Söndag

STORA snöflingor faller ned mot marken från ovan.

Från ovan – då kommer jag att tänka på pyramider och heriarkier.

Pyramider – då kommer jag att tänka på låten Keops Pyramid från albumet Vem Kan Man Lita På? av hoola bandoola band.

Mikael Wiehe fyllde 60 och det gavs en kul födelsedagskonsert. Mer eller mindre kända (ur mitt perspektiv) artister framförde hans låtar.

Medan jag satt och tittade kom jag på mig med att tänka: ”Jag måste lyssna igenom hoola bandoolas album, igen. Det var längesedan.” Och så tänkte jag: ”Ingenting har egentligen förändrats – så värst – texterna är fortfarande aktuella.” En del texter är mer aktuella nu än när det skrevs.

Sitter med samlingsboxen: ”Ingenting förändras av sig själv” framför mig. Och jag läser texten till låten Keops Pyramid:
”Jag är en av dom, som slavar på Kung
Keops
pyramid
Det är vi, som jobbar nere invid foten.
Vi sliter och vi svettas,
för att inte tappa tid
Och det är synd om dom,
som inte fyller kvoten.
Har man en gång kommit hit,
blir man aldrig mera fri.
Om man slutar här,
så slutar man i gropen.
Men om kungen sägs,
att han är son av solen.

Bakom femton dubbla regler,
bakom femton
dubbla lås
håller rikedomen hov i maktens salar.
Här finns ingenting som hotar, här finns
ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala.
Och om någon måste dö
eller några ska ha spö,
finns det andra som kan
verkställa besluten.
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten.

Men när natten blir lång,
brukar vi sjunga en sång,
som dom, som styr oss,
kan höra i vinden!
om ett folk, som levde en gång,
som ville bygga ett torn,
som skulle räcka ända upp till himlen.
Men ju högre man kom,
ju mer skiljde sej dom,
som bodde där uppe ifrån dom andra.
Och till sist blev tornet så högt,
att dom där uppe och nere
inte längre förstod varandra.
Och då rasade tornet samman.

Så det verkar som om det
i varje tid och i alla
sorters folk,
finns några som vill skapa pyramider,
där dom själva sitter överst
och har makten
i sin hand,
medan dom som lever nedanför dom lyder.
Men om dom där uppe i det blå
inte längre vill förstå
utan föraktar alla dom som ger dom mat,
ska pyramiderna till sist bli deras grav.”

Källa: MNWBOX 1 1996

En text där sensmoralen är i allra högsta grad är aktuell. Kanske är texten i sig odödligt skriven? I så fall är människans förändringsbenägenhet olyckligt låg, i alla fall inom ett av de viktigaste områdena: medmänsklighet.

6 svar på ”Söndag

  1. Sista versen är verkligen ett imponerande stycke visdom och kunskap som varje människa som tror på frihet och demokrati borde ta till sig och kanske nynna lite för sig själv varje gång man reflekterar över livet och politiken, annars kanhända pyramiderna blir allas våran grav.

    • Anders:
      Det finns ju en del reflektioner som är mer meningsfulla att reflektera över – ja som de där på toppen, med makt. Dör de lyckligare?

      I och för sig är väl inte meningen med livet att dö lycklig. Det är väl mer att inse vad lycka är medan man lever.

Lämna ett svar till Anders Åberg Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *