Bild på bloggens författare

Nisse

blogg.ngn.nu

Tiden före (historiken) till den här bloggen finner du här
(fast jag är 'snart' klar med att ha överfört 'allt', hit):
ngn_blogga_nu

Arkiv:

fre 3-dec-2010 17:10

sömn; ok. Känns väldigt bra att sömnen fungerar.

Adventskalendern
Idag var det dags att öppna ruta tre i min LEGO-Kalender (Kingdoms) och i lucka nr 3 fanns följande, i delar, av mig, ihopsatt:
[Bild: LEGO-kalender Kingdoms nr3]
Tja, en vapenhållare…?

Bildpublicering
Från Gran Canaria 28/10 2010:

Troligtvis eller kanske:
Västra Kanarieöarnas 'Chiffchaff' (Phylloscopus canariensis canariensis):
[Bild: Västra Kanarieöarnas 'Chiffchaff' (Phylloscopus canariensis canariensis)]

Gran Canaria Giant, 2st vuxna, 4-5år och en 7+år
(Gallotia stehlini):
[Bild: Gran Canaria Giant, 2st vuxna, 4-5år och en 7+år (Gallotia stehlini), Maspalomas, Gran Canaria]

DI
Datainspektionen har svarat på min fråga om personnummer i samband med bolagsverkets s.k. publiceringar; Kungörelser:
"Hej Nils-Gunnar,

På Bolagsverkets hemsida framgår följande: Post- och Inrikes Tidningar (PoIT) är ett officiellt kungörelseorgan på Internet. PoIT innehåller kungörelser från myndigheter och andra som enligt lag eller förordning ska kungöra i PoIT för att information ska komma till allmänhetens kännedom. I PoIT kungörs också sådant som regleras av bolagsordning, stadgar eller liknande förordnande.

Enligt personuppgiftslagen så ”tar annan lag och förordning” över personuppgiftslagen om det i lag eller förordning finns bestämmelser som avviker från personuppgiftslagen. Det betyder att uppgifter som ska kungöras på detta sätt enligt lag eller förordning får publiceras utan samtycke eller annan grund i personuppgiftslagen.

Med vänlig hälsning

LC
———————————————————————————————–
Detta svar är inte ett beslut från Datainspektionen utan är tänkt att ge allmän vägledning kring din frågeställning och belysa bestämmelser i personuppgiftslagen som kan vara aktuella i ditt ärende.
———————————————————————————————–
"

Så så var det med det personskyddet. Så fort pengar är inblandade, på något vis, så ryker personlig integritet all världens väg.

Gäster
E-L&C kommer och gör oss den äran med ett besök. Vi ska prata, äta och dricka gott.

Hälsoläget:
Har hållit mig i stillhet och inte 'hittat på något' så det känns ganska ok. Mina exem kliar och mitt känselbortfall på vänster tumme är lite väl irriterande, mer än förut. Min tinnitus för ett himla väsen. Känner att det är segt när jag rör på mig och jag måste hela tiden tänka på hur jag rör på mig och vad jag gör. Ska bli skönt med lite 'fest'.
[02-06-015-015]

sön 20-jun-2010 21:13

sömn; urusel. Fick flytta in till hustruns rum och bäddade upp under överkroppen. Somnade till slut, av utmattning…

Redigeringar:
Följande inlägg har redigerats:
Rhodos dag 7 av 9 ons 16-Jun-2010 0:01.

Bilder har lagts till i följande inlägg:
Rhodos dag 4 av 9 sön 13-Jun-2010 0:01.
Rhodos dag 3 av 9 lör 12-Jun-2010 0:01.

Jobbigt att leta rätt på djurarter när man inte har HELA biblioteket hemma. Egentligen har man ju det via internet. Där finns säkert bild och uppgifter om vartenda djur. Problemet är bara att där är ingen systematik – ja jag hittar då ingen i vart fall.

Böcker
Har därför beställt två böcker, om reptiler (ormar och ödlor) i Europa, från Amazon.com

Annars
Har jag pendlat mellan sängen, matbordet och datorn, idag med – igen.

Är ordentligt trött nu (20:52), så nästa projekt är sängen.

