blogg.ngn.nu

debatt

Mikael Cederbratt
är moderat och riksdagsiedamot från Vänersborg.

Vi vill hjälpa människor tillbaka
I TTELA den 8 oktober fanns en ledare med huvudrubriken “knökfullt hos socialtjänsten”. Budskapet var att de nya sjukförsäkringsreglerna kommer att innebära att människor blir utförsäkrade och att detta kommer att belasta kommunernas socialtjänst.
Uppgifterna om det eventuella antalet kommer från Försäkringskassan som på uppdrag av SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, tagit fram ett underlag. SKL är som bekant en intresseorganisation för just kommuner och landsting.
Låt oss för ett ögonblick stanna upp och påminna oss om hur det var under den socialdemokratiska regeringen. Den saknade en politik för arbete och den gav inget stöd tillbaka i arbete efter sjukskrivningen. I stället förtidspensionerade man över en halv miljon människor. Helt enkelt för att gömma undan dem med en ersättning på 64 procent av lönen. Det är utifrån denna verklighet behovet av de nya sjukförsäkringsreglerna skall ses.

Den blå tråden nu är att hjälpa människor tillbaka till arbete så att merparten ska komma tillbaka till reguljära arbetsmarknaden.
Till hjälp är då satsningarna på rehabilitering, företagshälsovården och den så kallade sjukvårdsmiljarden. Detta tillsammans med tydliga tidsangivelser när de olika aktörerna ska agera och morötter för den enskilde att återgå till arbete.
För att återknyta till Försäkringskassans siffror säger de att endast tre procent av dem som får avslag på sjukpenningen går till kommunernas försörjningsstöd. Merparten går således tillbaka till någon form av arbete eller till a-kassan.

För dem som inte klarar av det och som fortfarande har nedsatt arbetsförmåga, men inte tillräckligt för att beviljas förtidspension, kommer regeringen att lansera en jobb- och utvecklingsgaranti.
Förslaget bereds inom regeringskansliet och kommer att vara på plats i tid. Inriktningen är att garantin ska administreras av kommunerna, men bekostas av staten. Sannolikt blir det inte “knökfullt” av förtidspensionärer. Till gagn för den enskilde och möjligheten att långsiktigt behålla och förstärka välfärden.

Givetvis förstår jag grundtanken, som är tudelad. Visst vill alliansen att alla människor ska må bra (eller?).
De vill att alla ska ha jobb – vilket är en utopi och en nationalekonomisk idioti. Sedan tycker ju jag att visst kan alla ha sysselsättning, men det är en annan diskussion.

De ser också med oblida ögon på att ”så många” är sjuka och långtidssjuka. ”På bidrag”, ”i utanförskap”, ”Förtidspensionerade”. Usch då!

De gillar inte tanken att ‘de’ via ‘deras’ skatt ska vara med att skapa en trygg tillvaro för de som av en eller annan anledning inte kan jobba.

Tillbaka till de aktuella debattartikeln.
Mikael Cederbratt (m) går tillbaka i historien och söker en förklaring till att så många är långtidssjuka, vilket Mikael(m) kallar ‘förtidspensionerade’.
Han skriver: ”Den [s-politiken] saknade en politik för arbete och den gav inget stöd tillbaka i arbete efter sjukskrivningen.”

Det där delar jag upp i två:
1. ”Den [s-politiken] saknade en politik för arbete”.
Nu vill jag inte försvara S-politiken, men visst hade de en politik för arbete? I realiteten ser jag faktiskt inga skillnader från ”då” och ”nu”. Företag varslar och läggs ned, människor blir utan arbete, det är en snårskog att starta eget och att anställa medarbetare är knepigt som attan. Statliga företag säljs ut och försvinner utomlands. Mer och mer ‘avregleras’ och därmed ökar förvirring och kostnader.

Andra delen:
2. ”och den gav inget stöd tillbaka i arbete efter sjukskrivningen.”
Vad är det för nys? Både den f.d. sjukskrivne, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen hade massor att göra. Och den långtidssjukskrivne som hade en arbetsgivare kvar i ryggen, som stöd, hade alla möjligheter i världen att komma tillbaka. Om inte direkt så via s.k. arbetsträning.

