blogg.ngn.nu

Nyss hemkommen.

Hustrun och jag har varit på After Work. Hittade bl.a. Siv & Sune där.

Himla trevligt på Swania, trevligt sällskap, god mat och ett gäng öl.

Dottern ringde och berättade att hon fått ett stipendium för att åka till Japan och studera Japanska, Jösses! Nu blir det till att spara pengar. Självklart ska vi åka till Japan och hälsa på, nästa år, i mars, tror vi.

Bibblan:
Efter tips från Annika B var jag till biblioteket och lånade två böcker av James Harriot; ”I vår herres hage” (1979) och ”Vår Herres folk och fä” (1982). Det fanns fyra titlar till men jag fastnade för dessa två. Nr 2 och 5 i ”serien” tror jag.

Miljöstationen:
Tog ”omvägen” till miljöstationen för att lämna gamla brandvarnare och tomma sprayburkar. Kom 8 minuter för sent. De stängde 16:30?

Hälsa:
På väg till biblioteket och därifrån så trodde jag att jag skulle ”durva av”. Det ”högg” och smärtade till i armar och ben. ”Cooping” tänkte jag då, slappnade av och försökte fortsätta som om jag inte hade ont alls. Lyckades tydligen bra för jag mötte en bekant som piggt frågade hur jag mådde. Folk tycker inte om att man då svarar: ”Jo tack, jag ska opereras den 29:e”. Det är inte ”det” de vill höra när de frågar hur man har det. Det är ju inget kul? Det är ju dystert. Efter lite prat hit och dit fick jag ett käckt: "Lycka till!" Och jag tackade så mycket.

Annars är det prima liv!

Är ett bra uttryck på det jag kände för en stund sedan. Jag var förtvivlad och hunden var hysterisk. Hon blir det när hon blir rädd, liksom upprörd.
Jag hade tänkt att vi skulle göra en längre tur idag. Jag på cykel, med springande hund. Först lämpade vi av lite sopor. Då kommer en av grannarna med sin schäfer, där schäfern uppträder som om Tessie inte hade något existensberättigande över huvudet taget. Ja så som hon själv brukar uppträda mot framför allt lite större mörka hundar? När hon blir utsatt för det viftar hon lite försiktigt på svansen och ser liksom förvånad ut.

Det mötet lade väl lite grund för nästa. En mellanstor svart hund uppenbarade sig. Och vips var rollerna ombytta. Jag ”vet” att detta beteende hos i alla fall vår hund betyder att hon känner rädsla och osäkerhet och då är anfall bästa försvar? Så, den där hunden förtjänade att dö, enligt vår hund. Sedan försvinner den bara? Hundens matte och hunden ”försvann” in i sin parkerade bil.

Så Tessie blev som förbytt. Hon for fram och tillbaka, hit och dit. Och letade? Det luktade ju så starkt, var hade ”hotet” gömt sig. Hela tiden försöker jag prata lugnande till henne. Kallar in henne till mig och försöker förmedla att hon är duktig när hon är vid min sida. Sådär håller vi på hon far iväg, jag ”ropar” lugn och hon rycker i kopplet. Jag ropar in henne, hon sticker iväg och jag försöker med rösten hindra henne från att rycka i kopplet. Jag misslyckas.

Detta håller väl på kanske 2 minuter. Men det är fullt tillräckligt för att mina besvär ska fyrdubblas. Värken ökar i nacken, ryggen, armarna, ländryggen och benen, Tjuter i huvudet, muskler krampar och humöret sjunker. Lika bra att avbryta rastningen så fort som möjligt.

Till slut lugnar hon ned sig och får kissat och bajsat och vi går och ställer in cykeln. Och när jag kommer in är det bara att gå till medicinskåpet och stoppa i sig extra medicin. Förbannade hund! Tänker jag då. Samtidigt som jag vet att det ju inte är hennes fel. Det är min otillräcklighet. Att jag inte orkar. Då tycker jag mer synd om hunden än om mig själv.

Det är vid sådana här tillfällen som jag verkligen ser fram emot operationen.

Nu blir det mat och sedan vila!

Lugn, bara lugn!

Nu blir det en riktig långkörare två dagrapporter och två mediereflektioner. Jag ”lägger” dock in det hela i olika ”avsnitt” som flera ”inlägg”. (Kolla nedåt) [not; 16/2-2011: Gäller främst ngn.blogga.nu]

Söndag den 28 augusti 2005
Jag sov då hyfsat bra under natten trots ”stenhårda” sängar. Var väl lite väl svettigt/varmt för min trevnad men det gick. Vi ”vågade” inte ha något öppet fönster med tanke på misstanke om ”skumma typer” i området. Och frukost klarade vi också av. En liten promenad, i morgonsolen, blev det för att kolla runt på campingen.

