Ni som inte är så vansinnigt intresserade av ormar och andra kräldjur kanske snart kan se en ljusning. I takt med att det gröna växer och parningsperioden tar slut så blir ormar, ödlor och grodor svårare att hitta. 

Skulle det nu vara så att jag fortsättningsvis kommer att lägga mycket tid på naturfotograferingen så kanske jag lägger dessa bilder på en s.k. naturblogg och så får den här bloggen bli den vanliga bloggen, igen, så att säga. 

Visste ni förresten att vattenödlor bara lever i vattnet när det parar sig och lägger rom. Därefter sker en hormonell omställning som tvingar upp dem på land, igen, annars drunknar de. 
Hela sommaren lever ödlorna bland multna löv, under stenar och i relativt lätt fuktigt jord. 

Sedan kan jag avslöja att det finns inga vattensnokar i Sverige. De kallas bara så för att de ofta ses i och vid vatten. De lever ju på grodor, paddor och fisk. Och riktigt varma somrar kan man se dem ligga i svalkan på en grund sjöbotten eller i en bäck. 

Efter att snokhonan blivit befruktad tar det ett par månader så ska hon lägga ägg. Då ska det letas upp en bra kompost, helst en gödselstack vilket ju numer är mer och mer sällsynt. Så då blir det komposthögar. Hon lägger äggen och sedan drar hon. 

Huggormen bär äggen inne i sin kloak och ”föder” dem på så sätt att samtidigt som hon lägger äggen kläcks de. Icke heller hon bryr sig i sina små, de får klara sig på egen hand direkt. Och dessa små huggormsbebisar har inte alls starkare gift – helt fel. 

Nu är ni väl ruggigt nyfikna på dagens ormskörd, eller? 

Först kollade jag upp snokhona2 och jodå hon fanns där och den lille envetne kavaljeren. 

Sedan hittade jag den här snyggingen. 

Kollade upp snokona2 igen och den lille hannen ger sig inte. Men nu släpper hon inte till – skulle tro att hon redan är befruktad. 

Hittade ytterligare en snok – börjar få svårt att hålla reda på dem. Om en anstränger sig går det att känna igen dem. Ingen orm har exakt samma teckning på de gula fläckarna t.ex. Och huggormar har också olika teckningar uppe på huvudet. 

Men det arbetet har jag inte ännu beslutat mig för. 

Snokhona2 är ”lätt” att känna igen hon har ”ärr” uppe på huvudet. 

Pilarna pekar på dessa ”ärr”. 

Och sedan hittade jag en som jag letat efter länge nu. Den helsvarta snokhonan. 

Jag roade mig en stund med att försöka dokumentera kärret mer i detalj. 

Beställde en större intern sekundär hårddisk 250 GB och så 10st DVD-r skivor av bättre kvalitet. Vi har ju fört över våra super8-filmer till DVD och de där nu köpta DVD-skivorna ska jag bl.a. använda till att skapa ett antal säkerhetskopior. 

På eftermiddagen, kvällen var det dags att leda F&S BAS-jympa. Det var näst sista gången.