Ibland händer det att jag tittar på TV och känner hur tårarna kommer. I går hände det, igen. Jag tittade på ”Miracle Workers” på kanal 5. Där var en kvinna som hade pajad rygg. Diskarna i ländryggen var nedslitna, borta. Och hon blev erbjuden en möjlighet att bli frisk. Och när hon sa, typ: ”Tänk att kunna uppleva känslan att gå från denna hemska värk till smärtfrihet…”. Och då tänkte jag att – ja – jag visste precis vad hon menade. Jag har ju precis upplevt det där. Och då vattnades mina ögon av lycka och en känsla av att vara privilegierad.
Måste se till att tänka på det där – mycket. Det går fantastiskt fort och lätt att glömma hur det var – att leva med kronisk smärta, att vara rörelseinskränkt, att inte kunna göra det som de flesta andra kan. Det som räknas som normalt.
Jag har haft kronisk värk från september 2001 till september 2005. Och nu, 6½ månad senare, har jag nästan glömt hur det var? ”Plötsligt” är smärtfrihet något självklart. Lika självklart som den kroniska värken var – då.
På tal om att "glömma hur det var", alla ni arbetare som nu har ny bil, sommarstuga, båt, villa och jag vet inte allt vad det mer kan vara, men ändå inte är nöjda.
Alla ni arbetare som gnäller över höga skatter. En skatt som ni i stället kanske skulle vilja använda till ännu snyggare bil eller varför inte en extra resa utomlands.
All ni arbetare som har allt det där och tycker det är för djävligt att sjukvården fungerar så förbaskat dåligt och att ni måste betala avgift över huvudet taget.
Alla ni arbetare…
Enade ni stå, söndrade ni falla. Är ni enade?
Kämpar ni för rättvisa löner?
Att fördelningspolitiken är solidarisk?
Kämpar ni för att de som har det bra, via beskattning, hjälper dem som har det svårt?
Är var och en sig själv närmast? Ska man alltid tänka på sig själv i första hand? Tja, då får man vad man förtjänar.
Är ett statligt monopol (folkägt) fulare/sämre än ett privat (fåägt) monopol?
Vem (vad) sätter humanistiska perspektiv framför materiella? Tror ni att marknaden (kapitalismen) gör det?
Självklart inte. Det gör människor. Och människor i grupp som samlar sig och enas och står bakom en åsikt och inte glömmer sin ideologi. De blir starka.
Låt inte borgerlig marknadspolitik slå blå dunster i huvudet på er, arbetare.
Det är inte tack vare borgerlig marknadspolitik ni arbetare har sådan välfärd i dag, det är trots den. Jag säger inte att det är tack vare socialdemokratin. Jag säger att det är tack vare varje människa som inte glömt sin ideologi.
Socialdemokraterna har under flera år nu fört en marknadspolitik som är skrämmande borgerlig. Jag hoppas att propaganda kan få dessa betongsossar att vakna upp och arbeta i rätt riktning igen. I riktning mot mänskliga värderingar. En vettigare fördelningspolitik.
Vänd den nuvarande kapitalistiska demokratin tillbaka till den demokratiska kapitalismen.
Norsk flaggdag
Norges Nationaldag (Grundlovsdag).
Tror nog inte att man kan sätta något hopp till att betongsossarna skall vakna, dom är redan vakna ,för sina egna privilegier och sin plats vid köttgrytorna. Om det skall blli någon förändring i demokratisk riktning måste vanligt folk vakna och precis som i Frankrike inse att rättvisa och social trygghet är något man måste kämpa själv för. Sveriges arbetande människor kanske borde sätta sig ner och fundera på hur vi skall uppnå social demokrati utan socialdemokraterna.
Anders:
Hej Anders och tack för din kommentar.
Kan man kanske varudeklarera befintliga politiker? Vad de egentligen innehåller. Plocka fram den där ideologin från någon stans.
Din tanke om att "tänka om" och sätta "ny" definition på social demokrati och komma med idéer om hur detta ska uppnås – hur uppnår vi det?
Social demokrati betyder för mig folklig kontroll över hur landets resurser används, det är ju som dom flesta antagligen redan har upptäckt inte så alldeles enkelt att uppnå om man samtidigt vill ha kvar betydelsen i ordet demokrati, men som läget är nu när folk på arbetsplatserna i princip struntar i politik så kommer rikemännens kontroll över landet att hårdna för varje dag som går. Hur gör man då? Ja, tråkigt nog måste kraft mötas med annan kraft och måste vi skapa.
Anders:
Hej igen!
Visst, det krävs en 'kraft'. Men den 'kraften' bör ju bli en majoritet – om det nu ska ske någon förändring. Frågan blir ju: "Vilka 'argument' är tillräckligt 'slagkraftiga' för att 'väcka' arbetaren (och folket)?"
Kärnproblemet är ju – som du skriver – den politiska oviljan.
Dessutom vill 'de' inte att 'vi', via skattemedel ska hjälpa dem som har det svårt – tvärt om. Finns det en parlamentarisk lösning?
Parlamentariska lösningar kan nog aldrig vara annat än återspeglingar av det som har hänt utanför parlamentet, återigen exemplet frankrike. Det blev ingen lag om försämringar på arbetsmarknaden, varför, jo en motkraft formerades på gatan.
Anders:
OK. Och hur formar vi motkrafter när nu folket inte upplever någon orättvisa? Måste man låta det 'gå för långt'?
Jag är inne på att man kan 'infiltrera' socialdemokratiska partiet med personer som har 'rätt' syn på social demokrati och hur en demokratisk kapitalism ska hanteras.
Frågan blir då: Vilka ska infiltrera?
Det blir liksom nya svårlösta frågor – hela tiden.
Vi skall infiltrera varandra, våra vänner våra arbetskamrater för kraften måste komma underifrån, för nog upplever folket orättvisor, sociala nedskärningar, arbetslöshet, försämrad arbetsrätt, högre arbetstempo t.om. hemlöshet, jämfört då med sanslösa bonusar, löner och privilegier till överheten. Passiviteten beror nog mest på hopplöshet och dålig tro på dom egna möjligheterna, orsakad av köpta fackföreningar och massmediakontroll.
Anders:
Upplysning – med andra ord. Det gäller att lyfta fram orättvisor – som en enveten lien mus som gnager sig igenom en vägg.
Förklara, förtydliga och beskriva vad det är som egentligen händer och vilka konsekvenserna blir om 'vi inget gör'.
Jah man, let the force be with you.
Anders:
Detsamma!
Detta kallar jag blogga på hög nivå! Kul att ni bloggade innan ni träffade varandra (Kinamaten!). Jag känner er väl på skilda håll, och tror att ni kan komma igång rejält med djupa diskussioner.
Håkan:
Om jag kollar alla datum rätt – så måste jag göra dig besviken. Anders kom in på min blogg, med kommentarer, efter att vi träffades (Kinamaten) – men va f-n! Skit i det! Kul har vi och diskussionen behövs!
Ok, jag såg detta på datumet. Blir lite tidsvill i dessa boktider och annat. Huvudsakligen är att ni argumenterar!