Inga problem med att hitta till nästa bostadsområde: Norra Älvstranden. Jag körde ”på känn” och vi kom ”rakt på”, fast från ”fel håll”.

Norra Älvstranden:
Området känner jag mer som Eriksberg.

Fika vid informationen fick bli första aktiviteten. Där hade de också en jättelik skalenlig modell av hela området mellan broarna: Älvsborgsbron och Hisingsbron (kallar i alla fall jag den) och med omkringliggande bebyggelse i områdena närmast älven (hamnen).

Lägenheterna Göteborgs Stads Bostad AB:
Detta var våra första lägenhetsbesök här på detta bostadsområde och det imponerade. Hisnande utsikt över gamla hamnen, mot centrum. I den ena hade man en terrass även där med läcker utsikt. Det enda vi tycket var läbbigt var att staketen var så ”korta”? Inte skulle vi våga ha fest där ute. Då fick man väl fästa festdeltagarna med karbinhakar och klätterlinor i så fall.
I den mindre av lägenheterna kunde man ligga i sovrummet och njuta av hamnutsikten.

Skulpturutställning:
På pir 4 hade ett antal konstnärer utställning. Det mesta var sevärt men tyvärr var det en skulptur som stal den positiva känslan. Det var en Älg gjord i tre lager stålnät och beroende på i vilken vinkel man kikade på den så framträdde ett nazzehakors? Jag försökte komma till tals med den som passade utställningen men den personen var inbegripen i en flummig diskussion med någon konstnärskollega.
Det jag ville veta var hur konstnären tänkte när den lät en oskyldig Älg utgöra ”ram” för ett nazzehakors? Om det hela nu var gjort för att väcka ”hemska” känslor så varför gömma nazzehakorset i en Älg?

Mat:
Efter den ”svårsmälta” upplevelsen var det dags att hitta något mer lättsmält, mat. Och det gjorde vi, till slut. De flesta matställena öppnade ju inte förrän 13:00? Det blev en räkmacka nere vid ett hamncafé. Där satt vi en stund och njöt och vilade oss och inväntade den inglidande Ostindiefararen Götheborg. Jajamensan vi skulle få vara med om något mycket ovanligt och sevärt. Se en ”gammal” ståtlig stor träsegelbåt komma glidande in under Älvsborgsbron och angöra vid sin hemmahamn, pir 4, vid Norra Älvstranden.
Medan vi väntade på detta unika ögonblick fick vi i fiket bevittna mötet mellan ung och gammal. En ung mamma med liten hysteriskt skrikande bebis lånar toaletten. Där inne finns ett skötbord. Det är kö till toaletten. Bakom mamman och bebisen står en gammal tant. Mamman går in och vi hör hur bebisen skriker. Efter kanske fem minuter rycker tanten i dörrhandtaget till toaletten? Vi hör fortfarande hysteriska skrik inne från toaletten. Efter kanske två minuter går den gamla tanten fram och dunkar hårt på dörren? Strax därefter kommer en dam och ställer sig bakom den gamla tanten. Den gamla börjar beklaga sig för personalen och damen bakom henne. Då visar det sig att damen bakom den gamla tanten är bebisens mormor (i alla fall hennes barnbarn). Och mormor är något irriterad på gamla tantens framfart med toalettdörren. Diskussion uppstår. En kort stund senare kommer mamman med bebisen ut. Hon ser ledsen ut och blänger lömskt på gamla tanten och säger något som jag inte riktigt uppfattar. Tanten får nu i alla fall komma in på toaletten.
Från initierad källa får jag vetat att tanten ”inte har alla hästar hemma.” Hustrun och jag diskuterar kort det vi fått bevittna. Först tycker man ju att det var väl ett j-a sätt av den gamla kärringen! Men, om den gamla tanten hade inkontinensbesvär? Hur kul är det då att stå utanför en toalett och känna att man kissar på sig? Vad är rätt? Vad är fel?

Ostindefararen Götheborg:
Först såg den löjligt liten ut. Sedan blev den jättestor. En ”speaker” informerade oss om en massa historia kring denna magnifika båt. Vi fick bland annat höra hur den i princip var helt handgjord. Bl.a. var seglen av linne från England och de hade sytts ihop, för hand. Det största var 200 kvadratmeter och vägde 400 kilo. Vi blev matade av mer fantastiska fakta. Mycket imponerande. Häftigt med fyra kanonskott och de andra stora båtarnas hälsning.

