Nästa steg om besvären kvarstår efter 3 veckor skickas man i regel till röntgen, för en s.k. slätröntgen.

Om vi nu hoppar över resten och antar att i alla fall någon doktor till slut kommer fram till att det är Cervikal Spinal Stenos så finns flera behandlingsalternativ. En del bra och vettiga andra mindre smarta.

Först ska poängteras att de besvär som kan uppkomma beroende på Cervikal Spinal Stenos kan variera oerhört del för en individ samt för olika individer. Smärtnivåer kan ock så variera. Och vi har alla olika smärttrösklar. Ingen är den andra lik. Ändå agerar hälso- och sjukvården som om vi vore exakt likadana allihop.

Sjukgymnastik; styrkeövningar & rörelseövningar: Det är bra att hålla igång. Du ska använda kroppen. Men det är sällsynt att dessa övningar faktiskt fungerar som behandling och botar. Däremot kan de hjälpa till att hålla allt för svåra besvär i schack. Var noga med att inte använda belastning som tar emot. Föredra att ligga på belastning / vikter i underkant.

Sjukgymnast: Akupunktur: Väldigt individuellt. Jag rekommenderar att du försöker stå ut en hel behandling innan du gör en utvärdering. Erfarenheten visar att man ofta blir sämre eller reagerar kroppsligt negativt i början på akupunkturbehandlingen. Och att det sedan vänder. Men detta är heller ingen botande behandling den kan däremot vara suverän som lindrare av besvär.

Sjukgymnast: Bassängträning: För de flesta en utmärkt allsidig och skonsam träning. Men var noga med att inte acceptera för stort motstånd (händer och ben ska röra sig så lätt som möjligt i vattnet) då kan det skada mer än göra nytta. Detta är också en träning som syftar att på sikt lindra besvären.

Sjukgymnast / annan utövare; Massage: I regel samma eller liknande effekt som vid akupunktur. Men det kan vara svårt att få denna behandling via hälso- och sjukvårdens försorg. Jag vill inbillar mig att det beror på att det är en behandling som sliter väldigt på utövaren. Men det ska inte vara någon grov massage. Bäst är ett mellanting mellan traditionell massage och taktil massage. Beröringen är jätteviktig. Ens kropp upplevs ju ofta som något besvärligt och oönskad om den bara krånglar och värker. Om man då berörs av ett proffs så kan man få fantastiska upplevelser och känsla av välbehag. Viktiga ingredienser i ett sjukt liv.

Sjukgymnast / annan utövare; Avspänning / avslappning / stresshantering: Det är alltid bra att träna in tekniker för att hantera sitt liv. Med rätt avspänning, avslappning kan du hantera stressbesvär och därmed kapa besvärstoppar. Gör det, för din egen skull, inte för att någon begär det, t.ex. arbetsgivaren eller försäkringskassan.
Den som har Cervikal Spinal Stenos lider vanligtvis av kroniskt spända muskler, att besvären ökar när man slappnar av och i regel har vi obefintlig stresströskel. Det gör att minsta stress eller oro dramatiskt ökar besvären. Att då t.ex. ha lärt sig en avspänningsteknik med hjälp utav t.ex. andningsövningar kan göra att man relativt snabbt kan kapa den där besvärstoppen.

Kognitiv terapi / Coping: Innebär här att du via intellektuell förmåga inhämtar kunskap om din sjukdom. Teorin är att ju mer du kan ju mindre behöver du oroa dig. Du vet också vad besvären beror på, när de ökar och hur du kan få dem att minska. Det handlar också att komma i bättre kontakt med sin egen kropp, lära känna den. Vad är bra respektive dåligt för just mig. Har du möjlighet att få tillgång till Kognitiv terapi eller coping ska du absolut ta den möjligheten.
Just om coping kan du läsa vidare om här. Men coping och kognitiv terapi är samma sak.

Kiropraktor / naprapat; manipulering: Ett område där jag är väldigt dålig insatt. Men om jag förstått resonemanget rätt så ska du absolut ha minst vanliga röntgenplåtar tagna över din halsryggrad. Kan du fixa till en magnetröntgen är detta ett plus. Alltså innan du besöker kiropraktor eller naprapat. 

Kortisoninjektioner: Ofta en mycket verkningsfull behandling, på kort sikt. Många gånger är den av karaktären GSG (Går det Så Går det). Vi reagerar väldigt olika på kortison. Hjälper det dig och har relativ varaktighet - och inget annat hjälper - då ska du givetvis fortsätta.

