Bild på bloggens författare

Nisse

blogg.ngn.nu

Tiden före (historiken) till den här bloggen finner du här
(fast jag är 'snart' klar med att ha överfört 'allt', hit):
ngn_blogga_nu

Arkiv:

mån 14-apr-2008 23:59

(09:18) [rum 121 Vandrarhemmet]

Besvärsläget
Känns oftast bra de tidiga morgontimmarna. Idag gjorde jag så att jag tok min läkemedelsdos direkt när jag gick upp och det känns redan lite bättre Inbillar jag mig i alla fall.

Ca kl 16:20. T-Centralen STHLM. Vi sitter och väntar på vårat 16:45 X2000-tåg till Vänersborg.

Har vandrat runt lite i närområdet. Det är ju f-n att man inget orkar. Är det inte ryggen så är det magen.

Nu ska vi leta upp hissar som tar oss ned och sedan upp, till spår 12.

Vad händer?
Har precis ätit frukost. Hustrun är ute och ser sig omkring. Vi ska checka ut före 11:00.

Sedan blir det tunnelbanan in till T-Centralen. Där ska vi stoppa in väskorna i en box. Och därefter blir det väl säkerligen lunch och därpå fria aktiviteter.

Tåget mot Vänersborg (direkt) går kl 16:45.

Stortadsboende
Jag tror inte jag mentalt skulle klara att bo i en storstad mer än några månader. Jag har ju bott här uppe i tre månader.
Jag har gått på Karlbergs Krigshögskola – så pratar vi inte mer om det…

Finns det snok och huggorm? Inom promenadavstånd från Kungsholmen, söder och vad mer nu områdena kallas i den här storstadsdjungeln.

Bloggutveckling
Noterade att om en bildskärm är inställd på 3:4 visning, men är en s.k. widesceen, så blir det konstigheter på den här bloggen. Den är ju s.k. optimerad för ett visst bredd-höjdförhållande. Så det får fixas till och tas hänsyn till.

Jag är mån om att så många olika sorters Webbläsare som möjligt ska kunna ’se’ det jag ser. Därför försöker jag använda så enkel kod som möjligt. Men ibland blir det ett kompromissande.

Hemma!
Efter lite uppackning gick jag igenom min mejl och fick då se att jag fått svar från doktorn på Spine Center.

Och det visade sig att jag hade rätt i min bedömning. Jag har ett stort diskbråck i övre delen av bröstryggen. Och som i min värld förklarar en hel del av de besvär jag har i övre delen av kroppen.

Länken till min fråga/fundering: Fredag MR-besked (klicka på sista [Visa mer…])

Svaret jag fick idag: [Visa mer…]

Datateknik
Och så har paketet med nya routern kommit. Ska hämta ut den i morgon, när jag varit på Taktil Massage.

sön 28-okt-2007 17:21

2001 2002 2003 2004 2005 2006

I mitten på januari köpte vi (jag) en hund, en långhårig Collietik, trefärgad. Hon fick namnet Tessie. Jag ville ha henne mest för att jag hade så mycket tankar som var inriktade på det sjuka. Jag var ofta vrång, arg och lättirriterad. Mina besvär upptog mitt liv mer och mer. Jag tänkte att ett sätt att bryta det där är att tvingas fokusera på något annat. Och hustrun var med på noterna.

I början på 2004 var jag och fick fotograferat hela ryggraden. Nedre delen såg snygg och ren ut. Övre delen som vid förra röntgen. Några månader efter slätröntgen digitaliserade de min halsrygg. En s.k. Magnetröntgen. Den visade att min ryggrad och en del ryggradsnerver var ganska så rejält tilltryckta, av s.k. osteofyter. Fast det stod det inte på utlåtandet. Röntgenläkaren som tolkat magnetröntgen kunde tydligen inte se skillnad på osteofyter och diskbråck (förstod jag senare).
Jag tycket det i alla fall var väldigt skönt att få se den där magnetröntgen. Nu såg jag ju vad det berodde på att jag var så dålig.