Vilket antiklimax jag därefter får uppleva? På Ostindiefararen Götheborgs babordssida hänger en stor landstigningsramp, i aluminium! Eller möjligtvis i galvaniserad plåt. Men hallå!
Om nu hur många människor som helst lagt ned en hel massa outgrundlig ideell tid och kraft för att göra denna båt så autentisk och tidsenlig det nu bara gick, ska man då ”förstöra” det med ett stort stycke otidsenlig metall?
Nä, jag fick ”B”-smak. Sorry!

Husbåt:
Stor besvikelse. Den såg fräck ut men vi fick inte kolla hur den var att bo i.

Lägenheter Riksbyggen:
Det är ju häftigt med utsikt å allt. Men planlösningarna är för det mesta tveksamma och i det närmaste nästan ogenomtänkta? Ingen lägenhet, någonstans, har ett ”riktigt” kök. Alla har ”öppen” planlösning.

Lägenheter JM:
3,9 Miljoner kronor i insats och en månadshyra om 7500 kronor. Då får man en fyrarummare med hamnutsikt. Som hittat? Hittade en garderob, visserligen dubbel, men den kostade 15000 kronor, för en garderob?

Lägenheter Norra Älvstranden Utveckling AB:
Det enda de här lägenheterna hade att erbjuda var just utsikt, över en konstgjord damm. Efter att ha sett en hel del fiffiga lösningar vad avser köksutrustning så hamnade vi här ca 20 år bakåt i tiden. Inte hjälpte det att hyrorna var nära 10000 kronor per månad.

Fika:
All denna kapitalistiska ”yra” gör att man mer än vanligt måste ta en fika.

Lägenheter HSB:
Här hade de jobbat med tekniken. Dataterminal i varje lägenhet. Videokamera vid porttelefonen så man kunde se vem som ringde på. Möjlighet att bevaka bilen i garaget via video. Bokning av tvättstugan m.m. Alla lägenheter var larmade via aktivering av rörelsedetektorer. HSB’s planlösningar vann också vårt gillande.

Seniorboendet:
Detta hade hustrun och jag tänkt skulle bli ”huvudattraktionen”. Att få se lägenheter optimerade för äldre (seniorer). Vi är ju så fruktansvärt gamla, jag och hustrun. I alla fall jag, som är yngre än hustrun, ’he, he’.
Megabesvikelse! Det enda vi fick se var en samfällighetslokal med en möbelutställning av någon designer? Och ingen egentlig vettig information om själva seniorboendet?

Bilresa hem:
Hittade lätt ut ur GBG. Körde E6:an norrut mot Kungälv och där över bron och vidare norrut på 45:an. Regnade en hel del. Trött.

Hämtade hunden:
Hon, hunden, hade skött sig utmärkt. Det enda Mor hade att klaga på var att vi glömt att informera om att Tessie löpte. Man kan ju inte tänka på ALLT, eller?
Efter en god kycklingpaj samlade vi ihop oss och körde hem.

Hemma!
Det gick smidigare än vanligt att lasta ur och plocka i ordning. Vi börjar få vana på det där. Hustrun menade att det berodde på att vi bara varit borta en natt. Jag kontrade med att det brukar inte hindra oss från att packa bilen som om vi skulle vara borta i 14 dagar. Vi lär oss, vi också.

Amhult:
Hustrun släppte av mig vid informationen eftersom jag har problem med att gå längre sträckor. För säkerhets skull tog jag med mig mina gåstavar.

Först var vi inne i Kulturhuset och kikade på utställningen och efter det en nödvändig fika.
Sedan blev det att vandra, upp mot ett gammalt flygledartorn.

Villor, Skanska:
Där upp på kullen hade de byggt villor i flermiljonklassen (4?!). Visst var de fräcka. Men ta t.ex. ett av trevåningsvillorna, köket låg på andra våningen? Och i köket fanns en utgång till en terrass som låg i "markplan" men den var omgärdad av ett rejält staket? Du kom inte ens åt din egen trädgård den vägen?
Dessutom var taken täckta av tjärpapp och lutningen var väl ca 10 grader?

Flygledartornet:
Det var fräckt! Det var ombyggt till fik. Kul idé men det måste vara en mardröm att vara personal och springa upp och ned i alla dessa trappor?

Regn:
Givetvis började det regna eftersom vi bestämt att lämna både paraply och regnkläder i bilen.

Lägenheter, Bostadsbolaget:
Utemiljöerna var väl OK. Men planlösningarna var tveksamma. I en lägenhet var det ”fri sikt” rakt in på toa från köket. Det gillar inte vi.