Hälsoläget:
’Förkylningen’ (öli); är inte ett skit bättre. Den sitter långt ned i lungorna nu. Fasar för sänggåendet sist jag lade mig ned så hostade jag så jag vara nära att kräkas. Nu är bädden preparerad så att jag kan halvligga eller halvsitta (hur man nu vill se det). Hustrun är instruerad om att gå till sitt rum och sova i den sängen där om jag stör för mycket.
Man ska ju dricka mycket när man är förkyld och speciellt om nedre luftvägarna har segt ’slem’. Inga problem – att dricka – men det som hälls in vill ut. Så, i vart fall jag blir ofta kissnödig och måste upp och kissa. Nu är ju min prostata lite extra svullen, verkar det som. så jag kan inte sitta och kissa. Så där står jag skittrött och försöker stötta mig mot en vägg och samtidigt försöka sikta rätt med strålen. Det där gör att man vaknar till lite extra och då kommer hostandet igång igen – himla kul…, dricker mera vatten och går och lägger mig igen och somnar av utmattning.
’Normala’ sjukdomen; hamnar nästan i skymundan. Det väser i huvudet (tinnitus). Har fortfarande ingen känsel i höger tumme. Ett nytt känselbortfall har dykt upp; fingertoppen på vänster ringfinger. Men där misstänker jag starkt käppen…
När jag hostar så bränner det till i ländryggen, emellanåt (sök och läs om den s.k. Valsavamekanismen).
Lite svag i vänster ben och värk i underarmar och händer
Annars är det bara bra! (positivt tänkande).
[02-02-050-025]

ons 5-maj-2010 18:44

sömn; ok.

Släktforskning
Idag har jag härjat med ’Svanström’.

Naturbesök
Hade egentligen bestämt att inte ge mig ut idag då jag var orolig för att det skulle sätta åt kroppen på ett negativt vis.

Men, men… solen skiner och jag var attans nyfiken hur det ser ut vid ’Sandbäck’ där jag har ett antal plåtar utlagda för att locka till sig kopparödlor och då förhoppningsvis Hasselsnok, om det nu finns någon där.

Jag cyklade dit. Kändes inte bra – det gjorde ont.

Jag kom i vart fall fram. Trött så benen skakade och värk i ländrygg och vänster ben. Vilade lite och sedan gick jag och kollade plåtarna. På den ’kullen’, där min mor Vivan är uppväxt, har jag 7 plåtar utlagda.

Under den första hittade jag massor med fullvuxna kopparödlor (Anguis fragilis). Kanske ett 10-tal. Har inte kollat bilderna än.
[Bild: Kopparödla (Anguis fragilis)]
9 st kan jag räkna till.

Under ’plåt 2’ Hittade jag en stor en. En av de största kopparödlor jag sett.
Sorry, bilden blev inte bra. Överexponerad?
[Bild: Kopparödla (Anguis fragilis)]

Under plåt 3 hittade jag rödmyror (bilden blev inget bra).

Under plåtarna 4-7 hittade jag bara svartmyror, gråsuggor och en klofoting.

Gick en vända mot Naglums kyrkoruin och tillbaka. I dikeskanten fann jag förra året ett par huggormar som höll till där. Hittade dem inte.

Hälsoläget:
Tröttheten är jobbig och att jag vår ’besvär’; värk, smärta och känselbortfall så fort jag rör på mig känns inte vidare värst upplyftande.

tis 26-jan-2010 21:46

GRATTIS!

Tillönskas sonen. Han fyller år idag.


sömn; svårt för att vakna. Kroppen ville inte upp.

Analys
Nu är det bara en till som ska svara på frågan uppe i fönstrets högra hörn. Då har jag det statistiskt säkerställda antalet om 100 svarande bloggbesökare.

Sedan blir det problem – vad ska nästa fråga handla om?

Försökte skriva
Skrev mest på måfå. Det jag kände för. Blev inte alls bra. Känns som om jag rört till det och tappat tråden.

Det är så mycket jag vill ha med. Faktaspäckad dokumentärt historisk novell, typ.

Bara å fortsätta. Fast jag får nog stella me lite å gå å klura lite.

Fast en liten utredning blev det. Den handlar om farbror Bergman. Ja det var vad vi kallade honom och inget mer. Men någon ’farbror’ till mig var han inte. Han var sambo med min farmor. Det ansågs väldigt ’märkligt’, på 1950 och 1960-talet. Sambos var liktydigt med att leva i synd, i vissa kretsar.