Läkemedel (Källa : FASS);
Generellt 
mot inflammation (antinflammatoriska), ej injektioner
mot värk / smärta (analgetica)
nerv(signals)påverkande
muskelavslappnande

Läkemedel; Generellt: Om du upplever att de läkemedel du tar inte hjälper ta dem då inte. Tjata hål i huvudet på din läkare om att du ska ha läkemedel som hjälper.
Har du fått tipps från bekanta eller andra drabbade? Ta med dessa benämningar (läkemedelsnamn) och diskutera dem med din doktor. ge dig inte förrän du har ett nöjaktigt besked, även om det är negativt.
Egentligen är det bästa att ta så lite (mängd) medicin som möjligt. Detta är ofta många doktorer helt oförstående inför. De vill gärna dundra på så att man antingen blir groggy eller så smärtfri så man bär sig dumt åt och därmed skada sig främst fysiskt för lång tid. Även detta är många läkare oförstående inför. Men vi som tagit läkemedel mot smärta och värk under lång tid vet vad detta innebär.
För flera av de läkemedel doktorerna skriver ut på recept rekommenderar tillverkarna att man ska ta dem under en kort tidsperiod. Vi får ofta ta dem under flera år.

Men en sak vill jag propagera för: Du ska sträva efter att få en så bra sömn som möjligt. Är den relativt smärtfri eller ostörd så är det guld värt. Du kan då på dagen stå ut med en hel del bara du vet att sömnen funkar. Här vill jag rekommendera att pröva ut någon avslappningsteknik som kan hjälpa dig att försätta dig i ett tillstånd där du kan somna trots värk. För mig funkar det.

Till dig som inte kan sova och där läkemedel inte hjälper - fortsätt tjata på din läkare. Undersök och pröva alternativ till vår traditionella vetenskapliga medicin. Försök få läkarens medhåll om att det är OK att pröva. Det är alltid tryggt att ha sin doktors stöd.

Läkare; Läkemedel; mot inflammation (antinflammatoriska), ej injektioner: Exempel: Diklofenac (Diklofenac, Voltaren). Acetylsalicylsyra (t.ex. Albyl, Aspirin, Asasantin, Bamyl, Magnecyl, Treo). Nabumeton (Relifex). Glukosamin. Indometacin (Confortid, Indomee). Sulindak (Clinoril). Aceklofenak (Arital). Piroxikam (Brexidol, Piroxikam). Tenoxikam (Alganex). Lornoxikam (Xefo). Meloxikam (Meloxicam, Mobic). Ibuprofen (Advil, Alindrin, Brufen, Burana, Ibumetin, Iboprofen, Ipren, Nurofen). Naproxen (Alpoxen, Eox, Naprosyn, Naproxen, Pronaxen). Ketoprofen (Ketoprofen, Orudis, Siduro). Dixibuprofen (Tradil). Dexketoprofen (Enantyum, Ketesse). Celecoxib (Celebra). Refecoxib (Vioxx). Valdecoxib (Bextra). Etoricoxib (Arcoxia). Lumiracoxib (Prexige). 
Flera av dem har även effekt mot värk och smärta s.k. analgetisk effekt. För samtliga läkemedel gäller att de oftast är stygga mot magen / tarmen. Föreslår apoteket andra läkemedel än vad doktorn skrivit på receptet, be att få en provomgång. Det kan finnas tillsatser som du inte tål, i en del läkemedel.

Läkare; Läkemedel; mot värk / smärta (analgetica): Exempel: Det finns morfin (Depolan, Dolcontin, Maxidon, Morfin, Morfinhydroklorid, Oramorph) och morfinliknande preparat [opiater] Tramadol (Nobligan, Tiparol, Tradolan, Tramadol, Tramamerck, Tramuno, Zamadol), dessa är i regel ca 10 ggr svagare än morfin. Parcetamol (t.ex. Alvedon, Citodon, Curadon, Distalgesic, Panodil, Somadril). etc.
Dessa läkemedelsuppräkningar kan bli oändliga och de ändrar sig ständigt. Utnyttja fass och apoteket.
Vid användandet av morfin & opiater och liknande finns en utbredd rädsla för att bli narkoman, missbrukare, beroende.
Generellt kan följande sägas: Har du sådan värk / smärta att inget annat hjälper så kan du lugnt ta dessa läkemedel. Det har visat sig att om du har sådan smärta så utvecklas inte något egentligt beroende. Detta antas bero på att den smärtpåverkade inte upplever någon s.k. kick eller eufori. De upplever oftast endast, fast fullt tillräckligt, en smärtlindring.
Oavsett om det utvecklas beroende och s.k. tolerans (att man tål, eller behöver mer och mer för att uppnå effekt) så ska dessa läkemedel sättas ut långsamt / stegvis och helst under övervakning.
Alla läkemedel ska egentligen sättas ut successivt. Kroppen har en förmåga att vänja sig och göra sig beroende av de mest konstiga och oväntade substanser. 
En person kan alltså få allvarlig s.k. abstinens av att tvärt sluta med t.ex. ett vanligt receptfritt läkemedel som t.ex. Alvedon, om personen tagit det i höga doser och under en längre tid. 
Rådgör alltid med och gör läkare uppmärksam på detta.