Kallduschen kommer i april 2004. Då träffar jag samma ortopedöverläkares som i december 2001, då sa han att det var inget att göra, det tar 3-5 år innan det går över och så sa han en andra massa dumheter. Ja t.ex. att nackbesvär och tinnitus har inget samband med varandra, det är ju två olika organ – sa han. Så jag hade inget större förtroende för den här s.k. doktorn och inga stora förväntningar heller.

Men fanskapet säger att det man hittat på röntgen och på magnetröntgen sannolikt inte kan orsaka de besvär jag har och att han inte kan hjälpa mig. ”Jag är bara en halv doktor”, sa han. Han sa också: ”Doktorerna på Ryhov och Sahlgrenska kan inte hjälpa dig heller, vi gick samma utbildning, jag kan lika mycket som de.”. Och sedan ville han inte skriva specialistremiss till neurolog. Det skulle bli billigare för mig om jag fixade det via min vårdcentralsdoktor. Och jag min dumme gick med på det… tänkte inte just då på att jag hade frikort – det hade ju inte kostat något extra.
Den obildade inkompetente doktor ställde till ännu mera djävulskap, han skrev ett remissvar till min vårdcentralsdoktor där han tydligt menar att de besvär jag har, inte kan förklaras med de fynd som gjorts. Det där remissvaret följde sedan med när jag sökte hjälp hos andra specialister. Och inom läkarskrået är de ruggigt kollegiala. Man går inte emot en kollega i första taget.

Jag var efter det alldeles matt och nästan apatiskt. Pendlade mellan ilska och ledsen. Jag var hemsk att leva tillsammans med, hustrun hade det inte lätt.

Jag vet inte var jag fick krafter från men något måste ju göras. Jag gav mig inte. Jag fick min vårdcentralsdoktor att skriva remisser till neurologer på NÄL, Sahlgrenska och till Kärnsjukhuset i Skövde. Och till neuroortopeden på Ryhov i Jönköping.

I maj 2004 kom nästa kalldusch. Socialdemokraterna förde ju en lysande borgerlig politik på den tiden. Så Försäkringskassan var på frammarsch. Jag tvångskonverterades från Sjukpenning till s.k. sjukersättning (f.d. sjukpension) . Detta för att man skulle spara pengar och att politikerna (sossarna) bestämt att sjukskrivningarna skulle halveras. FK klappade sig på bröstet och basunerade ut att man minsann klarat målet. Det de inte talade om var att sjukersättningen (antalet sjukpensionärer) rasat i höjden. Jag tappade ytterligare 1000 SEK netto per månad (”förlusten” var nu uppe i ca 3000 SEK per månad). Och på något konstigt j-a vänster fick de mig att känna mig som en bidragsfuskare.

Ganska omgående fick jag veta att väntetiden till Neurologen på NÄL var ca 192 veckor. Så de skickade helt sonika tillbaka remissen till mig, inte till min vårdcentralsdoktor? Efter ny kontakt med vårdcentralen så skickades en neurologremiss till Sahlgrenska i Göteborg.

I början på hösten 2004 började jag undra vad som hänt med remissen till Neurologen på Sahlgrenska. Efter mycket telefonerande och letande visade det sig att någon läkarvikarie eller liknande skickat remissen till Neurologen på NÄL. Och där fanns den inte?

Visste inte om jag skulle gråta eller bryta ihop eller åka och slå någon på käften. Eftersom jag är näst intill pacifist så tog jag kontakt med patientnämnden och gjorde en anmälan. Där hände inget.

Nu skickade vi remissen till Neurologen på Kärnsjukhuset i Skövde. Själv tog jag kontakt med Ryggkirurgiska i Strängnäs. Och så en remiss till Neuroortopeden Ryhof i Jönköping.

Nu hade jag fått problem med att gå. Orkade inte eller det tog liksom stopp. Skitjobbigt. Och alla besvär, värk m.m. var värre.