Senare har jag fått reda på att det struntade farmor fullständigt i. Hon liksom farfar var hängiven kommunist.

Farfar fick sätta livet till p.g.a. sin kommunistiska tro om jag ska tro far.

Gunnar Nordlund satt i Trollhättans kommunfullmäktige (Han var i vart fall s.k. kommunpolitiker). Han blev deporterad norrut när Nazisterna kom till Trollhättan. Ja de åkte igenom med tåg. De styrande, i Trollhättan, hade för säkerhets skull ’gjort sig av med’ eventuella orosmoment.

Han hämtade sig aldrig riktigt efter det. Mobbad av de andra politikerna. Han dog på Trollhättans sjukhus i hjärtsvikt 1945, 48 år gammal.

Farmor och farbror Bergman träffades, hur vet jag inte. Men de flyttade ihop. Bergman (Sven Gottfrid Bergman f:1898-01-10 d:1967-03-21) var en hejare på finsnickeri. Det var mäktigt att få komma ned till hans verkstad och se på när han snidade. Han var biodlare också.

Det pratades inte så mycket om farmor och farbror Bergman hemmavid och det där gjorde ju att en annan byggde upp en bild som tyvärr blev skrämmande. Jag var som lite livrädd för farmor.

Nu vet jag ju vad det berodde på. Allt hysch-hysch. Något så oskyldigt. När jag blev ’stor’ hämtade jag igen det där lite och försökte träffa farmor så mycket det gick.

Var gång jag, som liten parvel, kom till farmor så tog hon fram en burk med s.k småmynt (ören). Massor med pengar. Räknade jag rätt så fick jag dem. Gissa om jag koncentrerade mig. Tyvärr hände det att jag räknade fel. Inget med det. Problemet var ju bara att utmaningen blev ju större nästa gång. Då var det ju ännu mer pengar och nervositeten ökade i takt med antalet pengar.

Det var då jag lärde mig att stapla i högar och ’gruppera’. Jag räknade sedan ’mängderna’. Jag var alltså långt före den mattematiska pedagogiken. Kommer ni ihåg den? Mängdläran.

Ibland blev pedagogiken i den mattematiska mängdläran väldigt konstig och det var väl mest vid subtraktion (minus).
T.ex.: Du har fyra äpplen och Magnus tar 6. Hur många äpplen har du då?
Mitt svar blev alltid: Inga (0). Logiken säger så. Men svaret skulle givetvis vara -2 äpplen.

Jag anser fortfarande att färre än 0 är en omöjlighet.

Möjligtvis om Magnus ger mig en slags skuldsedel att jag på något oförklarligt vis är skyldig honom 2 äpplen, kanske skulle det då gå att förstå.

Men jag var ju inte skyldig Magnus några äpplen alls! Han tog ju mina 4 och ’plötsligt’ har jag förlorat mina fyra och är dessutom skyldig honom två. Jag har en oförklarlig minuspost.

Magnus då? Han hade inga alls, tog mina fyra äpplen men hävdade, utan förklaring, att han skulle ha sex. Han har alltså fyra äpplen och dessutom kan han räkna in ytterligare två om jag nu skulle bli med fler äpplen.

Jag tror att detta var ett extremt opedagogiskt sätt att lära oss kapitalism. Eller så kanske det var just det som var meningen? Vi skulle inte förstå.

Hur är det nuförtiden, i skolan. Är mattematiken realistisk?

Här är ett exempel på en mattematik som jag tycker är realistisk och kanske lite smålurig:
Du har totalt 10 par sockar. Du använder 6 par, de blir smutsiga. Duktig som då är läger du dem i tvätten och som genom ett trollslag blir 9 sockar tvättade. Hur ser det ut på sockfronten, i det läget?

Promenad
Blev det ingen. Kroppen ville inte och inte psyket heller.

Lägenheten på Karlstorpsvägen 121
Ringde HSB felanmälan. De skulle vidarebefordra till vaktmästaren. Han ringde upp. Vi kom överens om att det där felet, ett fönster som behöver flyttas minst 5mm åt vänster, var något som översteg både min och hans kompetens. Han skulle kontakta en snickare.

Vi får se hur det här utvecklar sig…

Spel
Spelade lite Wii Sports, tennis. Roligast hade nog katten. Han har upptäckt att mina foppatofflor blir otroligt spännande och farliga antagonister som rör sig lite sådär lockande hotfullt. Med ett vrål kastar han sig över mina foppatofflor. Jag har dem på fötterna.
Jag kommer av mig då och då blir poängen därefter. Men det är så jäklans kul när han håller på sådär så det blir liksom ett parerande med fötterna samtidigt som jag försöker få till några poäng i något spel.

Någon som kan tipsa om hur man bär sig åt för att träffa bollen i Wii Sports Baseboll?

Resten
Det var dagens roliga, sedan kom hustrun hem…

Låter ju som om det roliga vore slut bara för att hon kommer hem – och så är det.

I.o.f.s. är det roligt att hon kommer hem. Jag gillar ju henne, frugan. Just den delen gillar jag – själva hemkomsten – den är kul.

Det är sedan det blir jobbigt. Hon är energisk, hustrun. Det ska handlas och så ska det planeras, städning t.ex.. Sonen har önskat sig middag i present. I morgon. Han fyller år…, idag…, attans! Ska genast lägga in ett grattis först i meddelandet, ett ögonblick…
…så nu var det gjort.

Handla
Vi var på Lidl (påmminer inte det ordet om ’lida’?). Det är nog psykiskt men jag blev sjuk i hela kroppen. Förlorade känseln i höger fots mittentår. Tappade kraft i hela högersidan och så en stum värk i ländryggen, ländryggsutmattning. Som väl var hade de inte allt som hustrun hade skrivit upp på lappen.

Vi åkte egentligen dit för att köpa kattleksaker. Kattkräket vill inte leka med den…

Min kropp blev genast bättre när vi kom till en riktig affär. En affär där de har allt. Ordning och reda. Även om det är dyrare så är det värt det. Vi åkte till ICA Kvantum.

Som om det extra affärsbesöket inte var nog tog vi vägen om systembolaget.

Jag fattar inte. Människan, min hustru, har jobbat, hela dagen och så orkar hon ge sig iväg ut på en handlaturne?

Jag gjorde inte mycket nytta, stod mest och stöttade upp någon del av butiken som såg lite stödbehövande ut, pratade lite med folk. Bl.a. ett föräldrarpar till en av dotterns allra första lekkamrater, Jessica.
De är lite oroliga för att hon ska bli med stadigvarande pojkvän i Skottland. Jag förstår dem. Vi var lite småoroliga vi med. Men vår dotters Skottlandsvistelse ändade ju upp med en pojk från Gävle. Av två onda ting…

Jag menar då långa avstånd. Ja, då är ju Gävle bättre än Skottland men det är inte bra. Gävle ligger långt bort. Sett från vårt håll.

Men av bilresandet mellan Lidl-Systembolaget-ICA Kvantum så blev min rygg bättre. Jag fick känseln tillbaka. Jag tror det beror på att jag kom ifrån Lidl. Det är en förskräcklig affär. Som nummer två i B-affärstävlingen kommer Netto. Det är också en skräpaffär.

Jag vet att det finns folk som höjer dessa s.k. lågprisaffärer till skyarna. De är bra för konkurrensen etc.

Det skiter jag i för jag tycker mig bara hitta en massa billigt krafs. Ja inte ens katten ville leka med det vi köpte. Det säger väl allt?

Tidsfördriv
Just nu håller jag egentligen på med att försöka fördriva tiden, hålla mig vaken så att jag kan gå och lägga mig. Kan ju bli ’fel’ om jag lägger mig för tidigt.

Vädret
Höll jag ju på å glömma. Det är kanske därför jag ’hastigt’ blivit sämre? Jag har ju troligtvis en s.k. väderkropp. En levande fuktkänslig barometer som reagerar på temperatur.
Det ska ju komma massa mer snö, flera decimeter. Fantastiskt spännande.
Jag och sonen ska åka till Trollhättan i morgon och hämta farsan.

Hälsoläget:
Ingen toppnotering idag. Värk och kraftbortfall i hela högersidan. Känselbortfall i höger fots mittentår som gick över. Ländryggsutmattning är nog en bra benämning på det jag råkade ut för. Jag kan inte påstå att jag hade värk. Det var mer en trötthet, i ländryggen.

tis 12-jan-2010 23:56

sömn ok.