****

Nu tittar vi på:
”I stället förtidspensionerade man över en halv miljon människor.”
För det första heter det INTE ‘förtidspension’! Det ska kallas sjukersättning, tidsbegränsad eller tills vidare. Jag tycker det är märkligt att politiker medvetet väljer att på detta vis lysa med okunskap eller så vill de helt enkelt dumförklara folket (väljarna).
Begreppet ‘förtidspension’, tillsammans med ‘sjukbidrag’ upphörde att gälla 2003. Det är alltså inget annat än sjukersättning som nu är korrekt.

Sanningen är ju att S-politiken gav FK i uppdrag att halvera sjukskrivningarna. Då valde FK(ledningen) att utnyttja dåvarande lag, full ut. Den delen av lagen är förresten inte ändrad. Den säger, kort, att om du som har sjukpenning förväntas vara sjuk längre tid än 12 månader har FK rätt att föra över den med sjukpenning till sjukersättning. Främst ‘tidsbegränsad sjukersättning’ och i undantagsfall som ’tills vidare’.

Det halverade faktiskt andelen sjukskriva: personer med sjukpenning. S-politiken och FK-ledningen klappade sig för bröstet.

Givetvis talades det tyst om att andelen med sjukersättning ökat i motsvarande grad som de med sjukpenning minskade.

Dessutom, det var ett sätt, för staten, att tjäna pengar. Sjukpenningen var ju 80% av den sjukpenningsgrundande inkomsten (SGI). Och Sjukersättningen var endast 64%. Så FK hade därmed också minskat statens utgifter, inte illa.

Nu kritiserar då Alliansen det beteendet, som för mig är tydlig borgerlig politik. Och det är ju rätt så märkligt?

****

Vidare skriver Mikael(m):
”Helt enkelt för att gömma undan dem med en ersättning på 64 procent av lönen.”
Var Alliansen får det där ”gömma undan” ifrån vet jag inte. Det är något de hittat på. Sedan kommer då mera okunskap:
”en ersättning på 64 procent av lönen.”
Mig veterligen är det 64%(*) av antagandeinkomsten.
Vad det gäller ersättningar så har alliansen sänkt dessa. I första steget har de minskat hur stor andel av SGI(**) som ersättningen ska räknas på.
I andra steget, tar de bort ersättningen: ‘tidsbegränsad sjukersättning’. Är det en förbättring?

I och för sig kan man ju då tycka att de införde den ‘Förlänga sjukpenningen’ som ger 75% av SGI under maximalt 550 dagar. Utöver de 364 dagarna med ‘Vanlig sjukpenning’ om 80% av SGI.

Tittar vi bara på procent och dagar så ser det ju ganska så OK ut. Problemet är ju att de som har sjukpenning ofta är sjuka.

Det alliansen nu gjort är att öka kraven på den sjuke, för att denne ska få sjukpenningen. Det gäller alltså numer att vara friskare för att klara av att vara sjuk. Men är du såpass bra så du klarar av att hänga med, i alla krav, ja då anses du vara för frisk för att få sjukpenning.
Lite moment 22 där, eller?

Dessutom, är du så sjuk så du inte orkar med ‘myndigheterna’, ja då riskerar du att bli utan sjukpenning, de du. Mänskligt, tryggt och fint.

(*) I Alliansens första förslag ville de sänka Sjukersätnningen till 62% av antaganadeinkomsten. Nu blev det kvar på 64%, efter massiv kritik från remissinstanserna. Får du nu sjukersättning så nollas din SGI. Efter en eventuell sjukperiod börjar du alltså om på ‘noll’.

(**) SGI: Sjukpenninggrundande inkomst; Max 7,5 prisbasbelopp eller minst 24% av prisbasbeloppet. (f.n. 2008 är prisbasbeloppet 41000 SEK). Och SGI beräknas på den årslön du hade det år den s.k. sjukperioden började.
När denna årsinkomst är fasställd sätts SGI till 97% av den inkomsten.
Det är denna del alliansen sänkt från 98,9% till 97%. (1/1-08)
Den ‘första’ sjukpenningen blir sedan 80% av SGI.

