Onsdag

Jobbat 2 timmar, arbetsplatsträff, bl.a.

Bassängavslappning.

Sov en massa. Nu ca 18:00 har jag piggnat till lite.

Angående jobbet.
Jag annonserade lite tidigare om att jag eventuellt kommer att bli s.k. tvångsförflyttad. Jag är ju numer att betrakta som byråkrat och då har man ett eget rum, om man nu inte som jag bara arbetar 25%, då verkar det som om man får flytta på sig, bort från arbetskamrater och andra inarbetade ting.

Det får mig att tänka på något som jag undervisade om när jag var verksam som lärare i psykiatri. Jag drog den här undervisningen ganska tidigt på terminen. Den handlade om att komma för sent och vad det får för effekter. Den som mer eller mindre kroniskt kommer för sent har genom sitt beteende valt bort gruppen (klassen). Gjort en prioritering. Det tråkiga är att det kvittar vad som anförs som argument, har ingen betydelse om det faktiskt är behjärtansvärt. Gruppen upplever sig ändå som bortprioriterad.

Det där får som effekt att när gruppen planerar gemensamma aktiviteter så händer det att den s.k. kroniske senkommaren glöms bort. Det kan också bli så att det som senkommaren säger och tycker inte anses som viktigt även om det är skitsmarta grejer.

Det här är väl kända s.k. gruppdynamiska effekter och konsekvenser.

Det jag blir ledsen över är att det verkar fungera så även gentemot dem som blir sjuka (mig). Mina arbetskamrater som grupp agerar som om de blivit bortprioriterade av mig. Min insats eller närvaro är inte lika viktigt längre. Det kan till och med vara så att den upplevs besvärande. Ingen protesterar när chefen föreslår att jag ska flytta på mig för att underlätta deras möjligheter att kunna samarbeta mer effektivt (det fattas egentligen ett rum).

Det handlar egentligen om att de måste anpassa sitt arbete, efter mig, ca 10 timmar per vecka. De resterande 30 timmarna är jag ju inte där.

En medarbetare uttryckte det så här: ”Du kan inte begära att vi ska anpassa oss efter en som bara arbetar 25%”.

Intressant, det förväntas av mig att jag ska anpassa mig till 100% efter dem.

Helt bestämt är det inte men eftersom jag är den ende, av fem, som protesterar så är nog min möjlighet att få vara kvar i arbetsgemenskapen obefintlig.

Å andra sidan, med det klimatet, vem vill vara kvar då?

Fredag

Trött dag igår.

Jobbade hela dagen. Kom hem. Lade mig att vila. Fick gå upp och gå ut med hunden ca 22:30. Lade mig igen och sov tills nu.

Det svajar på jobbet. Upplever att min arbetsgivare inte är nöjd med att ha en ”halvmesyr”. Jag tror det mumlas om omplacering. Känns inte bra alls.

Dessutom har vi lokalproblem och givetvis fattas det pengar.

Måndag

Jobbade förmiddagen. Har bokat ett samtal med chefen om att jag vill diskutera min arbetssituation. Det funkar inte att klämma in 100% på 50%. Inte för mig i alla fall. Arbetsuppgifter måste prioriteras bort.

Promenad med hunden. Käkade, sedan blev det sängen för en stunds vila. Hustrun kom hem.

Satte igång med listerna. Färdigställde en liten bit om ca 1 meter. Det tog nästan två timmar.

Eftersom vi har värmeledningsrör liggandes direkt på golvet(?) så måste jag bygga en list. Jag använder en 22x22mm fyrkantlist och så på den skruvar jag en vanlig 55mm golvlist.
Jag skruvar först ihop listerna sedan gersågar jag.
Därefter måste jag slipa listerna på insidan, i hörnen, annars tar röret emot.
Sedan kompliceras det hela av att det sågar snett? Om ”det” är jag eller undermånliga verktyg ska vara osagt. Det jag kan säga är att såga rakt med de verktyg jag har kräver hantverksskicklighet och det har inte jag. Det blir ofta snett med andra ord.
Mest beroende på att jag har svårt för att få listen riktigt horisontell. Även om jag använder vattenpass.

Två riktiga sågbänkar hade nog varit bättre än matsalsbordet och en köksstege. Och så ”väger” jag in det hela genom att lägga plankbitar.

Nu tror jag det blir lite slötittande framför TVn

Onsdag

Det gick riktigt bra på jympan idag. Jag tror ingen märkte att jag hade ont i ett knä.

På jobbet ökar min förvirring. Det blir bara mer och mer av oförutsedda uppgifter som dyker upp. Oförutsedda kanske är fel ord. Det är ju frågeställningar som ingår i mitt jobb men de duggar tätt nu. Jag hinner inte med att bygga struktur, regler och rutiner. Att få ordning. Det där känns inte bra. Dessutom är jag omgiven av tveksamt fungerande rutiner inom enheter som jag inte kan påverka. Det skapar frustration. En blir lite smålömsk emellanåt.