Värk
Kan knappt stödja på högerbenet. Något i knäleden mår inte bra. Säkert straffet för gårdagens Wii-boxningsmatcher.

Promenad
Lyckades ta mig runt på en lite kortare promenad så nu vill jag nog påstå att knäleden känns lite bättre.

Nytt projekt
Jag har lagt TexSpelet Sjuk, på hyllan.

I stället har jag startat upp ett nytt projekt. jag är expert på att starta upp. Jag har börjat dokumentera min barndom, 1955-1973, på riktigt. Hur var det? Vad gjorde jag? Vad hände?

Känns riktigt inspirerande.

Det som kickade igång mig var att jag började läsa boken: lega – tjugo år som ändrade världen, Roland Hällfors, ISBN: 91-631-5168-5. Den handlar om Trollhättan och hur det var där åren 1930-1950.

Har blivit lite omskakad av min forskning i min barndom. Min skolgång var inte alls så sönderhackad som jag gått och inbillat mig…

Audionom
Ska träffa en kl 14:00, på NÄL, Audionommottagningen. Mina hörapparater ska diskuteras.

Det tog 2 minuter…

Farsan
Uträttade några ärenden åt far och sedan åkte jag och hustrun och hälsade på han.

På hemvägen handlade vi lite (massor…)

Hälsoläget:
Just idag. Inget vidare. Har varit tvungen att ta vid behovsmedicin 2ggr. När vi var i mataffären förlorade jag känseln i tån som sitter höger om vänster lilltå, 4:e tån. Sådant bådar ju inte gott. Men det gick över.

mån 23-mar-2009 21:59

sömn ok. Någon gång under efternatten vaknade jag, låg på vänster sida, av att huvudet och övre delen av överkroppen liksom studsade upp och ned. Det var muskler på vänster sida om nacken som gjorde en samlad muskelattack. Vände på mig. Vaknade sedan igen av att jag låg på vänster sida igen(?) och ’studsade’ upp och ned med huvud och axel.

I går kväll hade jag problem med en dela av en muskel nära vänster fotknöl. Den drog ihop sig så att det kändes som en bubbla som sakta sväller och sedan faller ihop. Fast just denna muskelaktivitet verkade vilka gå över i något form av kramp.

Det vill vi inte.

Efter lite vridande och vinklande på huvudet så upphörde det. Och det är vi mycket glada för.

Försäkringskassan
Jag skickade ett mejl till min handläggare tisdagen den 17 mars 2009 och ansökte om en dialog. Jag ville bli kallad.

Kommer det inget med posten idag så får jag ta och ringa upp.

Inget med posten så jag ringde och fick givetvis prata in ett meddelande på en telefonsvarare.

Inte f-n ringde det tillbaka någon FK-handläggare.

Då ringde jag till den nationella magiska FK-växeln och fick först bekräftat att det var just den handläggaren jag hade och så fick jag direktnumret.

I morgon blir det telefonterror, även om det är mot en telefonsvarare.

Polariseringsfilter
Har beställt ett sådant från en Expertbutik i Trollhättan. Det verkar ta evigheter innan den kommer. Jag beställde ett måndagen den 9 mars 2009.

Nu har de lovat att det ska komma i början på denna vecka.

Ett polariseringsfiler används som ett försättsfilter på ett objektiv, vanligtvis till en systemkamera. Ska du t.ex. fotografera fiskar i ett akvarium eller någon annanstans genom en glasruta så gör ett polariseringsfiler att du kan filtrera bort reflexer som bildas i glaset. Speciellt om bakgrunden är mörk och det du har bakom dig är ljusare.

Släktforskning
Jag är nog fast. Tror jag. Det är kul att ’forska’ i sina rötter men kanske mest spännande är det att se vilka nu levande släktingar man har, utöver de jag redan har koll på. Det är massor!

En helt ovetande gren dök upp. Jag hade nog hört att mor Vivan nämnt att hennes mamma, min mormor Valborg var bördig från Norge.