Som grädde på moset meddelade Neuroortopeden Ryhov att de kunde inte ta emot mig eftersom vår region, Västra Götalandsregionen tagit ett beslut (politiskt) om att man inte ska betala operationer och behandlingar utförda på Neuroortopeden Ryhov på patienter från VG-regionen. Jag var en sådan.

Jag funderade ett tag så ringde jag till en avdelningssekreterare på Neuroortopeden Ryhov och bad henne lägga fram min ansökan på doktorns bord med en undran om jag inte kunde få en second opinion, åtminstone. Jag ville ha en rådgivning. Det skulle kanske gå. Sa hon.

Jag får senare besked om att jag fått en telefontid 041201. Efter samtalet med kirurg på neuroortopediska i Jönköping så kände jag en lättnad. I andra ändan av telefonluren hade jag en människa, en doktor som faktiskt sa att visst förklarar röntgenfynden mina besvär. Jag nästan grät av lycka. Jag var bekräftad. Men in i det sista ställde remissvaret från ortopedöverläkaren på NÄL till problem. Men när jag ordagrant förmedlade vad den doktorn sagt så togs ingen notis om det remissvaret. Telefonkirurgen såg ju själv på plåtarna hur det såg ut. Dessutom fick jag då också bekräftat att röntgenläkarens remissvar på min MR också innehöll en del felaktiga tolkningar.

Remissvaret från telefondoktorn i sin helhet:
Patienten har kontaktat mottagningen och bokats in på en telefontid med anledning av ovanstående remiss, där nackbesvär med rizopati C6 höger sedan 2001 beskrivs. Han berättar att han nu blivit sämre och dels fått symtom även från vänster arm, men även noterat en svaghet i benen vid promenader. MRT av halsryggen 2004-03-17 NÄL visar cervikal spinal stenos i nivåerna C4/5 och C5/6, där det är trängst i nedre nivån. Stenosen i denna nivå C5/6 är av den grad att den väl kan ge en cervikal rizopati liksom cervikal myelopati. Neurologisk bedömning är tydligen planerad i hemlandstinget, men oklart var den blir med tanke på väntetiderna. Rekommenderar att utredning hos neurolog eller nackkirurg sker efter prioritering med tanke på möjligheterna av en cervikal myelopati. Patienten är informerad att han enligt aktuella beskeden från Västra Götaland ej kan få remiss till oss för kirurgi här utan man hänvisar till Sahlgrenska sjukhuset.

Ovanstående text innehåller massor med ”förlösande” information, för mig, bl.a.:
1. Jag fick en diagnos: Cervikal Spinal Stenos
2. Jag rekommenderas nackkirurgi med prioritet, på Sahlgrenska.
3. Det är en ordentlig känga till ortopedöverläkaren på NÄL.

Det här året präglas också av andra behandlingsbakslag. Bassängträning i sjukgymnastikens regi fick jag sluta med p.g.a. att värken i underarmarna blev allt för svår. Akupunktur & s.k. TENS fick jag under lång tid. Det hade god effekt på mina spända muskel men behandlingen frigjorde andra besvär, den perifera (ut mot händer & fötter) värken ökade. Och alla läkemedel jag tog skapade svåra magproblem.

Läs mer om min sjukhistoria på: Det hela började hösten 2001. År 2004


2001 2002 2003 2004 2005 2006

Första gången jag begrep att det var något lurt i nacken, som orsakade den där märkliga värken mitt på höger överarms utsida, var när jag stannade utanför mitt jobb och tittade uppåt och det högg till som attan i armen.För att övertyga mig om att det inte var en tillfällighet upprepade jag det där ett antal gånger till – jag höll på att svimma av smärtimpulserna.Värken i överarmen började några dagar efter att vi via bilfärja landat i England och körde mot Skottland. Jag noterade då också att värken lättade om jag höll armen lite bakåt uppåt. Som när man håller handen på passagerarsätets nackstöd – vilket var precis vad jag gjorde. Värken lättade också av att jag gick. Vi gick mycket i Skottland. Det var högländerna (Highlands) som lockade.