Altanträdgårdar:
Här ”gick vi igång”. Det var imponerande hur olika det kan bli. Här blev det väldigt tydligt. Alla uteplatserna hade samma fysiska grundutförande. Sedan hade ett antal trådgårdsarkitekter eller designer eller konstnärer eller vad vi nu ska välja att kalla dem, fått ”fria händer”. Klart sevärt!

"stora" lägenheten, Bostadsbolaget:
En av de större lägenheterna visades upp. Istanes! Först fick man knata upp för en smal trappa och så kom man upp i ett slags allrum som var omöjligt att möblera. Köksdelen var väl OK men den ”öppna ytan” var blockerad av en stor fyrkantig ”felplacerad” fristående arbetsyta. På detta plan låg också två stora toaletter, snett mitt emot varandra? Här fanns också tre sovrum. Ytterligare en smal trappa upp låg vardagsrummet? I trappan satt dessutom ett fullständigt onåbart litet öppningsbart fönster? I ändan på det stora rummet fanns ett mindre rum med snedtak.

Olle:
På väg tillbaka mot startpunkten bromsade en bil in och i den satt Olle, med fru. Vi fick tjôta lite. Olle är han som har marknadsfört ett regncykelskydd: Det kan ni kolla här!

Fikade:
Det är tufft att gå på så många visningar. Vi gled in på HSB’s servering som var tillfälligt inhyst i deras samfällighetslokal. Där roade serveringspersonalen sig med att suga i sig helium från ballonger. Tanken var väl att de skulle låta som Kalle Anka. Men när det är tjejer, med redan ljusa röster, blir inte effekten lika rolig. Dessutom hur nyttigt är det att suga i sig helium? Jag vet inte?

Lägenhet, HSB:
4:e våningen. 1 Mkr. Kommer inte ihåg den så mycket. Så då var det väl inget speciellt med den? Nu [20:00 den 29 augusti 2005] kom jag på vad det var som var speciellt med den här lägenheten (det fanns en anledning till att den var med i mina minnesanteckningar), den hade en lysande planlösning för köket. Även här var planlösningen öppen men man slapp att stå med ryggen mot resten av rummet när man t.ex. diskade. Ut från hallväggen gick en vägg som delade köksdelen och vardagsrumsdelen, i brösthöjd och där var bl.a. diskhon. Kändes väldigt bra.

Radhus, HSB:
1,5 Mkr. Ganska bra gjort att ”klämma” in några radhus ”mitt i” alla lägenhetskomplex. Allt var snett. Medvetet förutsätter jag. På andra våningen hade de en toalett där dörröppningen var så smal så jag fick gå in på snedden och ”så” bred är jag inte. Och ändå är jag bredare över axlarna än jag är rund om magen! Det verkade vara en stor ”lufttrumma” eller ”stam” som begränsade utrymmet? Men längst in i toaletten såg jag en ”utbuktning” som mer såg ut som en ”stam”. Jag gick ned i trappan och kikade vart den där stora ”lufttrumman” tar vägen nedåt? Ingenstans? Rakt över, mitt på, halltaket? Märkligt, mycket märkligt.

ICA Maxi:
Vi avslutade besöket på Amhult med lite handlande i närliggande affär.

Bil till Campingen:
Vi har haft otrolig tur, jag och frugan! Vi har inte kört fel en enda gång? Galant hittade vi till Campingen nära ÅBY travbana.

Stugan:
Precis den här storleken på stuga är det vi egentligen letar efter när vi är ute på allehanda stugvisningar hemmavid. Friggebod på 10 kvadratmeter. Toaletter, duschar och kök i ett gemensamhetsutrymme alldeles intill. Utmärkt. Ja, det inbillar vi ju oss inte att vi ska hitta när vi är ute och kollar stugor och torp. Men på en camping är det inte alls fel.

Vila:
Man blir mör i kroppen. Det var inte fel att inta horisontalläge och vila hela kroppen. Skötte lite anteckningar, läste Aftonbladet. Efter det vidtog mer ”viktiga” aktiviteter. Godisätande och läsning av serietidning X9. Efter det, sömn.

Oj, oj. Då har man varit på After Work. Det blev "roligare" än vad jag tänkt mig.

Träffade Susanne. Det kändes väldigt bra! Saknar henne. Från den "gamla goda tiden", med "SOFIA".

Idag känns mycket senare än igår?

Många öl blev det och vin och cider, oj, oj!

Tomorrow is paypack tíme!

Jag cyklade ju in till staden. Det var skönt med en cykeltur och både Apoteks- och Systembolagsbesök blev det.

Träffade också dotterns bästisar P&S. Himla trevliga tjejer!

Undrar om hustrun ringer snart?