****

Kläcker denne Mikael(m) ur sig några fler dumheter eller tecken på okunskap?
”Den blå tråden nu är att hjälpa människor tillbaka till arbete så att merparten ska komma tillbaka till reguljära arbetsmarknaden.”
Visst är det väl så att de flesta med mycket få undantag inte vill vara sjuka utan vill komma tillbaka till arbete. Vad är det som hindrat dem?
Jo, främst resursbrist i hälso- och sjukvården.

Sedan undrar jag, finns det någon annan arbetsmarknad än den ”reguljära arbetsmarknaden”. Och om den, icke reguljära arbetsmarknaden, finns, av vilken anledning ska den i så fall inte räknas? (FK skriver också ‘reguljära arbetsmarknaden‘ men förklarar inte närmre vad det innebär.

****

”Till hjälp är då satsningarna på rehabilitering, företagshälsovården och den så kallade sjukvårdsmiljarden.”
”satsningarna på rehabilitering”, vilka satsningar?
”företagshälsovården”, samma här, vilka och hur?
”och den så kallade sjukvårdsmiljarden.” Det här var för mig något helt nytt. Detta har jag inte läst någon stans innan. Och jag har inte hört det i TV eller radio. Det låter ju faktiskt vettigt. Men givetvis undrar jag då hur denna miljarden ska användas, inom sjukvården? Alliansen är ju mycket för privatiseringar…

Och vad ska staten (alliansen) göra med de 14 miljarder som blir ‘överskott’ inom FK nu 2008 och de 22 miljarder som beräknas bli överskott 2010?

Är inte ‘sjukvårdsmiljarden‘ i så fall en ganska futtig satsning?

****

”Detta tillsammans med tydliga tidsangivelser när de olika aktörerna ska agera och morötter för den enskilde att återgå till arbete.”
Det Mikael(m) menar med ”tydliga tidsangivelser” är de antal dagar den med sjukpenning har på sig, att bli frisk, fort som attan.
Bedömning av arbetsförmågan – ‘rehabiliteringskedjan’. Kallar FK det. Och det innebär;
Att från dag:
1, du förväntas vara sjuk. (Karensdag, 100% minus av lönen.)

2-14, du förväntas vara sjuk. (Sjuklön, 80% av lönen)

15-90, du förväntas vara sjuk. (Vanlig sjukpenning, 80% av SGI)

91-180, du förväntas söka omplacering hos din arbetsgivare. Till arbetsuppgift som ditt hälsotillstånd avgör. Vem som egentligen avgör det, har jag inte klart för mig.
Arbetsgivaren kan, utan att fråga dig, omplacera dig till andra arbetsuppgifter under denna period. (Vanlig sjukpenning, 80% av SGI)

181-364, du förväntas söka omplacering (annat jobb) på hela den ‘reguljära arbetsmarknaden’. Till arbetsuppgift som ditt hälsotillstånd avgör. Vem som egentligen avgör det, har jag inte klart för mig. (Vanlig sjukpenning, 80% av SGI)
Här har dock reglerna en ‘passus’:
”om Försäkringskassan bedömer att du med stor sannolikhet kommer att kunna gå tillbaka till ett arbete hos din arbetsgivare före dag 366. Då bedöms din arbetsförmåga i förhållande till ett arbete hos din arbetsgivare även efter dag 180.” Alltså ‘vanlig omplacering’ inom aktuell arbetsgivare.
Du som arbetstagare ska också ha rätt att få tjänstledigt för att pröva annat arbete, detta är, vad jag vet, i dagsläget, inte helt klart.
En möjlighet är, att det kommer att bli som så, att om arbetsgivaren kan intyga att de inte har någon arbetsuppgift för dig så kan de säga upp dig. Men detta gäller alltså inte i nuläget.
I nuläget kan du inte sägas upp p.g.a. sjukdom. Men, däremot, p.g.a. arbetsbrist.
I de fall som gått till AD så har arbetsgivaren fått rätt i de flesta fallen.

365-915 (Förlängd sjukpenning, i max 550 dagar, 75% av SGI), nu antas du faktisk vara sjuk, på riktigt, om du klarat dig så här långt.

