Bild på bloggens författare

Nisse

blogg.ngn.nu

Tiden före (historiken) till den här bloggen finner du här
(fast jag är 'snart' klar med att ha överfört 'allt', hit):
ngn_blogga_nu

fre 2-sep-2005 11:49



Är ett bra uttryck på det jag kände för en stund sedan. Jag var förtvivlad och hunden var hysterisk. Hon blir det när hon blir rädd, liksom upprörd.
Jag hade tänkt att vi skulle göra en längre tur idag. Jag på cykel, med springande hund. Först lämpade vi av lite sopor. Då kommer en av grannarna med sin schäfer, där schäfern uppträder som om Tessie inte hade något existensberättigande över huvudet taget. Ja så som hon själv brukar uppträda mot framför allt lite större mörka hundar? När hon blir utsatt för det viftar hon lite försiktigt på svansen och ser liksom förvånad ut.

Det mötet lade väl lite grund för nästa. En mellanstor svart hund uppenbarade sig. Och vips var rollerna ombytta. Jag ”vet” att detta beteende hos i alla fall vår hund betyder att hon känner rädsla och osäkerhet och då är anfall bästa försvar? Så, den där hunden förtjänade att dö, enligt vår hund. Sedan försvinner den bara? Hundens matte och hunden ”försvann” in i sin parkerade bil.

Så Tessie blev som förbytt. Hon for fram och tillbaka, hit och dit. Och letade? Det luktade ju så starkt, var hade ”hotet” gömt sig. Hela tiden försöker jag prata lugnande till henne. Kallar in henne till mig och försöker förmedla att hon är duktig när hon är vid min sida. Sådär håller vi på hon far iväg, jag ”ropar” lugn och hon rycker i kopplet. Jag ropar in henne, hon sticker iväg och jag försöker med rösten hindra henne från att rycka i kopplet. Jag misslyckas.

Detta håller väl på kanske 2 minuter. Men det är fullt tillräckligt för att mina besvär ska fyrdubblas. Värken ökar i nacken, ryggen, armarna, ländryggen och benen, Tjuter i huvudet, muskler krampar och humöret sjunker. Lika bra att avbryta rastningen så fort som möjligt.

Till slut lugnar hon ned sig och får kissat och bajsat och vi går och ställer in cykeln. Och när jag kommer in är det bara att gå till medicinskåpet och stoppa i sig extra medicin. Förbannade hund! Tänker jag då. Samtidigt som jag vet att det ju inte är hennes fel. Det är min otillräcklighet. Att jag inte orkar. Då tycker jag mer synd om hunden än om mig själv.

Det är vid sådana här tillfällen som jag verkligen ser fram emot operationen.

Nu blir det mat och sedan vila!

Lugn, bara lugn!

 
Skicka den här texten/blogginlägget Skriv Ut Det Här Inlägget

Skriv en kommetar till “Förtvivlad!”

United States Den här flaggan kommer att visas tillsammans med din kommentar (på första 'nivån').


Pga av spam så går det inte längre att sk prenumerera på kommentarer till inlägget.
Dessutom, din kommentar visas inte förrän jag godkänt den.

Proudly powered by WordPress. Temat (layout) gjort med WordPress Theme Generator.
Copyright © blogg.ngn.nu. All rights reserved.
Creative Commons License NGN-Konsult © 2007
This work is licensed under a Creative Commons Attribution 2.5 Sweden License.