, där hittade jag också två snokar.
och
Den stora bilden är tagen en bra stund efter närbilden. Det har att göra med folks nyfikenhet. Vad jag håller på med. En herre med hund blev nyfiken på vad jag höll på med och jag sa att jag fotograferade snokar.
Han ville titta. Javisst sa jag gå försiktigt fram bara. Han hörde nog inte det. Med ett klamp och ett skrap tog han ett sort steg framåt och skrämde givetvis den mycket vackra nästan kolsvarta snoken jag höll på att fotografera. Han hann bara se svansen.
Ojdå, sa han. Jag skrämde visst bort den. Men den kommer nog fram igen.
Och det brukar de göra. Jag gick en vända bort utmed vägen och kom sedan tillbaka och tog då ’helbilden’
Den där vändan bort utmed vägen gav en del den också. Hittade den bruna huggormshonan som idag (också) valde att vara blyg, hon brukar köra ned huvudet i gräset.
Och sedan såg en hel drös med Sländor, Flicksländor.
Flickslända, hona (Coenagrion pulchellum(?))
och
Flickslända, hane (Coenagrion pulchellum(?))
Om det här är samma individer har jag inte en susning om men de är väldigt lika varandra. Och så är jag osäker på arten. Det kan också vara Enallagma cythigerum.
Vila
Naturrundan kräver sin energi. Efter sallad var det dags för sängen. Jag ville också vara ordentligt utvilad till 15:00. Då börjar Basal Kroppskännedom.
Basal Kroppskännedom
Jag hade värk när jag kom dit och jag hade mer värk när jag åkte därifrån. Men det fungerade riktigt bra under den tid jag var där. Jag kopplade bort en del av besvären och liksom gjorde alla övningarna ändå.
Jag försöker använda mig av den kunskap BK ger dagligen. Jag tänker verkligen på hur jag står och hur jag går. Var är tyngdpunkten? Inte svanka (vinkla bäckenskålen mer ’rakt’). Slappna av i knä och axlar. Huvudhållningen? Gå med mer koncentration på ’frånskjutet’ med främre delen av foten. Normalt går jag annars med börja steget med att sätta i hälen. Tänker man tvärt om så får man en mjukare och skonsammare gång.