Senare förstod jag att jag fått någon form av skada i nacken när jag satt i britsen, uppbackad bakom ryggen, på båten och läste i en bok. Det var relativt kraftig sjögång – jag somnade. Hakan gled ned mot vänster (ja, jag vaknade så i alla fall). Och så gjorde det attans ont i nacken.
Masserade lite, fixade till bädden och lade mig tillrätta, somnade och vaknade på morgon utan att känna något konstigt.Men det var troligtvis då en eller två s.k. mellankostdiskar brast eller buktade kraftigt (diskbråck). Och tryckte på ryggmärgsnerver som letade sig ut från ryggmärgen och ut till höger arm och gav upphov till en rackarns svår värk (rizopati).

Båtfärden från Göteborg till Newcastle var den 19 augusti 2001.

Innan jag förstod att det var diskbråck i nacken som orsakade problemen så misstänkte jag länge att det berodde på någon form av utslitningsskada jag fått av att cykla från Dinard i Frankrike hem till Sverige. Jag hade då problem med att det gjorde ont bak i övre delen av ryggen dör övre delen av skulderbladen möts, om man trycker ihop dem. Att det gjorde ont där berodde på att man (jag) cyklade framåtlutad med allt stöd på/mot händerna.

Jag kunde inte heller utesluta mångårigt sittande framför en dator med flitigt datormusanvändande.

Besvären blev värre och fler under slutet av 2001. Myrkrypningar i hela högerarmen. Bortdomningar som började i fingrarna och spred sig mot axeln. Känseln började försvinna i höger tumme. Alla besvär spred sig från fingrarna (tummen) och upp mot axeln, förutom muskelvärken, den började mitt på överarmens utsida och spred sig sedan åt alla håll.

Jag sjukskrevs och den s.k. kliniska diagnosen blev diskbråck eller diskbuktning i C6-nivån. Kotorna (vertebra) i nacken är namngivna och numrerade. Vi har 7st nackkotor och de benämns C1 till C7 och numreringen börjar uppifrån. Ryggmärgen (medulla spinalis) är också uppdelad, i s.k. segment och nivåmässigt stämmer det i nacken relativt bra, med kotornas placering.
Ta t.ex. ryggmärgssegment C6 här menar man det område av ryggmärgen där ryggmärgsnerv C6 har sin s.k. rot. Ryggmärgsnerv C6 har sin ”port” eller ”öppning” (foramen), ut mot kroppen, mellan kotorna C6 och C5. (en åt vart håll. Höger och vänster. Alltså finns det två C6 ryggmärgsnerver) Det är alltså risk för begreppsförvirring här. Flera olika kroppsdelar kan alltså ha samma benämning. C6 kan alltså betyda ett ryggmärkssegment, en nackkota, en ryggmärgsnerv (hö. el. vä.). Dessutom finns ett (hö. el. vä.) s.k. hudområde (dermatom) som också benämns C6.
(Och härmed ska jag försöka hålla tillbaka pedagogen i mig. Det blir så mycket text…)
I december 2001 var jag till röntgen för en s.k. slätröntgen. Cancer ska ju uteslutas bl.a. och så ville de få mer svart på vitt att det var diskbråck. De hittade s.k. nivåsänkningar mellan nackkotorna C4-C5 och C5-C6. De kunde också se s.k. bentillväxter (oseofyter). Därmed blev den kliniska diagnosen bekräftad. Mina besvär kunde förklaras med röntgenfynden.

Läs mer om min sjukhistoria på: Det hela började hösten 2001

Proudly powered by WordPress. Temat (layout) gjort med WordPress Theme Generator.
Copyright © blogg.ngn.nu. All rights reserved.
Creative Commons License NGN-Konsult © 2007
This work is licensed under a Creative Commons Attribution 2.5 Sweden License.