951-ff, nu börjar det ju bli lite knepigt för nu är du utförsäkrad. Noll, ’0′, i SGI. En nyhet, enligt reglerna före 1/7-08 kunde du inte hamna i detta utanförskapsvakum, nu kan du det. Detta får mig ju genast att tänka: Är inte Alliansen lite motsägelsefulla när de pratar om ‘utanförskap’?

Nåväl, efter dag 951 finns följande möjligheter:
1. Sjukersättning tills vidare: Då gäller: ”Alla möjligheter att börja jobba igen måste vara prövade och din arbetsförmåga ska vara nedsatt för all överskådlig framtid.”
Det är detta alliansen, och alla andra politiker för den delen, vill kalla ‘förtidspension’. Jag vill i stället kalla det för ‘Sjukpension’.
Vem kan intyga att: ”arbetsförmåga ska vara nedsatt för all överskådlig framtid”?

2. Fortsatt sjukpenning, kan beviljas när som helst inom sjukperioden, om du har en ‘mycket allvarlig sjukdom‘. ”Exempel på sådana sjukdomar är vissa tumörsjukdomar, neurologiska sjukdomar som ALS eller om den försäkrade väntar på transplantation av ett vitalt organ.” Och då erhåller du (ca?) 80% av din SGI.

3. Jobb- och utvecklingsgaranti, som i skrivande stund inte är klar. Enligt en av mina FK-handläggare är det tänkt att Arbetsförmedlingen (AF) ska sköta detta. De har dock ännu inte fått varken direktiv eller resurser.
Mikael(m) uttrycker ju ”administreras av kommunerna, men bekostas av staten”. AF är väl statlig, eller?
Här bäddas ju för en ordentlig förvirring eftersom AF redan idag har en insats som heter: ”Jobb- och utvecklingsgaranti”.
Det är ju också oklart vilka krav som kommer att ställas på den fortsatt sjuke, nu utförsäkrad.

4. Försörjningsstöd, administreras av kommunerna via deras socialtjänst och regleras av Socialtjänstlagen (SoL). Folkligt kallat: socialbidrag.

Läser vi punkterna 1 och 2 så förstår vi ju att den sjuke kan vara rätt så ordentligt sjuk, inför punkterna 3 och 4. Vilken ‘utveckling‘ klara den då? Vilket ‘jobb‘ är det tänkt att den ska klara?

Vilken situation befinner sig den sjuke i om alternativet försörjningsstöd är det enda?
Sälja huset?
Sälja bilen?
Först använda eventuella sparade ekonomiska tillgångar (tänkta för en ‘annan’ framtid)?
Vad händer om man har en make/maka, partner som har en ‘för stor’ inkomst?

Vilka ”morötter” Mikael(m) avser är ju ganska oklart.
Kanske menar han det där, att de med sjukersättning tills vidare, som har haft det, med början före augusti 2007, har rätt att under 12 månader arbeta för full lön utan att sjukersättningen minskas (vissa begränsningar finns)? För att få fler tillbaks till jobb – vilka jobb?

****

Åter till Mikael(m) och debattartikeln:
”För att återknyta till Försäkringskassans siffror säger de att endast tre procent av dem som får avslag på sjukpenningen går till kommunernas försörjningsstöd. Merparten går således tillbaka till någon form av arbete eller till a-kassan.”
Nu är verkligheten den att inte ‘bara’ är de som har sjukpenning och blir utförsäkrade eller nekas sjukpenning som ingår i den andel som kan ‘tvingas’ till försörjningsstöd.
Vi har ju även de som nu har tidsbegränsad sjukersättning och som riskerar att bli utförsäkrade. Hur stor andel av dem riskerar att hamna i försörjningsstöd eller, i mina tankar, ‘omänsklig’ ‘Jobb- och utvecklingsgaranti‘?
Med tanke på att vi då troligtvis har att göra med en rätt så sjuk person. Den kan ju ha varit sjuk i 951 dagar.

”Merparten går således tillbaka till någon form av arbete eller till a-kassan.”
Att: återgå till a-kassa, är det bra?