Läkare: Läkemedel; nerv(signals)påverkande: Exempel: Det antidepressiva läkemedlet Saroten. I låga doser antas detta ha en gynnsam bromsande effekt på de nervsignaler som genererar smärta. Kan vara värt att pröva. Men en varning utfärdas för biverkningar typ känsla av att gå omkring i en bubbla. Inte reagera känslomässigt. Samt att dessa läkemedel inte uppnår verksam effekt förrän efter en 3-6 veckor. Och att när de sätts ut ska detta ske långsamt, du kan bli bra dålig annars. De här läkemedlen (antidepressiva) ger en svår abstinens.
Lyrica är ett s.k. antiepileptiskt läkemedel som för många har gynnsam verkan på s.k. neuropatisk smärta. Den där brännande / svidande, ni vet.

Läkare: Läkemedel; muskelavslappnande: Exempel: Alla bensodazepinderivat men främst  Diazepam (Diazepam, Stesolid). Klorzoxazon (Paraflex). Karisoprodol (Somadril). Orfenadrin (Norflex). Baklofen (Baklofen, Lioresal).
Bensodiazepinderivaten är egentligen mest effektiva mot ångest och oro. De har hög beroende- och toleransutveckling.
De (bensodiazepinderivaten) kan vara mycket lämpliga att ta som insomningstablett, någon gång ibland. Tar man dem för ofta utvecklas så gott som alltid s.k. tolerans (man behöver mer och mer för att uppnå samma effekt). 
Har man tagit Bensodiazepinderivat under en längre tid så gäller nästan alltid att man måste avgiftas för att bli av med beroendet. Rådgör med läkare. Det finns ersättningspreparat som underlättar avvänjningen (t.ex. en del antiepileptiska preparat (t.ex. Fenemal, Tegretol, Lyrica) och en del Neuroleptika (t.ex. Haldol) i låga doser. 

Läkare: Operation: I en del fall vill läkare ogärna operera. Det är när de misstänker att operation inte kommer att få någon större effekt - man har kanske gått för länge med sina besvär. Det kan också bero på okunskap. Och ofta beror det på att doktorer ogärna kontaktar duktigare kollegor och frågar - av någon outgrundlig anledning.

En operation kan också få utebliven effekt om du har andra orsaker till dina besvär i nacken. Det kan alltså finnas en Cervical Spinal Stenos men det är inte den ensamt som orsakar besvären. Det kan finnas skador på ligament, senor, muskler, muskelfästen och nervtrådar som har en annan förklaring.

Har du dålig allmänkondition, är du rökare eller är har övervikt är också prognosen för en lyckad operation dålig.

Följer du inte de beteenderåd som fås efter operationen så finns också risk för att det inte händer något positivt med dina besvär.

Ska man vara rädd för att operera sig? Nej, men det finns ju alltid en risk med operation. Att operatören skulle operera fel är nästan obefintligt. Märk att jag nu diskuterar utifrån att det inte finns något annat än Cervikal Spinal Stenos.
Däremot kan ju själva narkosen vara lurig, om man är rökare eller har övervikt eller har andra problem med lungor och hjärta.
Det finns också en överhängande risk för infektion - är du rökare ökar den risken med en massa procent. Vid övervikt finns också en ökad risk.

Är du i dålig fysisk kondition är också prognosen sämre. Det gäller att ha krafter att orka ta tag i tiden efter operationen. Att ligga still är det sämsta man kan göra.

Följande kan ses som indikationer för operation:

Symptom:

Klumpiga, tafatta eller svaga händer Svaghet eller stelhet i benen Nackstelhet Smärta i axlar och armar Ostadig gång

Fynd/tecken:

Muskelatrofi i händerna elchocksliknande stötar ned utmed ryggraden efter framåtböjande av nacken. Känselbortfall Övertydliga reflexer

Om reflexer nämns också: Reflexerna för biceps och supinator (C5 och C6) kan vara frånvarande, med en livlig reflex för triceps (C7). Detta mönster är närmast en patologisk (sjuklig) regel vid kompression av ryggmärgen beroende av cervikal kotinflammation i nivåerna C5-C6. Källa: (http://www.aafp.org/afp/20000901/1064.html)