Jag tror jag har hittat vilka Valborgs föräldrar var:
Fadern: Karl Johan Olofsson
Moder: Karolina Karlsdotter
Adress: Torgerslund och/eller Torgersröd
Ort: Naverstad

Det ligger ju åt Norgehållet – Övre delen av Bohuslän, vid Tanum.

Jag har aldrig hört mor Vivan prata om några släktingar på mormor Valborgs sida. Men jag måste ha varit döv och fattat noll. Nu begriper jag vad det berodde på att vi tillbringade somrarna i en stuga uppe i Bullarebygden…

Mormor Valborg hade 3 bröder och 5 syskon. Har inte hunnit kolla upp hur det sedan har grenat sig ’nedåt’. Där ser man!

Mina Live-värden
[Visa mer…]

Hälsoläget
Morgonen: Lite segt och haltande, släpper efter någon timma. Värk i höger han lillfingersidan. Gasläcka i huvudet.
Under dagen: Högerbenet har inte velat vara med idag så jag har hållit mig inne – synd när det var så fint väder. Ja, i vart fall här i Vänersborg.
Kvällen: Oförändrat. Inte riktigt, höger tumme bråkar, det svider och bränner och emellanåt försvinner känseln helt. En seg dag. Strax dags för sängen.

ons 18-mar-2009 22:26

sömn rätt så orolig? Kroppen var stel och värkig på morgonen. Kändes som om jag hållit på med någon maratongrej eller en korpfotbollsmatch, dagen innan.

Tinnitus, kramper, skakningar och ryckningar
Låter inget vidare. Det är det inte heller. Jag hade planerat att hålla mig inne idag och bara göra min filéträning och en stund på spikmattan.

Men så kom solen, och värmen. Jag kunde inte vara inne. Jag promenerade min vanliga* naturrunda. Stannade och vilade flera gånger. Skrämde slag på en hare.

På hemväg hittade jag en Gråsparv (en sådan där liten fågel som är förvillande lik den mer vanliga Pilfinken)
Tog en hel radda bilder. Ska se om någon duger att publicera.
[Bild: Gråsparv (Passer domesticus)]
På min bildblogg redovisar jag för hur jag manipulerat den här bilden.
(Jag gjorde först hela rasket, satt och ’finlirade’ i säkert en timma, då bestämde sig GIMP för att lägga av?! Hade jag sparat? Svar: Nej. Alltså bara att börja om från början. Fast nu gick det ju lite lättare när jag visste mer precis hur jag ville ha det.)

När jag väl kom hem kände jag att det inte var bra. Jag lade mig på sängen. Försökte med all avspänningsteknik jag kunde komma på. Varenda muskel i kroppen skakade, tinnitusen var en kakofoni, emellanåt kom det en del ryckningar. När jag började känna krampliknande besvär så gick jag upp och tog extramedicin. Efter att ha legat i sängen mellan 16-19 så börjar jag känna att jag nog klarar att komma upp lite.

Jag skriver ju det här :me:
*Förr om vårarna har detta varit min lilla favoritrunda om ca 2500m.

Mina Live-värden
[Visa mer…]

Hälsoläget
Morgonen: Väldigt motigt, det hugger och sticker lite varstans. Känselbortfallet vid höger tumme ökar och var stundtals upp i ’brännläget’, gick tillbaka snabbt och det är skönt. Väntar på att medicinen ska börja verka.
Under dagen: Vädret blev ju sådär väldigt våraktigt. Och som jag skrev i början så gick jag ut på en promenad. Tydligen var inte det där så bra. Musklerna och nervsystemet gick i spinn. Först liksom vibrerade alla muskler i hela kroppen. ja det kändes i vart fall så. Sedan började regelrätta muskelryckningar, armar och ben rycker till och för sitt eget liv. Det var när det kändes som att nu kommer musklerna att börja krampa som jag gick upp och tog extramedicin. Efter ca 20-30 minuter lugnade det ned sig och jag kunde vila en stund. Stund å stund, jag sov i ca 2 timmar.
Kvällen: Känns lite bättre. Tinnitusen är på en behaglig låg nivå. Värk och andra besvär har lugnat ned sig. Strax dags att gå och lägga sig, igen.

mån 1-dec-2008 21:46

sömn ua, hade dock dels svårt för att somna och sedan på morgonen svårt för att vakna…

Promenad
Fick till det med en promenad. Annars har jag tagit det väldigt lugnt idag, hela dagen.