Under 2007 avskaffade Alliansen kravet på att arbetsgivaren ska vara skyldig att göra en s.k. rehabliteringsutredning. I samma veva tog de bort tidsgränsen för när FK senast måste upprätta en rehabiliteringsplan.
Fantastiskt bra att de lyfte bort rehabiliteringsansvaret från arbetsgivaren, eller?

Nä, jag tycker att alliansen är ena riktiga taskmörtar!

Och jag ger inte mycket för andra politiker heller. De kan ju omöjligt sätta sig in i de lidanden som uppstår, på grund av dem, med de villkor och förmåner de själva har. Skyddad verkstad är vad det är.

ang debattartikeln 081013: ”Vi vill hjälpa människor tillbaka”, Mikael Cederbratt (m)
Kan politiska företrädare förklara för mig varför begreppen ‘Utanförskap’ och ‘Förtidspensionär’ är så populära?
‘I trygghetssystem’ och ‘har sjukersättning’ samt ‘Sjukpensionär’ är mer relevant.
För mig, verkar det som om politikerna noga aktar sig för just begreppet ‘sjuk’.
De vill inte att det ska bli tydligt att det är de sjuka som de skapar försämringar för.
Och: ”förtidspensionerade man över en halv miljon”, vilket ska kallas ”konverterades från sjukpenning till sjukersättning”. Just det var S-regeringens idé. Antalet sjukskrivna skulle halveras. FK fixade det genom att konvertera de med sjukpenning till främst tidsbegränsad sjukersättning. Det tillvägagångssättet är en diskussion i sig.
Men att Alliansen sedan inte ser anledningen till ökat antal sjuka med sjukersättning, är det medvetet? Är det okunskap? Eller, är det politik?
Och hur många är: ”tre procent av dem som får avslag på sjukpenningen”?
Hur många med tidsbegränsad sjukersättning kommer att få avslag?

Nils-Gunnar Nordlund (född 1955 och 100% tidsbegränsad sjukersättning, snart utförsäkrad).

Ämne: Massor med befogat beröm!
Text:
Hej Jonas!

Bäste Form- och flumgivare, jag vet inte till mig eller hur jag ska på bästa sätt och möjligtvis främsta också, berömma dig för serien: Herman Hedning och Mördande Reklam, nr 7-2008.

Den är klockren!

Jag krälar i stoftet av beundran, inte bara för denna utan för alla samtliga andra (kanske inte alla, men ändå) alster som ”Herman Hedning” kräkt fram (får man skriva så?)

Jag såg dig på bokmässan, nu senast, jag stod där en stund och dreglade, men kön var lång och jag måste göra mig ren, p.g.a. dreglandet. Inte alls sant.

Sanningen är att jag är 100% Sjukpensionär, eller mer rätt har hel tidsbegränsad sjukersättning, i ett litet tag till. Sedan vete katten, ska frågan, han heter Linus och är av rasen Ragdoll… ja, skit i det.

Det är min ryggrad som krackelerar och snart mitt psyke.

Men serien Herman Hedning lättar upp och jag avundas er samhällssatir. Men avundet består nog mest av beundran. Avundet beror nog mer på att jag skulle vilja vara så frisk så att jag skulle kunna ha möjligheten att kunna försöka bli lika bra, vilket jag inser vore en omöjlighet. Ett geni är ju ett geni.

Har jag lismat tillräckligt nu?

Än en gång tack för ett serieavsnitt som jag kände delvis ‘angrep’ anledningen till att jag idag befinner mig i den situation jag gör, gentemot myndigheter alltså. Jag beskyller inte er för min trasiga rygg – å andra sidan, jag har läst serier hela mitt liv och en del doktorer hävdar ju att min trasighet kan bero på ‘normal’ förslitning. Vad kan då inte ett ‘onormalt’ ja nästan fanatiskt serieläsande skapa? Har ni bra jurister?

Framför samma hyllning till Mikael Grahn (med ev flera) och Illustrerad Djävulskap ”Vi syns” som på ett utomordentligt finurligt vis anknyter till samma s.k. tema. Vilket det alltid gör de gånger jag kommer ihåg…

Må Bra!

Sköt om Er!

Kramar till alla!

Vänligen

Nils-Gunnar ‘Nisse’ Nordlund