Framtiden

Jobb 
Har i flera dagar nu gått och våndas över min framtid. 

Jag är ruggigt förvirrad. 

För två månader sedan var jag full av framförsikt och iver. 

Nu är jag betydligt mer dämpad. Av vadå? 

I morgon 08:30 ska jag till jobbet på ett nytt rehabiliteringsmöte (det 2:a). Denna gång är Försäkringskassans handläggare med, enligt arbetsgivarens önskemål. 

Och jag vet egentligen inte vad jag ska där att göra? 

Det är min arbetsgivare som vill ha en del svar och bekräftelser från Försäkringskassan och min sjukgymnast. 

Sjukgymnasten kunde inte vara med så därifrån har jag ett slags utlåtande. 

Det som stör mig mest är att ingen, INGEN, på jobbet – tror på det jag säger. Utan det jag säger ska sägas av "experter" – då tror man på det. 

Jag känner mig liksom omyndigförklarad. 

Och sedan undrar jag – hur länge kommer detta att "hänga i"? 

Jag är ju för helsike bättre nu än vad jag var för 10 år sedan och då var jag inte "sjuk"? 

Självklart är detta – hoppas jag – en slags försiktighetsstrategi som bottnar i dåliga erfarenheter (arbetsgivarens). De har satsat på rehabilitering och så kommer medarbetaren tillbaka med dunder och brak och med en massa arbetsiver och glädje för att strax därefter falla ihop fullständigt (utbrändhetssyndrom). 

Det där är jag medveten om. Därför är jag noga med att skaffa marginaler, reservkrafter. Och att inte gå ut för hårt. Ta det lugnt. Starta mjukt. 

Så såg min presenterade plan ut – ändå "godkändes" den inte. Där jag såg möjligheter såg arbetsgivaren hinder. Detta är ju inte riktigt klokt! 

Jag har inte en susning om hur morgonens rehabiliteringsmöte kommer att avlöpa och vad det resulterar i. Själv hoppas jag att det innebär att jag kan få börja jobba, vilket jag ville för två månader sedan. Jag vill också att det ska finnas en arbetsplats (en fysisk tillhörighet). Arbetsuppgifter finns – det har vi redan avklarat. 

11 svar på ”Framtiden

  1. Låt dej inte slås i backen av arbetsgivarens attityd Nisse. Dom bara är sådana, nästan alla råkar ut för att bli betraktade som något jäkla skafferidörrshandtag av sin arbetsgivare. Av någon anledning har vi en sådan efterbliven kultur i det här landet att anställda inte betraktas som fullvärdiga människor. Om det skiter sig i morgon så försök att fokusera din energi på något annat som kanske intresserar dig mer än jobbet, låt dom inte trycka ner dej i skorna nu. Let the force osv.

  2. Anders:
    Ibland – undrar jag – hur f-n skulle man må utan bloggen?

    Du har rätt – tack.

    Fast det goda i mig ligger där och pockar och vill ju mena att även de som representerar arbetsgivaren är ju arbetare – ?

    Jag vill inte tänka – att de säljer sin själ…

  3. Eftersom jag har träffat dig så tror jag på att du hat mycket gott i dig , men slösa inte bort det på sådana som inte förtjänar det, och, karriär=att sälja sin själ, finns säkert en hel del undantag men dom är just det dvs. undantag.

  4. Anders:
    "Schäkten" accepteras.

    Detta med "det goda" är ett stort problem – för mig – det styr mig väldigt mycket. Jag är otroligt naiv – emellanåt. Men det händer att jag kan tända till och bli en riktig despot. Men då är det oftast orättvisor som är riktade mot andra. Drabbas jag själv blir jag liksom bara ledsen.

    Men det är rätt – jag ska jobba på det där. Sedan är ju allt även en 'tolkningsfråga'. Det är ju jag som tolkar det som 'ont'.

  5. Nisse, du fixar det där. jag känner inte dig men du verkar juste och lite före alla andra. gå dit imorgon och tänk på att varje människa är unik och att varje människa har lika värde. chef eller ej. handläggare på försäkringskassan eller ej. och du, jag undrar också vart jag skulle ha varit om jag inte haft bloggen.

  6. Hallå kompis!

    Enbart du min vän, vet ju hur du känner dig, det kan ingen annan bedömma, kom ihåg det. Låt ingen annan ta över den bedömningen. Vet du föresten att på läkarutbildningen har de börjat plädera allt mer för att studenterna ska lyssna mer på patientens eget omdöme av sig själv, och inte alltid förhålla sig objektivt till detta och "bara ställa diagnosen". Jag vet att du har pondus Nisse, och också den argumentatorist/retorsika förmågam- använd detta så går det bra!

  7. vänsterchaffisen:
    Hmm… jo… har kommit fram till något åt det hållet. Jag och hustrun har setat nu i flera timmar och diskuterat. Jag kommer att hålla en låg profil. Det är ju min arbetsgivare som vill träffa Försäkringskassan så jag kommer att "styra" in mötet på det – att de pratar med varandra. Jag vet ju vad jag vill.

    Alla är unika och alla har lika värde – ska jag skriva det i pannan ?

  8. Håkan:
    Gode vän, tack för de orden. Du sladdrar inte alls på tangenterna.

    Vad jag förstått har många doktorer redan anammat den 'pläderingen'. Och – tyvärr – är det just det som många förtroendeläkare (F-kassan) 'slagit' ned på och underkänt läkarintyg och därmed tvingat sjuka människor till socialtjänsten (i bästa fall).

    En mer framkomlig (mänsklig) väg är att avskaffa systemet med förtroendeläkare. Då hamnar doktorernas 'plädering' rätt.

  9. Anders, vänsterchaffisen & Håkan:
    Tack för era stärkande ord.
    Jag kommer att bära med mig dem i morgon.
    Och jag kommer inte tillåta mig att nedslås.
    Det är ju faktiskt jag som bestämmer när jag vill (kan) börja jobba – märkligt läge – men så är det.

Lämna ett svar till Anders Åberg Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *