Majoritet, minoritet & demokrati. Är begrepp som snurrat runt i skallen på mig ett tag. Främst beror det på att jag var inbegripen i en debatt om spritskatten (för ett tag sedan) och min ”motståndare” var envis som en åsna och framhärdade att när nu en majoritet vill ha sänkt spritskatt och det råder demokrati i Sverige då måste det ju bli så som majoriteten vill annars är det ju inte demokrati.
En argumentation som jag hade svårt att gå emot. Med annat än att:
”Bara för att en majoritet vill ha något måste ju inte det betyda att det är BRA för demokratin Sverige.”
Nu har jag tänkt till ytterligare. Och jag utgår från mitt bastubadande. Här är jag ju i minoritet. Betyder det att jag som minoritet har fel? Självklar inte. Det handlar ju om intresse och geografisk begränsning och lust!
Men om jag nu skulle börja propagera för att om man jympar och badar bastu, tillsammans med mig, så förlänger man livet. Eller, omvänt, om man inte gör det så förkortar man sitt liv, dör i förtid.
Och samtidigt skulle jag investera i en gigantisk bastu och dundra på med en ”mega-reklam-kampanj”. Skulle jag få några anhängare då?
Jo, jag tror faktiskt det. Även om mitt grundargument är helt osakligt så skulle vi bli fler. Och till slut skulle mängden anslutna människor bevisa att min första ”tagen-i-luften-påstående” var sann. Och då endast i egenskap att bastarna skulle vara så många.
Och ju fler vi blev ju mer pengar skulle vi kunna samla in och engagera ideella krafter och till slut skulle BASTUBADARNA vara i majoritet.
När vi nu kommit så här långt och vi är i majoritet, kan vi då i demokratins och majoritetens namn ”tvinga” alla med i ”bastubadarna” (Bb)?
Självklar INTE! Bb är ödmjuka och har för länge sedan insett att det endast är inre övertygelse som leder till sunt bastubadande. Bb inser också att det finns människor som inte tål att basta och som inte klarar att jympa.
Det jag vill komma fram till är att i en SANN DEMOKRATI värnar MAJORITETEN om MINORITETERNA. Det är det som ska ligga i demokratins natur. Det kan till och med bli så att majoriteten i en demokrati beslutar att det är minoritetens idé som ska få gälla.
I en ”äkta” bokstavlig majoritetsdemokrati skulle vi ha ständiga folkomröstningar om allt. Nu är ju inte det där genomförbart (än?). Så av den anledningen lever vi i en representativ demokrati.
Och idag innebär det att vi väljer ett parti som i sin tur har valt ett antal representanter som skrivs på en lista.
Genom den röstningen överlåter vi ansvaret för våra åsikter och värderingar till POLITIKEN. Och i Sverige är den parlamentarisk, vilket betyder att politikerna diskuterar sakfrågor eller visioner och sedan röstar våra representanter inom varje fråga, för eller emot. Och flest röster vinner.
Ofta förgås också dessa röstningar av att regeringen bjuder in experter, forskare och sakkunniga för att få ett så bra underlag som möjligt för sitt beslut. Som sedan lämnas vidare till riksdagen.
Det är väl här det kan bli svårt kan jag förstå. Är det representanten människan (individen med sina egna erfarenheter och upplevelser) som röstar eller är det den representerande politikern (med den partipolitiska ideologin som grund) som röstar?
En motsats till parlamentariska lösningar är våld. Att våra folkvalda politiker slogs fysiskt. Man vinner en fråga genom våld, helt enkelt. (En del slagsmål skulle faktiskt kunna bli riktigt kul, tycker jag som är pacifist (för det mesta))
Nu tycker ju jag att mycket av debatterna i riksdagen är i det närmaste våldsamma. I alla fall på det mentala planet. Det förekommer väldigt mycket personangrepp och ”påhopp”.
Det blir så när argumenten tryter, dels sänker man garden, dels börjar man slåss och man slår lågt.
Nu värker hela högra sidan så nu MÅSTE jag ta en rejäl paus i skrivandet.
Hej igen, Nisse! Nu har jag läst en lång rad av dina bloggar baklänges och började fnittra när du skrev om vilka böcker du INTE vill ha när du ska opereras. Vad du egentligen skulle behöva är James Herriots veterinärböcker, de rekommenderar jag alltid till dem som oroar sig eller är ledsna. men de är så svåra att få tag i! Därför: Roliga kåseriböcker kanske? Så du får skratta?
Och tack för demokratibloggarna!
Hej Annika!
Jag ska se vad jag kan få tag på. Tack för tipset!
Jag är på sidan 51 i din första bok nu. Där kapitel 6 börjar.
Än så länge är jag fängslad. Vi får se om ”du” lyckas hålla mig kvar?
Ha’ de’!