Vad gäller själva operationen så finns det fyra vägar att nå halsryggraden:
1. Bakifrån via nacken. Ett snitt läggs bak i nacken. Ett stort antal muskler lösgörs och hålls undan, med hakar. Kotbågen sågas vid behov upp så att man kommer åt kotkroppen. Osteofyter slipas eller bänds bort. Trasiga diskar tas bort. Diskarna ersätts med antingen titaninplantat eller kroppseget material, från höftbenskammen. Aktuella kotnivåer fixeras, s.k. steloperation. I regel används någon form av titanplatta eller stav som skruvas fast i flera kotor.
2. Från sidan. Ett snitt läggs på sidan av nacken. Ett stort antal muskler lösgörs och hålls undan, med hakar. Osteofyter slipas eller bänds bort. Trasiga diskar tas bort. Diskarna ersätts med antingen titaninplantat eller kroppseget material, från höftbenskammen. Aktuella kotnivåer fixeras, s.k. steloperation. I regel används någon form av titanplatta eller stav som skruvas fast i flera kotor.
3. Framifrån A. Ett snitts läggs nästan mitt fram lite åt sidan. Luftstrupe och matstrupe frigörs och hålls åt sidan av hakar. Därefter lösgörs några få muskler som går längs med ryggraden och hålls åt sidan med hakar. Främre kotkroppskanter rensas (slipas). Diskar tas bort. Resterande kotkroppskanter slipas osteofyter tas bort. Diskarna ersätts med antingen titaninplantat eller kroppseget material, från höftbenskammen. Aktuella kotnivåer fixeras, s.k. steloperation. I regel används någon form av titanplatta eller stav som skruvas fast i flera kotor, framifrån.
4. Framifrån B. Man går in via munhålan och ned i svalget där läggs ett snitt i matstrupen, öppningen hålls isär med hakar. Därefter lösgörs några få muskler som går längs med ryggraden och hålls åt sidan med hakar. Främre kotkroppskanter rensas (slipas). Diskar tas bort. Resterande kotkroppskanter slipas osteofyter tas bort. Diskarna ersätts med antingen titaninplantat eller kroppseget material, från höftbenskammen. Aktuella kotnivåer fixeras, s.k. steloperation. I regel används någon form av titanplatta eller stav som skruvas fast i flera kotor, framifrån.

Min slutsatts är att teknik 3 är den som bökar minst, är närmaste vägen in till halsryggraden och ger minst komplikationer efter operationen.

Tar vi hänsyn endast till infektionsrisken är teknik 4 att föredra. Vi har väldigt bra s.k. läkkött i matstrupen. Risk för svälj- och stämbandsproblem är dock ökad vid denna teknik.

Teknik 1 & 2 ger problem vid rehabiliteringen då det gör så ini helsike ont att röra på nacken med tanke på det stora antalet muskler som måste läka fast igen. Muskler hänger inte lösa hur som helst de är upphängda, sitter fast via s.k. muskelfascior. Dessa bör läka fast igen, innan man rör på muskeln igen.

Vid samtliga tekniker kan det bli aktuellt att avlägsna en hel s.k. kotkropp. Om det finns t.ex. sprickbildningar i kotkroppen kan den inte skruvas i. Då tas ben från höftbenskammen och läggs in, i stället för kotkroppen. Givetvis avlägsnas då också diskarna ovan- och nedanför.

Varför så många olika tekniker? Operatörerna är frälsta på sin grej. Prestige. De kan inte enas om att en av teknikerna är bättre än de andra? Ja, jag vet faktiskt inte. Men rimligtvis borde det finnas enorma vinster med att enas. Erfarenhetsbanken skulle kunna bli riktigt användbar och inte personlig som nu.

Följ doktorernas och personalens råd (slaviskt) om hur du ska bete dig efter operationen. Den första tiden; rör på dig så mycket du orkar. Lyft ingenting! Ska du tvunget lyfta får det inte väga mer än ett kilo och du ska använda bägge armarna och hålla det du lyfter nära kroppen.
Notera speciellt hur de råder dig att stiga upp ur och lägga dig i sängen, den s.k. sidtekniken. Troligtvis ligger du på rygg. Maka dig mot sängkanten. Rulla över på sidan. Ta den fria armen och sätt handen i sängen vid den andra armens överarm (ungefär). Samtidigt som du försiktigt svänger ut bägge benen över sängkanten trycker du överkroppen uppåt. Sitt och hämta krafter och balans. Res dig upp med bägge fötterna stadigt i golvet.
Detta är en bra teknik att ta sig upp ur sängen även om man inte opererats och har Cervikal Spinal Stenos.