Data-GNYu-Wiki
Pysslat lite.

Hälsoläget
Morgonen: Svårt att komma upp, trött. jag avskyr att sova bort den ljusa tiden på dagen.
Under dagen: Kan inte komma på något att gnälla över…
Kvällen: Värker i nacke, bröstrygg. Ingen känsel i lillfingrarna och så väser det som f-n i huvudet.

tor 13-nov-2008 19:38

sömn ua

Morgonen
Körde hustrun till en plats där det var en massa andra kvinns. De väntade på en buss som skulle föra dem till Ullared och Gekås. Hon ska vara tillbaka vid ca 20:00.

Data-Wiki
Pysslar lite med den ’wiki’ (kunskapsdatabas) jag håller på att bygga upp. Än känner jag mig inte mogen att släppa den offentligt. Det går ju inte så fort…

Kvällen
Dags att åka å hämta hustrun…

Hälsoläget
Morgonen: Värker besvärande i lårets yttre, bakre sida, i höger ben.
Under dagen: Värken har släppt lite. Har hållit mig i stillhet. Skippade promenaden, bra på kort sikt, sämre på lång… Men jag ska ju till sjukgymnastiken i morgon igen.
Kvällen: Det VSFIH. Svag i benen. Svider i höger tumme. Ingen känsel i lillfingrarna. Utöver det känner jag mig faktiskt pigg?

sön 28-okt-2007 17:42

2001 2002 2003 2004 2005 2006

Den 21 mars var det dags för s.k. slutbesiktning. Förhoppningsvis är det sista gången jag träffar Dr BL.
Besiktningen gick galant. Jag blev godkänd. Inga problem att börja jobba, tyckte Dr BL.

Jag var då ca 98% frisk om vi jämför med besvärsläget innan operationen. Jag tyckte definitivt att jag såg ett ljus. Jag var på väg tillbaka!

Ett stort bekymmer var dock att magen / tarmen var totalras. Allt gick i princip rakt igenom. Det enda jag tålde bra var Thekakor? Utöver det en diet som var sockerfri, fettsnål, fiberfri och mjölkfri.

Och väsandet, tinnitusen ville inte ge med sig och så hade jag fortfarande ett känselbortfall i tummen. Men jag hade ingen värk och inga andra konstiga besvär, orsakade från nacken, ska väl tilläggas.

Konstatera att felet på magen beror på att magen / tarmen är förbannad efter många års läkemedelsmisshandel och behöver vila – så får det bli.

Kontaktade min arbetsgivare och flaggade för att jag nu planerar en Comeback. Jag tyckte det var lämpligt att vi började med ett rehabiliteringsmöte, i maj. Strax därefter ville jag börja arbetsträna.
Det sket sig. Arbetsgivaren snöade in sig på att Försäkringskassan inte var närvarande. Ändå hade jag muntligt besked från FK att delge mötet. Det godkändes inte. Och det bestämdes att jag inte fick börja jobba förrän ett rehabiliteringsmöte hållits. Snopet! Man kände sig inte så värst välkommen tillbaka.

Här ska nämnas att FK och min vårdcentralsdoktor inte tycket att jag skulle börja jobba förrän ett år efter operationen. Arbetsgivaren var inne på samma linje. Jag gick mer på operatörens bedömning och han menade att jag kunde ha börjat jobba redan tidigare.

Nåja jag gick hemma en månad till. Den 31 maj var nästa rehabiliteringsmöte. Allt avlöpte väl. Hade t.o.m. med mig ett intyg från min sjukgymnast som intygade att jag kunde börja arbeta, i mindre omfattning om arbetsplatsen var anpassad. Planerad jobbstart, på 25%, den 12 juni 06.

Började också sätta ihop ett jympapass. Hade bestämt mig för att börja leda Friskis&Svettis BAS-jympa till hösten. Skitkul!

Det kändes otroligt bra att få börja jobba. Enda smolken var att arbetsgivaren inte hade beställt något höj- och sänkbart bord och ny stol. Inte fick jag någon egen arbetsplats heller. Jag fick dela rum med Omsorgsnämndens ordförande. Hon gillar dofter – det gör inte jag.

