Är hyfsat. Känner fortfarande av ”pärsen” efter torsdagens statistinsats. Nackspärrsliknande värk i nackmuskler på vänster sida. ”Svider” lite under vänsterfoten, yttersidan. Samt lite ”pirr” i höger stortån. Dessutom lite mer värk i högerarmen än vanligt och mer känselbortfall i höger tumme samt ökande ”tjut” i huvudet.

Den ökande intensiteten i sjukgymnastiken kan ha en viss betydelse också.

Modern
Fick i dag reda på att mor blev illa behandlad på lasarettet när hon skulle få ett s.k. ”stift” utdraget i underarmen.
Först så kände och klämde doktorn efter för att hitta var änden på stiftet var. Och detta gjorde ont, på mor, hon har ju haft problem med vävnadsirritation.
Sedan trodde sig doktorn ha hittat stiftändan och ritade en cirkel på armen och lokalbedövade. Och gick sedan.
Och mor väntade och väntade och väntade…

Efter en väldigt lång stund får mor höra att doktorn gått? Nåja efter 10 minuter har tydligen personalen fått tag på doktorn och denne dyker upp. Mor är då orolig för att bedövningen släppt, hon tycker att det känns så.
Inte då, menar doktorn, det sitter i flera timmar.

Inte f-n var det bedövat. Mor genomled en liten operation i underarmen utan bedövning och dessutom hittar inte doktorn stiftändan? Mors redan höga blodtryck rusar i höjden – detta oroar doktorn?

Nu ska hon få åka dit en gång till. Då ska de göra en ”genomlysning”, först. (?!?) [Man tar en stark lampa och håller den nära armen och så tittar men från andra sidan]

Av vilken anledning gjordes inte detta vid första tillfället?
Och av vilken anledning tittar inte doktorn på röntgenplåtarna som bara är några veckor gamla för att se hur stiftet ligger?

Och som kaka på moset menade personalen att mor inte var berättigad till sjukresa.

Mor ångrade att hon inte åkte därifrån, som hon tänkte, när hon fick sitta där å vänta så länge. Nu får hon ju ändå åka dit en gång till.