Fick veta att chefen beställt bordet samma dag jag började jobba, det är minst 6 veckors leveranstid. Så som jag tjatat på han att beställa. Det var en av anledningarna till att jag valde att börja arbeta 25% istället för att börja arbetsträna. Hade jag börjat med arbetsträning så hade inget bord blivit beställt. Arbetsgivaren gör inget som de inte måste, tyvärr.

Den här semestern ska sent glömmas, av flera orsaker men främst av att jag fjällvandrade! Vi hyrde en stuga i Vemdalen och jag gjorde långa fjällvandringar. Det var en euforisk upplevlese.

Själva jobbandet går bra. Fritiden går bra. Besvärsnivån är minimal. Och så är det fram till slutet på 2006. Då säger min vikarie upp sig. Han blev erbjuden fast tjänst och accepterade. Men så fick han bättre jobb i GBG.

Det där ställde till det. Enda positiva var att jag fick tillbaka min arbetsplats. Nu hade inte förvaltningen någon som skötte IT-samordnaruppgifterna. Vi hade också fått ny chef. Effekten blev att jag fick försöka hinna med allt (IT-samordnaruppgifterna) inom mina 50% som jag då var uppe i.

Gjorde ett försök att arbetsträna upp till 75%, det sket sig. Nu började en jobbig tid där jag fick sitta med min nya chef och förklara att jag inte kunde ha så många arbetsuppgifter, att vi måste prioritera.

Vid ett tillfälle blev jag riktigt ledsen. Jag hade kommit överens med chefen om en arbetsuppgift som jag inte kunde ha kvar. På en arbetsplatsträff säger då chefen att: ”Nisse vill inte ha den här arbetsuppgiften, vem kan ta den i stället?”. Då kommenterade jag omedelbart: ”Det handlar inte om att jag inte vill, det handlar om att jag inte kan, jag orkar inte, det finns inte tid.” Jag såg på chefen och på en av mina arbetskamrater att de inte trodde på mig – fy för attan!

Jag slet och jobbade och försökte hinna med, vilket jag inte gjorde. Ett problem var att min chef inte kunde förstå att om vi hade möten, ofta, så tog det mer tid, procentuellt, från mig, än från de som hade heltid. Dessutom hade jag ju, p.g.a. min deltid, alltid mindre tid till förfogande mellan två möten, att utföra uppdrag på. Det var tydligen också svårt att förstå.

Torsdagen den 17 augusti 2006 ca kl 21:00.
Telefonsamtal från akuten Uddevalla, vår son, har vält, kört i kull, blivit påkörd? Motorcykelolycka. Klagar på ryggvärk, spänd buk. Skrapsår i ansiktet och troligtvis på kroppen i övrigt.

Vi åkte dit. Vi stod där, ensamma, i en ödslig korridor, mitt i natten och väntade, utanför IVA. Sonen var på röntgen. Han levde tydligen fortfarande?

En säng kommer, 3-4 personal runt omkring, en massa stativ, monitorer? F-n! Han ligger i respirator, tänkte jag. Kommer fram. Han är vaken, tittar på oss, höjer en hand (Yes! Ingen förlamning i den nivån i alla fall). Och så säger han: ”Förlåt, det var ju inte meningen ni skulle få uppleva det här…”.
Vi får inte följa med in, de vill göra iordning först.

När vi kommer fram går jag direkt till sonens tår och klämmer till, ”Aj!” Säger han då. ”Bra.” Svarar jag. Sedan kan jag koppla av.

Det visar sig att hans nacke är bruten på tre ställen, 5 revben är brutna, ett nyckelben, en tumme och ett underarmsben och så var ena lungan kollappsad.

Han hämtar sig bra, ung pojk. Efter 7 veckor kan han ta av nackkragen och börja sin rehabilitering.

Den 27 december 2006 tar min syster livet av sig.

Det gjorde inte fortsättningen lättare.

Läs mer om min sjukhistoria, första halvan av 2006, på: Det hela började hösten 2001. År 2006

Proudly powered by WordPress. Temat (layout) gjort med WordPress Theme Generator.
Copyright © blogg.ngn.nu. All rights reserved.
Creative Commons License NGN-Konsult © 2007
This work is licensed under a Creative Commons Attribution 2.5 Sweden License.